Besparingar ledde till ohållbara scheman i Munkfors
I Munkfors har heltid som norm i kombination med neddragningar fått förödande konsekvenser på demensboendet Björkdungen. Dagpassen har kortats så att det är svårt att få ihop till heltid.
Men efter en insändare från Kommunals arbetsplatsombud tillsätts nu en utredning på politiskt initiativ.
Marika Lindberg och Lena Söderberg.
I Munkfors har heltid som norm funnits i många år. Tidigare fungerade det ganska bra, tycker undersköterskan Lena Söderberg på demensboendet Björkdungen. Men för några år sedan gjordes neddragningar där bemanningen minskades. Då kortades också dagpassen.
– De tog bort en halvtimme på nästan varje tur. Våra sammanhängande turer är på 6, 6,5 eller 7,5 timmar. Det kan vi kombinera med en delad tur, då börjar man sju och slutar halv nio på kvällen. Det är en alldeles för lång dag men vi har inget alternativ för att få ihop vår heltid, säger Lena Söderberg.
Detta leder till att Lena och hennes kolleger ofta jobbar sex dagar i veckan i snitt och att de sällan får ut de nio fridagar på en fyraveckorsperiod som krävs enligt kollektivavtalet. Lena Söderberg säger att arbetsgivaren rättfärdigar det med att de själva lägger schemat och därmed har valt det.
– Men vi har ju inget val. Om vi ska hålla oss till rätt antal dagar i veckan i snitt så måste vi lägga höftpass (pass efter varandra) för att det ska gå att få ihop timmarna. Och då skapar vi också fler delade turer, så det blir ofta två-tre delade turer i veckan.
De har så kallat påverkningsbart schema, som läggs för åtta veckor i taget. Den tid som man blir schemalagd är cirka 80-85 procent. De 15-20 procent av ens heltid som blir över måste man lägga sig tillgänglig för att få ihop sin heltid. Ett slags resurspass, fast på den egna arbetsplatsen.
– Det är svårast att få folk på helgerna. Så enklast för att få min heltid är att lägga mig tillgänglig på helgerna. Det är sällan vi jobbar så lite som varannan helg, ofta blir det mer.
Det är svaret vi får från arbetsgivaren när vi säger att vi har svårt att få ihop våra timmar. ’Ni kan väl ta nätter’.
Ett problem enligt Lena Söderberg är att boendet har 25 heltider på 30 anställda, vilket gör det till en ständig kamp att få ihop sina timmar.
När man har lagt sig tillgänglig får man vänta på besked om man tilldelas ett pass eller inte. Det kan komma så sent som samma dag som man ska jobba. Blir det inget pass kan det hända att man får minustid i den timbank som finns på arbetsplatsen. De har årsarbetstid, vilket också kan innebära att Lena trots att hon är heltidsanställd inte får sjuklön på heltid om hon är sjukskriven. När hon är sjuk kan hon ju inte lägga sig tillgänglig för pass.
– Om jag har få pass inlagda de två första sjukveckorna så får jag bara sjuklön för de pass jag är inlagd på. Eftersom vi har årsarbetstid kan jag hamna 20 procent minus i tidbanken när jag är hemma sjukskriven, säger Lena Söderberg.
Hon berättar också att de har rullande nattschema, vilket innebär att det går att ta nattpass även för dagpersonalen.
– Det är svaret vi får från arbetsgivaren när vi säger att vi har svårt att få ihop våra timmar. ”Ni kan väl ta nätter”. Och det kan man väl göra men alla kanske inte fixar eller har möjlighet att jobba natt.
Lena Söderberg berättar också att bemanningen sedan neddragningarna är så låg att de ständigt måste bryta mot lagen. Låsta dörrar är regel, trots att det är förbjudet att låsa in dementa.
– Det är fruktansvärt. Vi har åtta boende på varje avdelning och de flesta är gravt dementa med allt vad det innebär av aggressivitet och höga fallrisker. Många har dubbelbemanning. Vi beställer maten och lagar den från grunden och sköter tvätt och disk. Vi är alldeles för få för det.
Man lämnas ofta helt ensam, säger hon. En halvtimme här och en halvtimme där. När hon har hand om köket kan det innebära att hon måste slita av sig förklädet för att springa och ta hand om en boende. Raster finns det inte alltid tid till.
Jag och min kollega som jobbar fackligt har haft en liten kampanj där vi försökt få våra kolleger att inte gå ner i tid. Det är ju det arbetsgivaren vill, eftersom vi är 30 anställda på 25 tjänster.
Lena Söderberg säger att hon och hennes kolleger skickade en skrivelse till politikerna som de fick ett avfärdande svar på. Flera av hennes kolleger har gått ner i tid för att orka. Hon berättar att när hon själv var långtidssjukriven så frågade chefen om hon kunde tänka sig att arbeta deltid. Hon sa nej, det är en principsak.
– Jag och min kollega som jobbar fackligt har haft en liten kampanj där vi försökt få våra kolleger att inte gå ner i tid. Det är ju det arbetsgivaren vill, eftersom vi är 30 anställda på 25 tjänster. Men många är så trötta att de gått ner på deltid.
Det syns också i statistik från kommundatabasen Kolada. Munkfors är en av de 40 kommuner där andelen heltidsarbetande har minskat mellan 2018 och 2020. Gapet mellan hur många som är heltidsanställda och som faktiskt arbetar heltid är också stort.
Marika Lindberg har nyss nominerats till arbetsplatsombud på Björkdungen. När hon lade ut sitt schema i Undersköterskeupprorets Facebookgrupp fick hon kommentarer om att det var det värsta de hade sett.
– Under denna schemaperiod som är 12 veckor har jag 17 delade turer, säger Marika Lindberg.
Trots de många passen kommer hon ändå inte upp i heltid. Det fattas nio timmar den här perioden och det som återstår är att jobba under någon av sina lediga dagar. Hon är 40 år gammal men känner redan att detta inte kommer att hålla länge till.
Hon har skrivit en insändare i Värmlands Folkblad och plötsligt ser det ut att kunna hända något. Det politiska utskottet omsorg och stöd ska tillsätta en utredning.
– Vi vill utreda olika schemaformer, hur det fungerar och vad det kostar. Och vi måste försöka få ordning på arbetsmiljön på Björkdungen, säger Nicklas Hartwig (S), ordförande i utskottet.
Jag förstod kanske inte hur allvarligt det var. Det får jag ta på mig.
De har larmat tidigare men då hände ingenting, varför inte?
– Jag bemötte ett mejl från Marika men hänvisade till att det var en facklig fråga. Men jag förstod kanske inte hur allvarligt det var. Det får jag ta på mig, säger han.
Efter ett möte mellan Nicklas Hartwig och verksamhetschefen för omsorg och stöd, Susanne Aristidou, beslutades att sätta igång utredningen genast, även om det formella beslutet tas först i augusti vid utskottets nästa möte.
Enligt Susanne Aristidou har kommunen hittills inte använt några av de statliga medel som gått att söka under det senaste året till att höja bemanningen generellt.
– Vi tittar över det här med bemanningen, det är en sak vi ska se över under året, säger hon.
När det gäller detaljerna kring personalens scheman återkommer hon skriftligt. Och där bekräftas i stort bilden att arbetsgivaren lägger ansvaret på personalen att lägga scheman som är rimliga, trots att ekvationen inte går ihop.
”Det finns inget tvång att man måste arbeta mer än varannan helg för att få ihop till en heltid. Eftersom kommunen använder påverkningsbara scheman så har medarbetarna stor möjlighet att själv bestämma när de vill arbeta”, skriver Susanne Aristidou bland annat.
De får sällan ut sina nio fridagar enligt kollektivavtalet, ska det behöva vara så för att få ihop till heltid?
”Nio lediga dagar på fyra veckor är det som gäller enligt befintligt avtal. Vi kräver inte att man ska arbeta mer men om den enskilde lägger sig tillgänglig mer dagar så ska inte vi som arbetsgivare styra detta”, skriver hon.
Att andelen heltidsarbetande minskar i Munkfors tror hon beror på pensionsavgångar, tjänstledigheter med mera.
Kommunals sektion Klarälvdalen, där Munkfors ingår, kommer nu att skicka in ett så kallat ärende till avdelningen för bedömning. Eventuellt kan det leda till en tvist där förhandlingar inleds med arbetsgivaren.
– De verkar inte ha följt avtalet när det gäller lediga dagar. Vi ska dra det som ett ärende. I min värld är det ett avtalsbrott, säger ordförande Eva-Lena Hagman.
Var detta nya uppgifter för dig?
– Det är först nu jag har tagit del av deras scheman. Jag är så trött när det gäller heltid att inte vi som jobbar i det här kvinnodominerade yrket har rätt till heltidsjobb med ett vettigt schema. Det är en stor skam, säger hon.
