De har fått nog. De säger att de är trötta på att ”gå sönder av en trasig arbetsmiljö”. I Äldrevårdsupproret vittnar personal från nästan alla äldreboenden och hemtjänsten i Luleå kommun om en äldreomsorg som inte fungerar längre. ”Vi är för få, vi räcker inte till trots att vi springer på knäna tills det kraschar”. Kraven är flera men framförallt att ”vården måste få kosta” – de kräver mer pengar till äldreomsorgen och framför allt mer personal.

Hittills har 138 personer skrivit under protestbrevet som publicerats i Norrbottens Kuriren, men det kan bli fler (läs hela brevet här). Namninsamlingar ligger ute på flera platser i kommunen och har också lagts upp digitalt på Facebook.

– Det är inte bara anställda som skrivit under. Det är anhöriga och privatpersoner som fått nog av nedrustningen inom äldreomsorgen här i kommunen också, säger undersköterskan Gun-Britt Thornéus.

Sofia Larsson är en av dem. Hennes mamma bor på ett äldreboende och för henne är det självklart att ge stöd till personalens uppror.

– Personalen räcker inte till. Jag ser den där otillräckligheten hos dem. Hur den tär i själen på dem. Jag vill inte att mammas omsorg ska bli mest förvaring. Jag kan finnas där för min mamma, men hur blir det för dem som inte har några anhöriga?

För många har det ändå varit ett stort steg att skriva under. Det är framförallt personal som tvekat. En del för att de inte vet var upproret ska ta vägen. Om det ska bli tillräckligt stort för att påverka och förändra. Om det är värt att skriva under och ses som en bråkmakare genom att lyfta problem på jobbet offentligt. Undersköterskan Katarina Omnell vet det.

– Det gör ont att skriva på. Men om inte vi säger det här, vem ska säga det då? Det är vi som jobbar där och ser vad som händer. Det är inte oss i personalen det är fel på. Vi vill göra ett bra jobb, men vi räcker inte till, säger hon.

De är noga med att tala om att det här upproret inte riktar sig mot någon speciell chef eller någon speciell arbetsplats i kommunen. De säger att de förstår att cheferna har sina budgetar och att den allt snävare arbetsmiljön beror på att de måste hålla dem. Det är därför de välkomnar att så många chefer som möjligt också skriver under och i upproret riktar sig direkt till dem som sätter de ekonomiska ramarna.

– Vi hoppar över mellanledet och riktar oss direkt till politikerna. Vi går direkt till kommunfullmäktige, säger Gun-Britt Thornéus.

Den 22 oktober kommer de att göra det i verkliga livet. Då ordnas en demonstration för allmänheten utanför kommunhuset och underskrifterna kommer att lämnas över till ansvariga politiker.

– Och vi kommer inte att ge oss förrän äldreomsorgen får mer pengar. Den måste få kosta, säger Gun-Britt Thornéus.

Att förändra i den egna kommunen är målet, men de ser gärna att fler kommuner hänger på. Redan har de fått kontakter i flera kommuner i norra Sverige som bemött Luleupproret med ett wow.

– Personal och anhöriga överallt måste säga ifrån. Det är dags nu, säger Sofia Larsson.