Svårtolkade regler om munskydd under visir
Räcker heltäckande visir eller behövs munskydd också vid bekräftad eller misstänkt covid-19? Arbetsmiljöverket har till skillnad från Folkhälsomyndigheten ansett det och riktat kritik mot rekommendationerna. Nu säger myndigheterna att de är överens – men när munskydd behövs är fortfarande en bedömningsfråga på arbetsplatserna.
Munskydd och visir (genrebild).
Den sjunde april beslutade Arbetsmiljöverket att både heltäckande visir och munskydd krävs vid nära kontakt med omsorgstagare som har misstänkt eller bekräftad covid-19 på Serafens vård- och omsorgsboende i Stockholm. Den nivån på skyddsutrustningen gick längre än Folkhälsomyndighetens rekommendationer och Kommunal jublade över beslutet, som de såg som prejudicerande för hela landet.
Några dagar senare gjordes ett gemensamt uttalande av Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg. Där sade man att det fortfarande är Folkhälsomyndighetens rekommendationer som gäller och att beslutet inte alls är prejudicerande. Det välkomnades av arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som var de som tog initiativ till ett möte som sedan resulterade i uttalandet.
Men arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter väger tyngre än Folkhälsomyndighetens rekommendationer och ska följas, påpekar flera på Arbetsmiljöverket som KA har pratat med.
Och bara någon vecka före skyddsstoppet på Serafen hade Arbetsmiljöverket en hel del kritiska synpunkter på Folkhälsomyndighetens uppdaterade rekommendationer som kom i början på april, där kravet på munskydd mildrats.
KA har tagit del av de kommentarerna som en grupp handläggare och sakkunniga gett till förslaget på nya rekommendationer. Där ställde sig bland annat Arbetsmiljöverket frågande till varför den tidigare rekommendationen om att skyddsglasögon eller visir ska användas tillsammans med munskydd eller andningsskydd hade tagits bort. Man undrade också varför kravet på långärmat skyddsförkläde slopats.
Myndigheten hade också invändningar mot att Folkhälsomyndigheten poängterar att lokala riskbedömningar ska bestämma vilken skyddsutrustning som ska användas. ”Menar Folkhälsomyndigheten här att de lokala riktlinjerna kan vara överordnade de rekommendationer för personlig skyddsutrustning, som WHO och ECDC ger och som Folkhälsomyndigheten tidigare gett? Vad menas med ”lokala riktlinjer”? Om en arbetsgivare bedömer att basala hygienrutiner räcker, för att vårda en patient/brukare med COVID-19, och att ytterligare personlig skyddsutrustning inte behövs – är det då en riskbedömning, som ska accepteras?” skriver Arbetsmiljöverket i en kommentar.
Finns det regler om att det ska finnas skydd vid ett arbetsmoment får varken Olle eller Lisa eller någon annan utföra det arbetsmomentet om skydden saknas.
En källa på Arbetsmiljöverket, som vill vara anonym, säger:
– De lokala riskbedömningarna måste följa de regler som utgår från arbetsmiljölagen. Man kan inte säga att det är okej att Olle klättrar på en hög höjd utan de skydd som ska finnas enligt reglerna, bara för att han verkar så stark att han kan hålla i sig om han råkar ramla. Finns det regler om att det ska finnas skydd vid ett arbetsmoment får varken Olle eller Lisa eller någon annan utföra det arbetsmomentet om skydden saknas.
I ett mejl som rör Arbetsmiljöverkets kommentarer, som har skickats till Folkhälsomyndigheten, skriver en av personerna som lämnat synpunkter på rekommendationerna att ”Vi är uppriktigt oroade för läkarna, sjuksköterskorna, undersköterskorna och övriga arbetstagare inom vård- och omsorgssektorn.”
Men nu säger Björne Olsson, enhetschef på Arbetsmiljöverket för gruppen som skrev kommentarerna, att de har nått en samsyn med Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen om vilken skyddsutrustning som krävs.
– Vi har synkroniserat oss nu och alla myndigheterna har behövt rucka på sina uppfattningar lite hit och dit, när man har fått ta del av andras synpunkter och kunskaper. Det har varit en naturlig utveckling, tycker jag personligen, säger Björne Olsson.
Folkhälsomyndigheten har mycket riktigt uppdaterat ett stycke om skyddsutrustningen, där det förtydligas att om en riskbedömning visar att enbart visir inte räcker så ska munskydd också användas. I praktiken anser Arbetsmiljöverket att det gäller i de flesta fall som man är nära patienten, eftersom virus kan smita in på sidorna eller underifrån med bara visir.
Det poängteras tydligt i besöksanteckningarna från Serafen. ”Risken för hosta är stor vid olika aktiviteter och hosta kan komma spontant. Det är inte möjligt att riskbedöma hosta i förväg. Personalen är vidare hela tiden i rörelse kring patienten/brukaren och detta ökar risken för smitta eftersom man vinklar huvudet när man hostar och/eller rör sig i övrigt.” skriver Arbetsmiljöverket.
Om vi skulle ha ett antal sådana här ärenden som är lika det på Serafen är ju sannolikheten stor att stora delar i beslutet skulle likna det här.
Arbetsmiljöverket har inte ändrat uppfattning om det. Björne Olsson säger att varje situation måste bedömas för sig och att han inte kan garantera att de skulle fatta ett exakt likadant beslut på en annan arbetsplats. Men det är inte troligt att det skulle vara stora skillnader.
– Om vi skulle ha ett antal sådana här ärenden som är lika det på Serafen är ju sannolikheten stor att stora delar i beslutet skulle likna det här. Men det kan vara detaljer som skiljer sig åt, som vi inte kan veta om i förväg. Det kan vara både mildare och tuffare bedömningar, man måste titta på det enskilda specifika fallet, säger Björne Olsson.
Men om man ska säga något generellt så anser väl Arbetsmiljöverket att i nära omsorgsarbete, vid bekräftad eller misstänkt covid-19, så behövs det munskydd i kombination med visir eller skyddsglasögon?
– Ja, om det föreligger risk att man får kontakt med kroppsvätska.
Men det gör det ju, någon kan ju hosta när man är så nära.
– Ja ja, precis.
Men frågan är om arbetsgivarna håller med om det. Stockholms stad har inte dragit tillbaka sin överklagan av kravet på munskydd på Serafen, där de menar att visir räcker. I Folkhälsomyndighetens rekommendationer, som regionerna följer, hänvisas fortfarande till att det ska avgöras i lokala riskbedömningar när också munskydd kan behövas, vilket öppnar upp för olika tolkningar av när det finns risk för kontakt med kroppsvätska.
– Det är luddigt. Det är svårt att tolka. Om det är svårt att tolka reglerna är det klart att det också blir svårt att följa reglerna, säger en av personerna på Arbetsmiljöverket som vill vara anonym.
