När minutstyrningen försvann räckte tiden till både jobb och fritid: ”Tänker inte på vad klockan är”

Det är skiftbyte på Svartbäckens hemvård. I lunchrummet står en trave matlådor staplade, som en efter en plockas bort av deras ägare som ska hem för dagen.

Iklädda svarta jackor med gul text som lyser ”Uppsala kommun” lunkar i stället kvällspersonalen in genom porten. När nycklar ska hämtas ut hänger de redan på plats. 

Här är tempot annorlunda och övertiden borta sedan minutstyrningen slopades. I två år har Svartbäcken varit ett pilotprojekt och nu ska minutscheman bort från hela kommunen. 

– Förr fick man ofta vänta på att den man löste av skulle lämna nycklarna och sen stressa i väg till första brukaren. Nu har vi ungefär en halvtimme på oss i början av skiftet. 

Det säger undersköterskan Fadime Mavi. Hon är en av de som nyss klivit av sitt pass för dagen. Likaså hennes kollega Sussie Ahlsten. Nu sitter de med kaffekopp i hand och berättar om hur deras arbete förändrats under de senaste två åren. 

Till det positiva, tycker båda. 

– Och jag vet inte en enda person som inte håller med, säger Sussie Ahlsten.

Flexibla scheman och återkommande brukare 

Den största skillnaden enligt Sussie Ahlsten och Fadime Mavi är flexibiliteten i deras scheman och att de återkommer till samma brukare flera gånger om dagen, varje dag. 

Personal och brukare lär känna varandra bättre och tillsammans kan de välja när saker ska göras och hur länge varje besök ska pågå. 

– Om en av farbröderna absolut inte vill duscha på onsdagsmorgonen kan vi göra det på eftermiddagen. Eller på torsdagen. Både han och jag vet ju att det är jag som kommer tillbaka då, förklarar Fadime. 

Det sparar tid, menar de båda undersköterskorna. Att kunna bestämma över schemat på egen hand. Och när de besöker samma person flera gånger om dagen hittar de också bättre i hemmen. 
 
– Då slipper man fråga var medicinerna finns, eller vilken favoritkoppen är, säger Sussie. 

Fadime nickar instämmande: 

– Det där är ju jobbigt för brukarna också. De har ju protesterat länge mot att det varit så mycket spring och många olika personer hos dem.

Personalen har hand om mellan fem och sju brukare som de ska besöka ett par, tre gånger om dagen. I schemat finns en tid för när de ska vara på plats för varje besök, men den kan de reglera själva. 

Dessutom får de slå ihop besök om de vill. 

– Det kanske är någon som sovit dåligt och behöver lite tid att landa på morgonen. Då kan jag ta en stund för att bara lyssna och prata, så tar vi de andra sysslorna senare på dagen, förklarar Sussie. 

Många cykelolyckor blev inga 

För Sussie Ahlsten, som varit inom hemtjänsten i över 30 år, är det här sättet att jobba inget nytt. Och hon är lättad över att minuterna är borta. 

– Jag har varit jättebesviken över minutstyrningen. Det var sån stress och press. I min mening gjordes många fel och skadan blev stor, säger hon.

Området där Svartbäcken jobbar inom är stort och personalen tar sig runt på cykel eller till fots, året om. Innan pilotprojektet drog i gång och minutstyrningen slopades blev det raska springturer på halt underlag och cykelolyckorna var många. 

Nu har området i stället delats in i fyra mindre och avståndet mellan varje besök är kortare. 

– När jag tänker på det har vi inte haft en enda cykelolycka på länge, utbrister Sussie Ahlsten.  

Fadime Mavi nickar och berättar att hon förr alltid gick ner i arbetstid under vintrarna, just för att hon var rädd för att vara med om en olycka. Igen. En gång behövde hon kasta sig av cykeln för att hon höll på att hamna under en bil.

– Jag var så stressad över att inte hinna i tid till en man som verkligen behövde sitt insulin, berättar hon. 

Men under de två vintrar pilotprojektet varat har Fadime jobbat heltid. Och hon ser på sitt jobb med nya ögon. 

– Det är som att jag precis börjat här, allt är så spännande!  

”Tänker inte på vad klockan är när jag jobbar” 

Personalen mår bättre, sjukfrånvaron har minskat och de hinner göra mer på fritiden, berättar undersköterskorna. Framför allt är stressen under arbetstid borta. 

– Jag tänker faktiskt inte på vad klockan är när jag jobbar, påpekar Fadime Mavi som säger att hon numera alltid går från brukaren nöjd och med en känsla av att ha gjort ett bra jobb. Att hon räcker till. 

– Jag vill inte gå tillbaka till som det var förut. Anhöriga och brukare säger att ”det är så här det ska vara”, fortsätter Fadime Mavi. 

Sussie Ahlsten håller med: 

– Blir det som det var innan går jag i förtidspension, skrattar hon.

Ett gott exempel för hela landet 

Men det nya systemet kommer att bestå – och inte bara för Svartbäcken. Under året och nästkommande ska hela Uppsalas hemtjänst bli minutfri. 

Elin Sandberg, verksamhetschef på Svartbäckens hemvård, är med och vägleder de andra enheterna i hur de ska utforma mer flexibla scheman. Hon blir också uppringd av andra kommuner i Sverige: 

– Alla sitter med liknande utmaningar: det är många äldre och det finns inte alltid tillräckligt med personal. Då är det väldigt viktigt att vi kan behålla kompetens så att personer som jobbar inom vården inte slutar på grund av arbetsmiljön. 

Hon berättar om en person på Svartbäcken som planerade att gå i pension, men i stället valde att stanna kvar för att hon trivdes så bra på jobbet. 

– Som arbetsgivare ser jag ju det som ett kvitto på att något är bra. 

Fokus under projektet har helt och hållet varit på att arbetsmiljön ska förbättras – och att det ska bli bättre för brukarna, säger Elin Sandberg. 

– Sen har jag blivit positivt överraskad över hur många undersköterskor som utvecklats. De har fått en större förståelse för helheten och tar mer plats, både i gruppen och i yrkesroll. Och det är jättekul!