Mellan 1987 och 1993 slopades karensdagen. Ekonomin blomstrade och arbetslös­heten sjönk. När den återinfördes, alltså 1993, var det tvärtom. Landet, som världen i övrigt, var i en djup ekonomisk kris vilket medförde kraftiga ned­skärningar. Men karensdagen blev kvar trots att vi senare i perioder haft bra ekonomisk utveckling. 

”Det går bra för Sverige” är ett mantra som vi hört från alla regeringar. Bra för vem? Jag noterar denna policy som även arbetsgivaren tillämpar mot oss vanliga knegare: en förmån försvinner på grund av ekonomisk kris och ”glöms bort” under ljusare tider.

Vad är egentligen självrisk?

Enligt Svenska Akademiens ordlista är karens en inskränkning i en försäkrings giltighet, med andra ord avstår man något under en viss tid. En viss självrisk föreligger, ­säger juristerna. Här befinner vi oss på juridisk mark med alla dess begrepp och regler. 

För mig, som är obevandrad i juridiken är det en minerad mark men jag ska försöka förstå det, med all risk att sprängas i bitar. Så jag undrar: vad är egentligen en självrisk? Jag går till definitionen. Självrisk är en kostnad som vi själva betalar vid ett försäkringsärende. Nästan alltid handlar det om fall när huset brinner, när bilen eller mobilen skadas. 

Hur stor är sannolikheten att huset brinner, bilen skadas och mobilen stjäls, ställs frågan. Inte så stor om vi jämför med sannolikheten att vi blir förkylda, att våra ryggar tar skada, att vår psykiska hälsa försämras. 

Vi kan inte skydda oss från virus

En fråga om i vilken mån vi aktivt kan minimera riskerna dyker upp. Vi kan tänka preventivt för att förhindra husbrand, vi kan köra mindre eller underhålla bilen, vi kan skaffa skärmskydd till våra mobiler. Men vi kan omöjligen skyddas från allsköns virus i dagliga kontakter med människor på våra arbetsplatser (såtillvida vi inte börjar röra oss i rymddräkter). 

Den fysiska insatsen måste göras och ryggen kommer att ta skada, det finns inget gummiliknande skydd längs ryggraden. För att inte tala om psykiska påfrestningar. Det är obegripligt att prata om självrisk när risken är så närvarande och så överhängande. Vi är med andra ord chanslösa mot den risken.

Nu ska vi inte förvänta oss något mirakel, att karensen försvinner i dessa oroliga ekonomiska tider. Men ekonomin går upp och ner. Konjunkturen kommer en vacker dag att vända, och då måste vi trycka på för att väcka politikernas ”glömska”. 

För karensen ska bort.