Jag vet hur det är att vara ensam. Att vara ofrivilligt ensam är ledsamt och ibland otäckt. Det spelar ingen roll varför man har blivit ensam, känslan är alltid densamma. Att allt hänger på mig. Jag ska fatta alla beslut själv och konsekvenserna får man också ta själv. 

Jag flyttade till Sverige från Norge för trettio år sedan och jag gjorde det ensam. Det var en utmaning att fixa jobb och lägenhet och att lära sig hur allt fungerar i ett nytt land. Att vara ung på arbetsmarknaden är inte alltid så lätt. Har man dessutom ingen att fråga om råd kan det kännas ännu osäkrare. 

Att vara en del av något större och känslan av kraften i ett kollektiv, det är en drivkraft jag alltid bär med mig. 

På mitt första jobb som servitris på en restaurang upptäckte jag fler utmaningar än vad jag mäktade med på egen hand. Jag valde då att gå med i facket och mitt steg in i den största gemenskapen var ett faktum. Jag hittade ett sammanhang och blev både starkare och tryggare. Den där känslan av ”jag kan, det går” – den är fantastisk.

Efter några år bytte jag bana och jobbade som elevassistent och barnskötare på fritids. Det var en självklarhet för mig att då gå med i Kommunal. Att vara en del av något större och känslan av kraften i ett kollektiv, det är en drivkraft jag alltid bär med mig. 

När jag var regionalt fackligt ombud och var ute på arbetsplatser för att stötta medlemmar med olika problem var känslan densamma, stolt och trygg över att vara en del av Kommunal och att kunna hjälpa till. Alla i Kommunal har en viktig roll och vi är alltid starkare tillsammans. Därför måste vi se till att alla medlemmar känner sig välkomna och får ta plats.  

Medlemmarna i Kommunal förtjänar bättre löner och arbetsvillkor, det har blivit ännu tydligare nu under coronapandemin. Vi måste våga ta för oss, inte be om ursäkt för att vi kräver rättvisa villkor.

En fråga jag brinner särskilt för är jämställdhet. Medlemmarna i Kommunal förtjänar bättre löner och arbetsvillkor, det har blivit ännu tydligare nu under coronapandemin. Vi måste våga ta för oss, inte be om ursäkt för att vi kräver rättvisa villkor. Alla våra medlemmar ska ha rätt att arbeta heltid och ha en pension som går att leva på.

Det är märkligt att vi måste kämpa för detta i vårt land.  Trots att vi pratar om Sverige som ett jämställt land finns det mer att göra. Vi behöver fortsätta arbeta både lång- och kortsiktigt för att påverka arbetsgivare, politiker och allmänheten för att få till en förändring. På riktigt. 

Jag har varit stolt medlem i Kommunal i 21 år och haft fackliga uppdrag i 20. Jag har sett och verkat i Kommunal på olika nivåer i vår organisation. Jag har haft många olika uppdrag som förtroendevald. Bland annat som regionalt fackligt ombud och som förhandlingsansvarig i en kommun.

De senaste 15 åren har jag arbetat som ombudsman i Kommunal varav de senaste sex åren på förbundskontoret. Några av mina arbetsuppgifter är och har varit att företräda medlemmar på privata vårdföretag samt att förhandla centrala kollektivavtal. Jag älskar att förhandla! Det finns alltid utrymme för förbättringar.

Om ni vill, så står jag till förfogande att bli ny avtalssekreterare. Jag vill vara med och leda Kommunal in i nästa del av vår resa. Jag kommer att kämpa för medlemmarnas villkor.

Alla förhandlingar är lika viktiga för mig, att företräda en medlem som riskerar sitt arbete eller att förhandla fram ett nytt centralt avtal är lika viktigt. Det har ingen betydelse om det är en enskild medlems öde eller ett helt kollektivs villkor som ligger i mina händer, det gäller att alltid göra sitt bästa och vara ödmjuk inför uppgiften.  

Om ni vill, så står jag till förfogande att bli ny avtalssekreterare. Jag vill vara med och leda Kommunal in i nästa del av vår resa. Jag kommer att kämpa för medlemmarnas villkor. Jag är orädd, lösningsfokuserad och uthållig. Jag kan, jag vill och jag orkar!