Munskydd eller inte vid bekräftad eller misstänkt covid-19 – det har varit en av de stora stridsfrågorna i äldreomsorgen under coronapandemin. Folkhälsomyndighetens rekommendationer sade först att munskydd inte behövdes utan att visir räckte, samtidigt som Arbetsmiljöverket krävde munskydd på flera ställen där skyddsombud lade skyddsstopp, bland annat Serafens äldreboende i Stockholm. Folkhälsomyndigheten uppdaterade sedan sina rekommendationer och ansåg att om en lokal riskbedömning visar att visir inte räcker ska vätskeavvisande munskydd också användas.

Men i flera fall har skyddsombud och arbetsgivare ändå inte varit överens om munskydd behövs eller inte, och i de fall som skyddsombud har vänt sig till Arbetsmiljöverket och krävt munskydd har de fått rätt. Arbetsmiljöverket har hela tiden ansett att munskydd och visir i princip alltid behövs vid nära kontakt, eftersom virus kan smita in på sidan av visiret. 

Nu konstaterar Folkhälsomyndigheten att det inte har fungerat med riskbedömningar överallt, och övergår därför till att rekommendera munskydd och visir vid all nära kontakt vid misstänkt eller bekräftad covid-19.

– Det har visat sig vara ganska svårt i många små verksamheter att göra en sådan riskbedömning och har orsakat ganska mycket diskussioner och problem, sade statsepidemiolog Anders Tegnell på dagens myndighetsgemensamma pressträff.

Anders Tegnell sade att de har gått igenom kunskapsläget kring munskydd och att det inte är ”väsentligt förändrat”, men att de ändå skärper rekommendationen.

– Utifrån att det varierar så mycket i landet och vi tycker att det är rätt bra om man gör ungefär likadant, så har vi ändå landat på att ska man jobba med vård och omsorg vid misstänkt eller bekräftad covid-19 så är kombinationen munskydd och visir den rimliga att ha, sade Anders Tegnell.

Han påpekade också att det är tänkt att underlätta de lokala riskbedömningarna, inte att de inte ska göras. 

– Det gör ju inte att man inte fortsatt måste göra lokala riskbedömningar utifrån sitt arbetsmiljöansvar, sade Anders Tegnell.

Redan i början på april frågade KA Anders Tegnell om det inte fanns en fara i att förlita sig på lokala riskbedömningar, med tanke på att det inte finns skyddsombud i alla verksamheter och att det finns mindre seriösa arbetsgivare. Han menade då att arbetsgivaren alltid har ansvaret att göra lokala riskbedömningar och att han inte trodde att oseriösa arbetsgivare skulle bli mindre oseriösa om det fanns tydligare rekommendationer. Men nu medger Folkhälsomyndigheten alltså att det behövs tydligare nationella riktlinjer. Detta är också något som Kommunal har krävt.