Personalkris i Boden – då flygs Inés, Maria och Andrea in från Spanien för att rädda sommaren

Det var under förra hösten, i takt med att sommarplaneringen närmade sig, som oron växte sig allt större på demensboendet Erikslunden, i norrbottniska Boden. Hur skulle man få ihop sommarbemanningen?, undrade enhetschefen Anette Sandström. 

Precis som hos många andra kommuner råder det personalkris i Boden – och läget har bara förvärrats de senaste åren. I år väntas endast omkring fem procent av sommarvikarierna vara vårdutbildade undersköterskor, enligt kommunen.

Undersköterskan Gunvor Johansson har jobbat i närmare 15 år på Erikslunden. Hon och kollegorna har turats om att hålla i introduktion för en mängd olika vikarier genom åren, en del bättre än andra. 

Ibland tvingas verksamheterna ta in personer som saknar vårdutbildning, arbetserfarenhet och som talar dålig svenska. 

– Vem som helst kan inte jobba med det här. Det är inte alltid folk utan utbildning har rätt bemötande. Det handlar om social kompetens också, säger Gunvor Johansson. 

Det var mitt i den här krisen som det hände. 

Det var då som kommunens personalchef, Ingela Arngren, föreslog ett nytt pilotprojekt – som fick nationell media att rikta fokuset mot Boden.  

Läst svenska i tolv veckor

Ingela Arngren känner en kvinna som driver en resebyrå i Spanien. Genom att rekrytera vårdutbildad personal från Spanien skulle man få ihop sommarbemanningen i Boden. 

– Jag sa bara ”tack, tack, tack, kom hit!” säger Anette Sandström, när hon blickar tillbaka.

För att kunna ta emot vikarierna gick Erikslunden över till två semesterperioder. Till skillnad från många andra vikarier är de spanska medarbetarna åtminstone vårdutbildade, konstaterar Anette Sandström.

I avtalet mellan Bodens kommun och företaget Barcelona conference group framgår det att kommunen kräver att personalen pratar engelska –  samt läser en kurs med fokus på vårdsvenska i tolv veckor. Kostnaden blev 19 245 euro, motsvarande cirka 224 000 kronor.

Kommunen betalade för rekryteringen och själva språkkursen för tio anställda, men med facit i hand kom det sex personer från Spanien.

En av dem läser till läkare och har ännu inte fått sin legitimation. Ytterligare två deltagare, som är vårdutbildade undersköterskor från Stockholm, deltar också i projektet. 

– Tiden fanns inte för att göra en större upphandling. Skulle vi göra det här pilotprojektet till sommaren var vi tvungna att välja den här vägen, säger Ingela Arngren. 

Ville ha förändring

Nu, en kvav eftermiddag i juni, då luften knappt rör sig, har pilotprojektet blivit verklighet. 

– Jag ville ha en förändring i mitt liv. Det här blev det perfekta tillfället. 

Orden kommer från 47-åriga Inés Fondevila, som är en av vikarierna som ska jobba åtta veckor på Erikslunden. Den här onsdagen är det stillsamt och tyst på boendet, men inne i en av salarna, strax runt hörnet från entrén, är det liv och rörelse.

I dag får sommarvikarierna introduktion i förflyttnings-och lyftteknik. Inés Fondevila har skrivit flera sidors anteckningar på spanska i ett anteckningsblock. 

”Ta tag i mig”, säger instruktören Magnus Stålnacke på engelska, medan han sitter på en säng. 

Inés Fondevila förflyttar honom från sängen till ett redskap, som hjälper brukare att resa sig. När hon är färdig möts hon av applåder från de andra sommarvikarierna. 

”Länge sedan jag pratade så mycket engelska”

Att vikarier får gå en introduktion på jobbet är inget nytt. Däremot är det mindre vanligt att stora delar av den sker på engelska.

– Det var länge sedan jag pratade så här mycket engelska, säger Gunvor Johansson, som är en av dem som hållit i årets introduktion. 

Trots kursen i svenska är språket en stor utmaning. Inés Fondevila brukar sitta uppe på kvällarna och läsa svenska. 

– Det är väldigt svårt att lära sig svenska, även om jag försöker mitt bästa, säger Inés Fondevila, på trevande engelska.

Trots språkbarriären trivs hon bra i Boden. Hon har tidigare jobbat inom hemtjänsten i Spanien. I Sverige är det högre löner, löner som är satta enligt kollektivavtal. Dessutom är det bättre kvalitet på äldreomsorgen, enligt Inés Fondevila. 

– Det är helt annorlunda här, till exempel finns det betydligt fler anställda tillgängliga för de äldre. Jag är imponerad, säger hon och skiner med ögonen. 

Personal tacksam över vikarierna

När den här texten publiceras har det gått närmare två veckor sedan de spanska vikarierna började arbeta.

Tanken är att de ska utföra samma uppgifter som ordinarie personal, till exempel har de medicindelegering. Men i dagsläget kan de inte svara i telefonen om någon ringer och ställer frågor. 

– Visst är jag jätteglad att de vill jobba, de behövs. Men samtidigt är det synd att det ska behövas folk från Spanien. Att det inte finns folk från närheten som vill jobba här, säger Linn Bäckman, som jobbat i närmare tio år.

Vi får översätta jämt och ständigt och det tar extra tid. De blir ju inte lika snabbt självgående som vi är vana vid andra vikarier.

När hon och hennes svenska kollegor ger instruktioner till vikarierna sker det i första hand på engelska. Ibland vet inte Linn Bäckman vad vissa ord heter på engelska. Då behöver hon använda telefonen för att söka. 

– Vi får översätta jämt och ständigt och det tar extra tid. De blir ju inte lika snabbt självgående som vi är vana vid andra vikarier. Det har varit en utmaning för oss att prata engelska, säger Linn Bäckman. 

Dansar med de äldre

När KA är på besök är 18-åriga Andrea Gonzalez Martinez på plats. Att få resa till ett nytt land har varit en livsförändrande erfarenhet, säger hon. Tanken att komma tillbaka igen är lockande. Men samtidigt har språket prövat hennes tålamod.

– Första dagen jag kom hit grät jag och ringde hem till min mamma. Det var väldigt överväldigande. Framför allt att höra folk prata med en när man inte förstår vad de säger. Jag kände mig värdelös, säger Andrea Gonzalez Martinez, på flytande engelska.

Vid sin sida har hon den jämngamla kollegan Maria Romero. Båda två blev tipsade av sina lärare i Spanien att söka jobb här i Boden. Innan avfärd fick de gå en kortare praktik, men de beskriver sommaren i Boden som sina första riktiga jobb. 

När språket sviker brukar de leta efter andra sätt att kommunicera med de äldre. Till exempel genom att använda sig av känslor och kroppsspråk. Tidigare under dagen spelade Maria Romero spansk musik för några av de boende. 

Hand i hand dansade de till poplåten ”Despacito”. 

– När de äldre försöker prata med en vill man ju förstå och kunna ha det trevligt tillsammans. Ibland tror jag att de säger samma ord om och om igen, men jag förstår inte, säger Maria Romero.

Förhoppningen är att det ska bli enklare med språket ju längre tid det går. Det hoppas även enhetschefen Anette Sandström. Hon tycker att projektet hittills har slagit all förväntan eftersom vikarierna är vårdutbildade. 

– Snacka om att de är modiga. De är väldigt engagerade och det är en helt annan stämning här när man märker att de både vill och har rätt utbildning, säger Anette Sandström.

Kommunal: ”Upp och nedvända världen”

På Kommunal i Boden följer man projektet noggrant. Ordförande Anna-Karin Nylund tycker att det är viktigt att påpeka att vikariernas utbildningsnivå är oklar. 

– Hur mycket erfarenhet har man när man är 18 år? Och vad ska vi kalla dem? Är de undersköterskor, vårdbiträden eller vårdutbildade? Det är stor skillnad och man använder olika begrepp. Vi har inte fått något tydligt svar där, säger Anna-Karin Nylund.

Hon påpekar även att ett tiotal anställda i äldreomsorgen i Boden ska utvisas, vilket KA har skrivit om.

– Man hämtar i ena ändan och kastar ut i den andra änden. Det här är upp och nedvända världen, säger hon.

Ingela Arngren, som är personalchef i Boden, håller med om att språket är den stora utmaningen. Kommunen kommer senare att utvärdera pilotprojektet tillsammans med de anställda på Erikslunden. 

– Eftersom de ändå är vårdutbildade har de ju den där fingertoppskänslan. De använder mycket kroppsspråk och ögonkontakt. Men självklart kommer vi göra en rejäl utvärdering av projektet, och redan nu vet vi att flera av dessa personer inte riktigt hann fullfölja så som vi hade tänkt språkkursen, säger hon. 

Det här är en långsiktig satsning, då vi vet att vi inte kommer ha tillräckligt med vikarier utifrån antalet invånare. Den här summan, utifrån vad vi fick, är väldigt fördelaktig.

Orsaken är att de hade alldeles för kort tid, tillägger Ingela Arngren. Men med det sagt behöver Boden få fler att flytta hit – och då krävs det att man tänker utanför ramen. 

Hade ni kunnat använda pengarna till något annat, för att få fler att vilja jobba i äldreomsorgen eller stanna kvar i yrket? 

– Det här är en långsiktig satsning, då vi vet att vi inte kommer ha tillräckligt med vikarier utifrån antalet invånare. Den här summan, utifrån vad vi fick, är väldigt fördelaktig. Jag tror faktiskt inte att pengarna hade kunnat göra lika stor nytta i till exempel marknadsföringssyfte. 

Hoppas att de flyttar hit

Åter tillbaka till Erikslunden. Ett plötsligt regn har börjat att smattra mot fönsterrutorna. Den tryckta luften har lättat, och några av de boende vilar blicken på den gröna, blöta trädgården. Enhetschefen Anette Sandström gör samma sak. 

Tycker du att detta är en långsiktig lösning? 

– Det är klart att det är det. Jag hoppas att det ska sprida sig som ringar på vattnet om det faller väl ut. De kanske trivs så pass bra att de vill komma tillbaka nästa sommar, eller vill flytta hit. Vi behöver ju arbetskraften och det är toppen att de är utbildade, säger Anette Sandström. 

Men undersköterskan Gunvor Johansson tycker det är för tidigt för att ge sin åsikt. 

Kan du tänka dig att fortsätta ha spanska kollegor framöver på somrarna?

– Återkom med frågan när perioden är över, säger hon och skrattar.