”Skriv! Det kan vara vägen till förändring på jobbet”
Jag började skriva jobbdagbok när jag arbetade som kock. Det gav en vana att formulera mig om arbetsvillkor, lön och normer. Och det ger kraft att påverka, skriver Henrik Johansson.
Henrik Johansson har jobbat som kock och tycker att det är lättare att påverka arbetsmiljön om man skriver dagbok.
Det började med en förolämpning. Jag jobbade på en nedläggningshotad fabrik och ett kärt samtalsämne var vad vi skulle göra när vi fått sparken. En arbetskamrat sa att han ”inte kunde se mig läsa”. Det kunde jag knappt själv heller, men ändå. Det lät som om jag inte var läs- och skrivkunnig. Han menade att han inte kunde se mig plugga. Men det fick mig faktiskt att börja läsa fler böcker.
I ”Yarden” skriver Kristian Lundberg om hur det var att jobba i Malmös hamn med att parkera bilar. Det var en ögonöppnare. Man kunde skriva om sitt arbete, och folk ville läsa det också!
Började skriva jobbdagbok
Efter att ha fått sparken från fabriken läste jag kockutbildningen på Lernia. Första jobbet var att laga mat till patienter med ätstörningar. Det var en utmaning.
Jag började skriva jobbdagbok när jag arbetade som kock. Hemkommen från ett pass plitade jag ner tankar och intryck. Det var ett sätt att få ordning på en förvirrande verklighet, men också för att hitta vägar att förstå och vinna de där små konflikter på arbetsplatsen.
Det var bra, men när vi blev flera stycken som skrev om våra jobb var det en befriande känsla. Plötsligt handlade snacket vid krogbordet om konflikter på jobbet i stället för vad som hände på den senaste festen. Vad hade egentligen hänt på senaste arbetsplatsträffen?
Att skriva gör att man växer. Man skriver ner diffusa känslor och funderingar. Förstår vad det är som skaver, vad som inte känns rätt, vad som är orättvist.
Att skriva om sin vardag eller bakgrund ger en vana att formulera sig om arbetsvillkor, lön, boende och normer. De formuleringarna kan man senare också ta tillbaka till arbetsplatsen. Att skriva gör att man växer. Man skriver ner diffusa känslor och funderingar.
Förstår vad det är som skaver, vad som inte känns rätt, vad som är orättvist. Läser sedan upp det för andra. Ser gemensamma problem, hittar gemensamma lösningar. Känner igen andra i sig själv.
Utifrån det går det att skapa ett sammanhang där man kan kämpa för sina intressen, ändra sina arbetsvillkor. I dag beskrivs ofta allt från arbetslöshet till dåliga arbetsvillkor som individuella problem. Arbetarlitteraturen kan bryta mot det perspektivet och skildra kollektiva problem och kollektiva lösningar.
Ett sätt att sprida kunskap
Jag gick en skrivkurs men det var något jag saknade: jag ville ha diskussioner och texter om arbetsvillkor och jobb. Hur det är att vara ny på jobbet, hur det är att arbeta i branscher som jag själv aldrig varit i?
Lösningen blev att dra i gång en skrivarcirkel genom ABF. En av mina första noveller handlade om en konflikt vi hade på ett storkök. Chefen använde rasterna till att prata jobb och schema.
Att skriva om det blev ett sätt att bearbeta konflikten, men också att sprida kunskap: så här gick det till på mitt jobb – hur är det på ditt? Att skriva gör att man växer och kan ge kraft att förändra det man inte är nöjd med. Att läsa är att lära sig av andra.
