– Först fick man en chock och tänker hur ska det här gå, berättar Catrin.

Nu vet hon att det fungerar, men det är arbetsamt.

– Man får ha ständig koll, dygnet runt. 

I början fick hon gå upp två–tre gånger varje natt för att kolla dotterns blodsocker och ge insulin om det behövdes. 

Numer har dottern en kontinuerlig blodsockermätare, som skickar larm till mobilen om värdet är för högt eller lågt. Det händer minst en gång varje natt.

– Då får man gå upp och korrigera det. 

Förutom att det stör sömnen så innebär det en hel del oro för dotterns hälsa.

– Man vill att värdet ska ligga bra så att hon inte får följdsjukdomar senare, säger Catrin.

Det är inte lätt att förutse hur mycket insulin dottern behöver.

– Det är helt beroende på vad hon har gjort under dagen. Har hon hoppat och lekt så går det åt mycket energi så då behöver hon inte lika mycket insulin.