Hör en granne som hostar lungrossligt. Jag irrar bland nyhetssajter och oroar mig för att närstående ska drabbas av corona. Kanske i en miljö där anhöriga är förbjudna att stiga in och ta farväl. 

Luften vi andas är fylld av virusmoln och ödesdigra frågetecken. Vilka prognoser är mest tillitsfulla? Jag är i alla fall tacksam över att jag bor i ett land där myndigheterna inte har förseglat min ytterdörr. Man kan promenera av sig lite rastlöshet och tänka. 

I huvudet rullas tiden tillbaka till 1980–90-talet. Minns mycket starkt att jag var hemma hos en kompis. Jag visste att han var hivsmittad, men jag var orädd. Det var ju en sexuellt överförbar sjukdom. Vi pratade, han hällde upp var sitt glas vin, vi skålade.  Så hjälptes vi åt med middagen och jag tittade på de två vinglasen som stod på diskbänken. ”Vilket är mitt?” Tystnaden som uppstod var hjärtskärande. Viruset kunde eventuellt spridas via kyssar, så vad gällde då för saliv på glas? Man visste inte vid den tidpunkten. 

Några år senare var min kompis död. 

Måtte domen bli hård mot ansvariga politiker som lekt affär alldeles vårdslöst med sjukvårdssystemet.

Min faster som isolerats hemma drabbas av andra omskakande tankar. För hundra år sedan dog hennes farfar, min gammelfarfar, i spanska sjukan. Faster är nu rädd att cirkeln är sluten. Förfäderna levde fattigt i den jämtländska fjällvärlden och gammelfarmor tvingades lämna bort tre av sina fem barn. Min farmor såldes som sockenbarn. 

Det som får sig en knäck i kristider är tilliten. Känslan av att nu är alla regler satta ur spel. I ”Rapport” intervjuas Marita Khaldi som arbetar i hemtjänsten. ”Vi sätter på stödstrumpor och kommer nära. Men vi har inget att skydda oss med.” 

Hennes ord skakar om. Det förfärliga är att en stor del av hemtjänstpersonalen saknar skyddsutrustning. Så när en hemtjänstare ringer på dörren hos en brukare blir situationen laddad. Kan du eller jag vara smittad? 

Än så länge spelar sjukvården och politikerna med vårdpersonalens liv. Hur ser den samlade oron ut hos landets hemtjänstpersonal och undersköterskor? Får de någon nattsömn? Måtte domen bli hård mot ansvariga politiker som lekt affär alldeles vårdslöst med sjukvårdssystemet. Måtte de som arbetat i coronans epicentrum bli rikligt kompenserade när faran är över. 

Låt oss alla se till att det inte stannar vid kollektiva applåder från balkonger. Låt oss aldrig glömma.