KA har tidigare rapporterat om Luleå kommuns sparbudget, där kommunen beslutat att spara 430 miljoner kronor de kommande tre åren. Äldrevårdsupproret formades redan innan sparbudgeten klubbades igenom. I upproret vittnade personal från hemtjänsten och nästan alla äldreboenden i kommunen om hur de går på knäna under en allt tyngre arbetsbelastning.

Upproret samlar både personal och anhöriga som ville se en bättre äldrevård. Efter en demonstration i höstas lämnade Äldrevårdsupproret över en kravlista till kommunen där runt 1700 personer krävde ett totalstopp för nedskärningar i äldreomsorgen.

Ändå drevs sparbudgeten igenom i november, och nu planerar Äldrevårdsupproret för nästa demonstration som kommer att hållas i Luleå på lördag den 2 februari. Demonstrationen riktar sig inte bara till personal inom äldrevården utan till alla inom välfärden som kan komma att beröras av sparbudgeten.

Sofia Larsson är en av de som varit engagerade i Äldrevårdsupproret från början. Hennes mamma bor på ett vård- och omsorgsboende i kommunen och hon har fått nog av vårdpersonalens pressade arbetssituation.

–Jag vill att personalen ska kunna jobba i lugn och ro och att våra äldre ska få en fin sista tid i livet. Men som det är nu får jag ta ansvar för sådant som min mammas promenader och hennes träningspass som hon fått av sjukgymnasten. Det är inte personalens fel att de inte hinner, det finns helt enkelt inte tillräckligt med personal. Vår demonstration är som en enda stor avvikelserapport, säger Sofia Larsson.

Undersköterskan Katarina Omnell är också engagerad i Äldrevårdsupproret. Hon håller med om att arbetsmiljön inom äldrevården är ohållbar. Hon är skyddsombud på Solbackens vård- och omsorgsboende i Luleå, och har under sina 30 år i yrket känt av hur arbetsbelastning blivit allt tyngre.

–Vi får bara mer och mer att göra med dokumentering och administration, men inte mer personal. Ska det fortsätta såhär så blir det bara förvaring av de äldre. Det går inte att spara något mer på vården, säger Katarina Omnell.

Men när KA pratade med kommunalrådet Lenita Ericson (S) i november höll hon inte med om att Luleå kommuns sparbudget riskerar att försämra arbetsmiljön för personal inom äldreomsorgen.

–Vi kan se att Luleå kommun ligger högt i kostnaderna för barn- och äldreomsorgen. Men det är inte säkert att besparingarna ska göras där, utan kommunens förvaltningar måste alla hjälpas åt för att få en budget i balans. Vi ska också komma ihåg att det inte finns ett likhetstecken mellan mer pengar och en bättre arbetsmiljö. Det handlar också om hur effektivt pengarna används, sa Lenita Ericson.

Lenita Ericson menade också att kommunen ska inkludera personalen då sparbudgeten genomförs.

–Det är viktigt att personalen är med i den här förändringen. De är experter på att se var det går att effektivisera så att vi kan få ut samma kvalitet till lägre kostnad.

Men argumentet att sparbudgeten inte ska komma att påverka arbetsmiljön och vårdtagarna ger varken Sofia Larsson eller Katarina Omnell mycket för.

–Jag har väldigt svårt att se att sparbudgeten inte skulle drabba personalen och vårdtagarna. Någonstans måste ju pengarna tas och vi går redan på knäna. Vi har rätt till heltid men vi måste ju orka också. Jag är 51 år och det känns svårt att orka jobba 15 år till. Vi behöver mer resurser, inte mindre, säger Katarina Omnell.

Vad hoppas ni att demonstrationen ska leda till?

– Jag hade hoppats att politikerna hade kunnat lyssna på personal och anhöriga när de försökt göra sina röster hörda under flera års tid. Men när inte det funkat så känner vi att vi behöver säga ifrån ordentligt. Jag hoppas att det ska bli ett samarbete mellan politiker, chefer och personal för att skapa en bättre äldrevård, säger Sofia Larsson.

–Jag hoppas att det blir som en väckarklocka för allmänheten, att folk ska se vad som pågår. Vi vill visa vad som är på väg att hända med äldrevården. Jag vill uppmana människor att tänka efter och göra sina röster hörda för en bättre äldrevård, säger Katarina Omnell.