”Skyddsstoppen blev meningslösa”
Att Kommunal bytt strategi och slutat lägga skyddsstopp när det saknas andningsskydd är inte en reträtt. Vi har inte gett upp. Vi kommer att fortsätta markera och kräva adekvat skyddsutrustning i det förebyggande arbetet, skriver Lenita Granlund och Johan Ingelskog, Kommunal i en replik.
I en debattartikel i Kommunalarbetaren den 4 maj 2020 skriver skyddsombudet Ingemar Ericsson om Kommunals beslut att byta strategi, att sluta lägga skyddsstopp när det saknas andningsskydd och fokusera på förebyggande arbetsmiljöarbete och att lägga skyddsstopp när det saknas en lägre nivå på skyddsutrustning, exempelvis munskydd och visir.
Först och främst vill vi tacka Ingemar Ericsson och alla andra skyddsombud som alltid kämpar för sina arbetskamraters liv och hälsa. Ni är oumbärliga, och aldrig har det varit så tydligt för så många som i den nu pågående krisen. Vi är också fullt medvetna om att ert arbete just nu sker under ovanligt svåra förhållanden, och att ni självklart ska ha allt stöd som ni behöver.
Sedan krisen började har Kommunal träffat ansvariga beslutsfattare, arbetsgivare och myndigheter. Framfört medlemmarnas synpunkter om att det saknas skyddsutrustning, förutsättningar för basala hygienrutiner och tydliga riktlinjer. Kommunal har krävt att karensdagen slopas, krävt att bussarnas framdörrar stängs, krävt att arbetsgivarna tar sitt fulla arbetsgivaransvar. Krävt skyddsutrustning. Skickat en skrivelse till Socialstyrelsen och krävt skyddsutrustning till kommunerna och inte bara till hälso- och sjukvården.
Ingemar Ericsson frågar när vårt fackliga arbete ska bli mer samordnat. Det är en rimlig fråga. Och vi förstår frustationen eftersom vi själva är frustrerade. Situationen under coronapandemin har varit långt ifrån optimal.
Ingemar Ericsson frågar när vårt fackliga arbete ska bli mer samordnat. Det är en rimlig fråga. Och vi förstår frustationen eftersom vi själva är frustrerade. Situationen under coronapandemin har varit långt ifrån optimal. Vi har varit tvungna att omvärdera situationen, omprioritera, skaffa ny information och samtidigt både försöka förstå och ifrågasätta myndigheternas budskap.
Så väl expertmyndigheterna som arbetsgivarna har varit mycket otydliga och icke-transparenta i sitt budskap om vilken skyddsutrustning som gäller. Dessutom har tillgången till skyddsutrustning varit undermålig på många arbetsplatser under hela coronakrisen.
Det Ingemar Ericsson vänder sig emot är att Kommunal efter påsk slutade att uppmana skyddsombuden att lägga skyddsstopp om de inte får andningsskydd inom äldreomsorgen. Bakgrunden till att vi ändrade oss var dock att Arbetsmiljöverket hävde alla skyddsstopp med omedelbar verkan. Det var helt enkelt helt meningslöst.
Det betyder inte att vi bytt inställning eller att vi gett upp. Istället kommer Kommunal fortsätta markera och kräva adekvat skyddsutrustning i det förebyggande arbetet. Det innebär att vid risk eller misstänksamhet att liv eller hälsa står på spel så ska skyddsombuden agera – alltså lägga skyddsstopp.
Ju fler lokala skyddsstopp som läggs, ju större press blir det på Arbetsmiljöverket att godkänna dem, skriver Ericsson. Vi tror tyvärr inte det är så i detta läge när Arbetsmiljöverket avvisar våra krav direkt.
Och när det i slutet av april avslöjades av SVT att arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner påverkat Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten att tona ner kravet på munskydd så har vi nu anmält Arbetsmiljöverket till Justitieombudsmannen. Vi har nu också träffat Arbetsmiljöverket och framfört vår kritik till myndighetens otydlighet kring skyddsfrågan.
Ju fler lokala skyddsstopp som läggs, ju större press blir det på Arbetsmiljöverket att godkänna dem, skriver Ericsson. Vi tror tyvärr inte det är så i detta läge när Arbetsmiljöverket avvisar våra krav direkt. Det är viktigt att Kommunal alltid tas på allvar, för att det är bara så vi kan göra skillnad. Det är vårt ansvar att skydda medlemmarna som står i frontlinjen i kampen mot coronaviruset. Det är därför vi har valt denna strategi. Det är inte en reträtt – det är fortsatt kamp för medlemmarna i Kommunals rättigheter.