– Jag har lärt mig jättemycket, det här var mitt första skyddsstopp. Vi krävde munskydd och visir och till slut blev det så. Jag är jättestolt över mig själv, att jag kan hjälpa kolleger och medlemmar, säger Shilan Abdulmushin, undersköterska och huvudskyddsombud för Kommunal på vård- och omsorgsboendet Serafen i Stockholm.

Det var i början av april som Kommunal lade skyddsstoppet och krävde munskydd i kombination med visir vid kontakt med misstänkta eller bekräftade fall av covid-19.

Skyddsstoppet var det första även för Peter Olsson som är huvudskyddsombud för äldreomsorgen på Kungsholmen och har 20 års erfarenhet som skyddsombud.

Vilken betydelse fick skyddsstoppet?

– Skyddsstoppet fick effekt, skydden användes genom hela krisen på Kungsholmen och även på Norrmalm och Östermalm, de teamen krävde munskydd efter oss och fick igenom det, säger Peter Olsson.

Arbetsmiljöverket gick alltså på Kommunals linje. Men kommunen överklagade, vilket ledde till att Arbetsmiljöverkets beslut upphävdes, de juridiska turerna fick sitt slut först i juli. Då hade Folkhälsomyndigheten redan svängt och rekommenderat munskydd och visir i all nära vård av brukare med misstänkt eller bekräftad covid-19.

Hur ser arbetsgivaren på arbetsmiljön nu?

– Man är mer på hugget med alla saker och gör riskbedömningar. Man har ett högre riskmedvetande både vad det gäller de gamla och personalen. Det är inga diskussioner om den basala skyddsutrustningen längre.

Har det som hänt under våren påverkat skyddsombudens roll framåt?

– Jag hoppas att skyddsombuden sträcker på sig och gör skillnad framåt, jag tror och hoppas att de fått en push av det som hänt, säger Peter Olsson som är arbetsmiljösamordnare för 200 skyddsombud i sektionen.

Lotta Kjellström, skyddsombud.
Lotta Kjellström, skyddsombud.

På intensiven på Östra sjukhuset i Göteborg arbetar undersköterskan och skyddsombudet Lotta Kjellström. Hon kan berätta om ett turbulent år med bland annat ett skyddsstopp, som senare drogs tillbaka.

– Det har varit kaotiskt. I alla fall i början innan allting satte sig. Det var många skyddsronder och mycket som vi som fackliga ombud och också tvärfackligt höll på med. Det var jobbigt. Det var det.

Vad var svårast?

– Att få arbetsgivaren att förstå att vi var tvungna att ha bra skyddsutrustning. Vi på iva har alltid haft bra skyddsutrustning, men skyddsstoppet vi lade handlade om att man behövde övertyga arbetsgivaren om att det behövdes också på en medicinavdelning. Man behövde inte det, sades det.

Har du lärt dig någonting under året som du inte kunde innan?

– Väldigt mycket. Hur viktigt det är att det finns skyddsombud framför allt, på varje enhet. Det har vi inte i dag. Där det fattas glappar det med kontakten. Det är viktigt både för fack och arbetsgivare att man har ett skyddsombud på sin enhet. Det handlar om vår arbetsmiljö och den borde de värna om lika mycket som vi gör.

Men det är ändå svårt att få folk att bli skyddsombud?

– Så är det, för det kräver mer tid. Sedan är det klart, vi är så underbemannade överlag i hela sjukvården, så att få patientfri extratid från arbetsgivaren kan också vara svårt.

Rosa Andersson, huvudskyddsombud på Vy buss i Lund.

På Vy buss i Skåne arbetar bussföraren och huvudskyddsombudet Rosa Andersson. Också för henne har det varit ett annorlunda år, bland annat med personalneddragningar.

– Det har varit ett oerhört märkligt och hektiskt år. Fullt upp. Man behöver verkligen slåss för att skydda sina arbetskamrater. Man ifrågasätts för sin roll och för sina krav. Vi kräver att man ska ta vara på och vara rädd om sin personal.

Vad har varit svårast inom trafiken?

– Det har varit Skånetrafikens neddragningar. Men sedan har det varit att tänka smitta, det är vi inte vana vid i bussbranschen. Bara en sådan enkel sak som var man ska tvätta händerna som busschaufför. Vi har iskallt vatten i bajamajorna på ändhållplatserna.

Förtjänar skyddsombuden en egen dag?

– Absolut. Det är väldigt viktigt att man som arbetsgivare, arbetstagare och medmänniska förstår att de människorna vi möter i vår vardag många gånger är på sitt arbete. Man måste ta hänsyn till deras säkerhet och deras arbetsmiljö.

Fotnot: Statistiken är hämtad från Arbetsmiljöverket och gäller skyddsstopp tom 201018.