Nu ska Malin Ragnegård leda Kommunal
I lördags tog Malin Ragnegård över som ordförande i Kommunal. Kommunalarbetaren har känt henne på pulsen i frågor om medlemmarnas löner, arbetstider, las och vad som ska hända med den fackligt-politiska samverkan i framtiden.
Hon har en enkel lösning på problemet med ohållbara scheman.
Malin Ragnegård.
”Malin Ragnegård Förbundssekreterare” står det fortfarande på skylten vid hennes rum på Kommunals kansli på Hagagatan i Stockholm.
Skylten ska bytas men hon har ännu inte bestämt sig för om hon ska sitta kvar i rummet eller flytta till Tobias Baudins gamla ordföranderum.
Hon är fortfarande lite omtumlad över att nu som förste vice ordförande ta över och leda Kommunal.
Malin Ragnegård tror inte att medlemmarna kommer att märka så stor skillnad när hon har tagit över.
– Visst är jag och Tobias två olika personer. Men det kommer inte att märkas för Kommunal som fackförening. Det viktiga är att vi har förtroendevalda fackliga ombud ute på arbetsplatserna, att de känner att de har kunskap och känner sig stärkta att driva frågorna som är viktiga att driva för medlemmarna som är där.
Men Malin Ragnegård har som ordförande möjlighet att sätta sin prägel på hur Kommunal ska agera och utvecklas. Till exempel i lönepolitiken som ska diskuteras vid förbundets kongress i vår.
Vad hoppas du att kongressen ska besluta om individuella löner och annat i förbundets lönepolitik?
– För mig är det otroligt viktigt att vi inte har godtyckliga löner. Det är svårt med att kämpa för rättvisa löner, när är de det? Men alla ska åtminstone kunna förstå hur lönerna sätts, att alla kan förstå varför och att de kan vara med och påverka sin lön.
– Återigen kommer vi till det lokala fackliga arbetet med det engagemang som finns där. Löner är inte något som bara ska hanteras på central nivå. Det måste också göras lokalt.
Är det självklart för dig att ni ska fortsätta satsa på de yrkesutbildade istället för låglönesatsningar för alla?
– Nej, det är inget som är självklart. Vi har inte börjat diskutera detta ännu inför nästa avtalsrörelse.
Vad tycker du?
– Jag har inte landat i det. Våra satsningar har varit bra och har haft sina fördelar. Och det har varit välbehövligt.
– Det är en stor orättvisa att två ungdomar börjar gymnasiet, studerar i tre år, en går elprogrammet och en går vård- och omsorgsprogrammet och sedan när de kommer ut på arbetsmarknaden är det helt olika värden på de här två utbildningarna. Det är värdediskriminering och är oerhört orättvist.
– Satsningarna har varit viktiga för att få upp lönerna inom vården, också för att fler ska vilja satsa på dessa jobb. Men om vi ska fortsätta med våra satsningar eller om vi ska ha en annan strategi får vi prata med förtroendevalda och medlemmarna om.
När mycket av tiden spenderas på jobbet måste de vara hållbart, dels när man är på jobbet måste det vara rimliga tider, och dels att ska det gå att förena arbetslivet med familjeliv och fritid.
Nu riktar ni stort fokus mot arbetstiderna. Vad är det ni vill uppnå?
– Det är en oerhört stor fråga som berör många. När mycket av tiden spenderas på jobbet måste det vara hållbart, dels när man är på jobbet måste det vara rimliga tider, och dels ska det gå att förena arbetslivet med familjeliv och fritid. Det gör det inte i dag på allt för många ställen.
– Jag förstår inte hur arbetsgivare fortfarande tänker, hur de kan organisera arbetet på det sätt de gör. Hur kan de fortfarande tro att det ska locka fler till att vilja välja dessa jobb och fler ska vilja orka jobba kvar när de inte lyssnar på dem som vet bäst hur arbetet bör organiseras?
– I dag organiseras arbetet med i allt för stor utsträckning otrygga anställningar. Och det är arbetstider med scheman som i många fall är skräckexempel. Det är fortfarande delade turer. Personalen får inte vara delaktig i schemaläggningen. Det finns fortfarande minutstyrning.
– Jag träffade nyligen vaktmästare och fastighetsskötare som hade möjlighet att lägga upp arbetet utifrån sina arbetsuppgifter och sitt kunnande. I huset intill fanns hemtjänsten och där fanns uppenbarligen ingen tillit till personalen där, så att de utifrån sitt kunnande får avgöra hur arbetet bör läggas upp på bästa sätt.
– Det kan göra mig otroligt arg när det tas beslut över huvudet på vuxna, kompetenta och yrkeskickliga personer i välfärden som kan det här mycket bättre än många andra.
Höj bemanningen så får vi en jämnare arbetsbelastning med bättre scheman som ger utrymme för återhämtning och fler skulle få tryggare anställningar.
Nu hotar ni att hoppa av överenskommelsen med SKR om heltidsresan. Detta om arbetsgivare lokalt fortsätter med ohälsosamma scheman. Hur tror du det skulle påverka er möjlighet att få fler heltider?
– Vi kommer alltid att fortsätta driva frågan om heltidsarbete som norm. Men vi kommer inte att acceptera att man använder begreppet Heltidsresan och vårt namn för att införa så kallade hälsosamma scheman och andra modeller vi inte står upp för.
– Jag uppfattar att budskapet till SKR har gått fram att vi måste jobba framåt, för heltid som norm är viktigt för båda parter.
Men kommuner brukar ju säga att de scheman ni kritiserar är nödvändiga för att kunna skapa fler tillsvidareanställningar på heltid. Hur menar du att det ska gå att få både hälsosamma scheman och fler tillsvidareanställningar?
– Det är enkelt. Öka bemanningen. Det finns jättemånga visstidsanställda i dag. Pengar har man uppenbarligen för man har råd att betala lön till de visstidsanställda. Höj bemanningen så får vi en jämnare arbetsbelastning med bättre scheman som ger utrymme för återhämtning och fler skulle få tryggare anställningar.
Men arbetsgivare inom vård och omsorg brukar säga att det inte finns tillräckligt med utbildad personal att anställa. Och att de visstidsanställda saknar rätt kompetens för att få en tillsvidareanställning. Hur ska det kunna lösas?
– Vi såg ju nyligen att kommunerna inte har utnyttjat statsbidragen för Äldreomsorgslyftet för att utbilda personal. Istället betalar de tillbaka dessa pengar till staten eller så har de låtit bli att ansöka om utbildningspengarna. Bättre vore att utbilda den personal som finns i verksamheten.
– Det blir ju också en ond cirkel för personalen. Hur ska vi få fler att vilja söka yrkesutbildningar när man inte blir erbjuden tillsvidareanställning på heltid eller när man inte får scheman som man orkar att jobba på?
– Man måste börja i rätt ände, öka bemanningen med bra arbetsmiljö och arbetsvillkor så kommer fler att söka sig till de här jobben.
Ett starkt LO är jätteviktigt för oss att samarbeta i. Men förbunden i LO har olika intressen. Vi är olika och har olika utmaningar.
Den LAS-överenskommelse ni, IF Metall och PTK har träffat med Svenskt Näringsliv har resulterat i tre utredningar med förslag om ny arbetsrätt. Förslagen har mött kritik från bland andra Arbetsdomstolen som menar att skrivningarna om ny arbetsrätt i vissa stycken är oklara, motverkar sitt syfte eller är inkonsekventa.
Kommunal har tillsammans med övriga parter bakom LAS-överenskommelsen sagt att inget får ändras i förslagen. Betyder det att inte ens språkliga förändringar får göras i arbetet med att ta fram ett lagförslag om nya las-regler?
– Andemeningen får så klart inte förändras. Då faller överenskommelsen. Men jag sitter inte med i de diskussionerna så jag kan inte svara på om det är möjligt att ändra eller förtydliga någon formulering i förslagen utifrån vår överenskommelse.
Hur ser du på samarbetet i LO? Kommunal har gått sin egen väg när det gäller löner, ni var inte med i senaste LO-samordningen, och när det gäller las där LO sagt nej till er överenskommelse. I vilken utsträckning behöver ni LO i framtiden?
– Ett starkt LO är jätteviktigt för oss att samarbeta i. Men förbunden i LO har olika intressen. Vi är olika och har olika utmaningar. Vi måste hitta en bra väg för att hålla ihop men också för att kunna driva våra egna specifika förbundsfrågor. Det är det svåra i en samordning.
– Medlemmarna i de olika förbunden har olika krav och förbunden har olika kongressbeslut. Många förbund har inte det vi står inför, ohållbara scheman, deltider, visstid men har andra utmaningar som vi inte har.
Vad kommer du att ställa för krav på Tobias Baudin när han nu blir partisekreterare i Socialdemokraterna.
– Vi har inga krav just på Tobias, men vi kommer fortsätta att ställa krav på alla partier om mer resurser till välfärden. Och att de prioriterar rätt saker.
– Det har kommit mycket pengar från staten till kommunerna och regionerna. Då krävs det att detta också märks ute på arbetsplatserna. Det gör det inte i dag. Våra medlemmar ute i välfärden får istället höra att det måste göras neddragningar. Det håller inte ihop.
Kommer Kommunals fackligt-politiska samverkan att stärkas med Tobias Baudin som ny partisekreterare?
– Den påverkas inte av att Tobias har blivit partisekreterare. Vi har fackligt-politisk samverkan för att det ska gynna medlemmarna i Kommunal. Och vi vill att medlemmar ska ta mer plats i politiken på alla nivåer.
Har du själv någon önskan om att engagera dig partipolitiskt i framtiden?
– Jag har tidigare haft uppdrag för Socialdemokraterna på kommun- och regionnivå för ganska många år sedan. Nu är jag nöjd med att jobba med mina fackliga uppdrag.
Fotnot: Malin Ragnegård tar som vice ordförande över efter Tobias Baudin som har valts till partisekreterare i Socialdemokraterna. Hon sitter åtminstone fram till Kommunals kongress i vår då en ny ordförande ska väljas.
