Det är ett faktum att Sverige har ett oerhört behov av arbetskraft med kompetens inom vård och omsorg. Över hela landet skriker äldreomsorgen efter personal. 

Vi lever allt längre och med en äldre befolkning ökar trycket på äldreomsorgen. Samtidigt gör de låga lönerna, den höga arbetsbelastningen och våra dåliga scheman att personal flyr vården och det finns inga som kan fylla tomrummen eftersom allt färre söker till vård- och omsorgsutbildningarna.

Detta har under lång tid lett oss rakt mot det katastrofala läge vi nu befinner oss i. 

Under många år har vi räddats av nysvenskar som flyttat hit och intresserat sig för att jobba inom vårdyrkena. Ett exempel är i Harads, en by utanför Boden. Där har Migrationsverket boenden för asylsökande. 

Här finns också två särskilda boenden inom äldreomsorgen. På dessa arbetsplatser jobbar alla som vill och kan inom vården och omsorgen och på andra arbetsplatser (skola, förskola, städ och service). 

Varit här i många år

Å ena sidan får vi inga vikarier och å andra sidan har vi människor från andra delar av världen som både vill och kan arbeta, men som i detta nu får utvisningsbeslut om att de inte längre får stanna i Sverige och Norrbotten och måste resa tillbaka till sina ursprungsländer. 

Många har familj och barn, som dessutom är födda i Sverige och kan inget annat språk än svenska. Vi ska veta att en del har varit här i många år, läs sju-åtta år.

Vi ser i dag en enorm utmaning då arbetsgivarna ska rekrytera nya kollegor inom Kommunals avtalsområden.

Om de utvisas betyder det inte bara personliga tragedier för de enskilda. Det får stora konsekvenser för en kommun som Boden. En eller kanske två avdelningar kan tvingas stänga på grund av att det inte finns personal eller vikarier att få tag på (trots att många äldre står i kö för att få en plats på ett äldreboende).

Att utvisa dessa människor betyder att kommunen inte klarar av kompetensförsörjningen.

Hur ska välfärden klara sig?

Varje dag utvisas medlemmar till andra länder och vi undrar: Hur kommer välfärden att klara sig? Oavsett om man jobbar inom tekniska branscher, vården, omsorgen eller kör buss, så ser vi i dag en enorm utmaning då arbetsgivarna ska rekrytera nya kollegor inom Kommunals avtalsområden. 

Många kommuner skriker efter arbetskraft men i den andra änden tar Migrationsverket beslut om att utvisa självförsörjande skattebetalare som får vår välfärd att fungera. Det rimmar otroligt illa och är både galet och oacceptabelt. 

Detta handlar så klart om politik! Hur ser vi på arbetskraft från andra länder? Hur tar vi hand om de människor som kommer till vårt fantastiska land? 

Och vem ska ta hand om dig och mig då vi blir gamla och sjuka?