Sällan har väl frågan om klass blivit så tydlig som nu under coronavirusets framfart. Samtidigt som många smittats under skidresor i italienska alperna och sedan fört med sig smittan hem till Sverige, är antalet döda i exempelvis Stockholm högt bland svensk-somalier i Järvaområdet.

Som skäl till detta anförs bland annat brist på information på flera språk samt att det är vanligt att bo många människor i olika generationer tillsammans. När någon är sjuk stöttar man varandra och finns där. Något som är väldigt fint och bra i normala fall, men som blir ett problem med den enorma smittspridning som coronaviruset för med sig.

Kontrasten från de drabbade i Järva till den bild som målas upp i dagens DN är stor. I en artikel i dagstidningen beskrivs hur flera svenskar flyr ut till sina sommarstugor i skärgården.

Men det är ju få förunnat att ha flera boenden, varav ett i skärgården. De flesta svenskar har inte möjlighet att välja bostadsort utan får vackert hålla sig i karantän där de är. För alla dessa hårt arbetande människor finns ingen valmöjlighet om var de kan välja att befinna sig. För dem gäller att göra det de kan för att hålla sig friska och i händelse av sjukdom hålla sig isolerade i hemmet.

Det vore fruktansvärt om trångboddhet och utanförskap skulle leda till fler dödsfall. Vi har alla ett ansvar för att det inte blir så.

Beskrivningarna om överfulla och inställda SL-bussar i Stockholm har varit flera under de senaste dagarna. För alla är inte tjänstemän med möjlighet till att arbeta hemifrån. Många är arbetare som tvingas gå till jobbet för att ta hand om barn, äldre och sjuka (kanske smittade). De jobbar i hemtjänsten, i förskolor och inom vården. Det är bekymmersamt att det då är extra trångt i trafiken för dem som måste ta sig fram.

För det är inte alla som har egen bil och möjlighet att välja hur de vill färdas. Många människor har inget val utan är hänvisade till kollektiva färdmedel om de inte har så nära till arbetsplatsen att de kan gå eller cykla. Därför är det viktigt att sätta in så många bussar som möjligt (om det inte är så att alla bussförare är sjuka).

I coronavirusets spår blir det tydligt att det är viktigt med information till alla och på många språk. Det vore fruktansvärt om trångboddhet och utanförskap skulle leda till fler dödsfall. Vi har alla ett ansvar för att det inte blir så.