Tomas vägrade bära brukare genom öknen – blev av med jobbet

UPPDATERING 31 MAJ: Kommunal förlorade i Arbetsdomstolen – läs mer här.

1 Tomas vägrade bära brukare på ryggen och blev uppsagd

Resan till Afrika för två år sedan var inte den första som den personliga assistenten Tomas gjorde med brukaren han jobbade hos. Hon gillade att se världen och till en början tyckte han att det var kul att få åka utomlands och få allt betalt. Men den här resan blev allt annat än rolig.

– Kunden skulle ha sin drömresa på vår bekostnad, säger Tomas, som vill vara anonym och egentligen heter något annat.

De var borta i 1,5 månad och reste mellan olika platser, ofta på skumpiga vägar i en skåpbil utan luftkonditionering. Vissa av de personliga assistenterna fick sitta på fiskestolar i bilen utan säkerhetsbälte. Även om man jobbat vaken natt fick man vara beredd att sätta sig i bilen nästa dag och resa i många timmar. Arrangemanget byggde på att alla i arbetsgruppen hjälptes åt med att lasta i och ur packning, även om man var ledig.

– Några gånger fick vi bära ner hennes rullstol från en pick-up, den väger ungefär 200 kilo.

De fick bära kunden på ryggen genom öknen. Det var över 30 grader varmt. De fick även bära rullstolen och alla tillbehör som kunden kan behöva, som andningsmask och maskiner som väger en del.

En dag när Tomas hade jobbat natt och varit vaken i ett dygn vägrade han följa med på en utflykt till öknen, eftersom han inte hade sovit. För hans kollegor blev det en mardröm.

På grund av sjukdomen fungerar inte lyftanordningar för brukaren som heller inte väger så mycket. 

– De fick bära kunden på ryggen genom öknen. Det var över 30 grader varmt. De fick även bära rullstolen och alla tillbehör som kunden kan behöva, som andningsmask och maskiner som väger en del, berättar Tomas.

De hade inte tillräckligt med vatten med sig men fick extra av en främling.

Fick sparken när han kom hem

Två av Tomas kollegor sa upp sig under resan och flög hem i förtid. När Tomas kom hem blev han sjukskriven i flera veckor. 1,5 månad av konstant sömnbrist hade tagit ut sin rätt.

– Det var svårt att ställa om, svårt att somna. Jag hade ingen lust att göra saker alls, jag var verkligen trött.

Sen fick Tomas sparken. Företaget han jobbade på, ett av de största assistansbolagen i Sverige, ringde och meddelade att brukaren inte längre ville ha kvar honom. Efter att ha jobbat hos samma brukare i ungefär tre år fick Tomas sluta med två veckors uppsägningstid, utan att få någon tydlig förklaring till varför.

– Jag tror att det var för att jag stod upp för mig själv på resan och sa att jag inte kommer bära henne i öknen när jag nyss jobbat natt.

Tomas hade också tagit hjälp av Kommunal eftersom han inte fick någon restidsersättning under resan, enbart traktamente. Efter att facket hjälpt honom fick han ut alla pengar han hade rätt till.

Sakliga skäl för uppsägning krävs inte

Hur kunde Tomas bli uppsagd så lättvindigt? Svaret stavas LSS. Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS, trädde i kraft 1994. I den slås fast att personlig assistans ska möjliggöra att funktionshindrade i så stor utsträckning som möjligt ska kunna leva som andra. Makten att själv bestämma över assistansens innehåll och vem som utför den är central. Eftersom den personliga assistenten tillbringar mycket tid med assistansanvändaren och hjälper till i intima situationer, ses det som viktigt att inte behöva ha en personlig assistent som man inte trivs med och litar på. 

Detta är anledningen till den svaga anställningstryggheten för personliga assistenter. Samma år som LSS trädde i kraft undertecknade Kommunal och arbetsgivarorganisationer på den privata sidan det första kollektivavtalet inom personlig assistans. Anställningsformen ”så länge uppdraget varar” var född. I praktiken innebär det att om brukaren inte längre vill ha en personlig assistent så kan man bli av med jobbet, med endast två veckors uppsägningstid. Sakliga skäl för uppsägning krävs inte. 

---

2 Jon ställde frågor om arbetsmiljön och fick sparken

Efter ett och ett halvt år hos samma brukare fick assistenten Jon Laurin sparken. Chefens motivering: Han ifrågasatte saker. 

Problemen började när arbetsgivaren, Rehab assistans, valde att inte genomföra förbättringar i arbetsmiljön som den själv varit med och beslutat om under en skyddsrond tillsammans med facket.

När Jon undrade varför förändringarna uteblev blev han kallad till ett möte där han fick veta att hans avställning skulle avslutas.

– Jag kanske trodde jag skulle få en varning eller något. Men jag fick inte fortsätta, jag frågade varför. Jo, för att jag ifrågasatte saker, berättar Jon Laurin några månader efter uppsägningen.

”Ingen skälig anledning”

Hade du koll på att anställningstryggheten är så pass svag för de flesta personliga assistenter?

– Jag visste att uppsägningstiden är två veckor men jag visste inte att jag kunde bli uppsagd helt ur det blå. Det fanns ingen skälig anledning att säga upp mig. Jag trodde inte att man skulle kunna hitta på orsaker.

Det som togs upp på skyddsronden var inte populärt hos föräldrarna till brukaren. Det handlade bland annat om att brukaren hade fri tillgång till rummet där personalen hade sina raster. Det märktes att förslagen på åtgärder inte föll i god jord, men under skyddsronden var ändå alla inblandade med på noterna om vad som behövde förändras. 

– De har vad jag hört ännu inte genomfört de förändringar vi kom överens om. Jag vart ju syndabock.

Tackade nej till facklig hjälp

Hur kändes det att det slutade så här?

– Det tog hårt, jag kände mig otroligt orättvist behandlad. Och med två veckors uppsägningstid blir det rätt tufft att reda ut situationen ekonomiskt.

Den hjälp han kunde få från facket tackade han själv nej till. Det enda Kommunal bedömde att de kunde göra var att kräva att han återanställdes.

– Det kändes inte som ett rimligt alternativ att gå tillbaka till en brukare där hens föräldrar inte ville ha mig där.

I dag jobbar Jon Laurin som personlig assistent vid ett annat företag som timvikarie. 

---

⚖️ Förhandlingar i AD

– Det här är en ödesdag för branschen personlig assistans som den ser ut i dag.

Det är i mitten på april och förhandlingssalen i Arbetsdomstolen är ovanligt välfylld. De dramatiska orden kommer från Sven Rosqvist, chefsjurist på Fremia, som organiserar främst idéburna organisationer och kooperativ. Nu ska det prövas om den personliga assistenten Roger Nissilä egentligen ska vara tillsvidareanställd. Han har arbetat 17 år hos samma brukare men är fortfarande visstidsanställd ”så länge uppdraget varar”. Fallet är rent principiellt. Roger Nissilä är förtroendevald för Kommunal och anmälde intresse när Kommunal undersökte om någon ville låta sin anställning prövas i AD. 

”Brukaren ska ha stort inflytande”

Sven Rosqvist från Fremia ägnar en stor del av sin talartid i AD åt att beskriva hur mycket LSS har betytt för människor med funktionsnedsättning och att rätten att välja vem som jobbar hos en utgör själva kärnan i lagen. Kommunal å andra sidan påpekar att de inte ifrågasätter det, men att det inte måste betyda att de som jobbar som personliga assistenter ska sakna anställningstrygghet. I kommunerna har personliga assistenter samma anställningstrygghet som övriga anställda.

– Det är klart att brukaren har och ska ha ett stort inflytande över vems händer han eller hon lägger sitt liv i. Det är ingen som säger något annat. Men det innebär inte att assistenten måste gå på en visstidsanställning, säger Josephine Trinder, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd som företräder Kommunal, under förhandlingen.

LSS och las krockar

Sven Rosqvist på Fremia är tydlig med att han anser att LSS och lagen om anställningsskydd, las, delvis krockar.

– Vi har LSS i ena ringhörnan och las i den andra och jag påstår att LSS på ett tydligt sätt är en speciallag som ska ges företräde i den här typen av normkollisioner när man ska försöka balansera olika intressen, säger han i AD.

Kommunals avtalssekreterare Johan Ingelskog är också inne på att LSS krockar med flera lagar – men anser till skillnad från Fremia inte att LSS ska ha företräde. 

– Jag är jättebekymrad över hela LSS-lagstiftningen. Den är otidsenlig och krockar med ett antal lagstiftningar och vår möjlighet att teckna kollektivavtal. LSS är ju byggd på brukarens rätt. Vi har förhållit oss till det i våra kollektivavtal och i princip skugganpassat dem till brukarens rätt att välja personlig assistent, säger Johan Ingelskog.

---

3 Michelle fick sparken och vet inte varför

Michelle Persson i Vaggeryd fick sparken som personlig assistent och vet fortfarande inte varför. Kommunal driver hennes fall.

Förra sommaren blev Michelle Persson anställd på anställningsformen ”så länge uppdraget varar” med en brukare som var kund hos Humana. Innan hade hon varit timanställd och jobbat mycket hos just den brukaren.

– Eftersom jag hade varit där så mycket så var det ingen skillnad för mig.

”Personkemin stämde inte”

Allt rullade på fram till januari i år då Inspektionen för vård och omsorg, IVO, plötsligt meddelade att man ville dra in Humanas tillstånd att bedriva personlig assistans. Turbulensen fick brukaren att byta assistansbolag till Vivida assistans och Michelle och de andra assistenterna fick frågan om de ville följa med till det nya bolaget. Hon skrev på ett nytt anställningsavtal med Vivida. Precis innan övergången var klar hörde Humana av sig och sade att hon skulle bli uppsagd på brukarens begäran.

– Förklaringen var att personkemin inte stämde. Det låter helt befängt. Jag och kunden hade en jättebra relation, vi skrattade och hade kul. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, säger Michelle Persson.

Visste du att anställningstryggheten är så svag för personliga assistenter?

– Nej det kom som en överraskning.

Trots att brukaren bytte bolag i samma veva, tar Vivida inget ansvar för uppsägningen. Michelle Persson är kritisk mot Vivida men tycker inte att Humana har gjort något fel. Kommunal driver hennes ärende gentemot Vivida.

I dagarna flyttar Michelle Persson till Skåne och hoppas på bättre jobbmöjligheter där.

---

🤝 Därför avtalades anställningstryggheten bort

I mitten på 90-talet då LSS kom till utfördes personlig assistans till en väldigt liten andel av privata aktörer. I dag är det tvärtom – 76 procent av all personlig assistans där det finns beslut från Försäkringskassan sköts av privata utförare, enligt Vårdföretagarna. 

Förutom att kommunerna i större utsträckning än i dag stod för assistansen var det många brukare som var egna arbetsgivare och själva drev sin assistans. När man utför assistansen i arbetsgivarens hem gäller helt andra regler, då träder ”Lagen om arbetstid mm i husligt arbete” in och åsidosätter anställningstryggheten. De flesta personliga assistenter omfattades av den lagen då.

I lagen fanns inget som helst anställningsskydd över huvud taget, här försökte man ändå rama in att det måste vara något som handlar om till exempel samarbetet mellan brukare och assistent för att man ska kunna bli av med jobbet. Det måste finnas någon sorts grund för att anställningen ska upphöra.

Det är Kommunals förklaring till att man gick med på att avtala om anställningsformen ”så länge uppdraget varar”, man ville göra det något bättre än hur det såg ut i lagen.  

– I lagen fanns inget som helst anställningsskydd över huvud taget, här försökte man ändå rama in att det måste vara något som handlar om till exempel samarbetet mellan brukare och assistent för att man ska kunna bli av med jobbet. Det måste finnas någon sorts grund för att anställningen ska upphöra, säger Kommunals ombudsman Lia Scheding.

Men den grunden hjälper väl inte särskilt mycket?

– Det håller jag med om men den är ändå mer en grund än vad lagen om husligt arbete är.

Risk att fler blir egna arbetsgivare

Kommunal har sedan i avtalsrörelse efter avtalsrörelse försökt få till en bättre anställningstrygghet i kollektivavtalen. Förra året valde de i stället en annan väg och stämde företaget Personlig assistansförmedling i Jämtland AB, där Roger Nissilä är anställd, och arbetsgivarorganisationen Fremia till Arbetsdomstolen och menar att anställningsformen ”så länge uppdraget varar” strider både mot lagen om anställningsskydd och EU:s visstidsdirektiv. Kommunal vill alltså att delar av det egna kollektivavtalet ogiltigförklaras. Samma typ av anställningsform finns även i de andra kollektivavtalen inom privat personlig assistans, så ett ogiltigförklarande skulle troligen få konsekvenser även för dem. 

Frågan är vad som kommer hända om Kommunal får rätt i domstolen.

Jessica Smaaland, politisk sekreterare vid STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige), och själv assistansanvändare, ser en risk i att fler åter kommer att välja att bli så kallad egen arbetsgivare, om Kommunal vinner rättsfallet, och komma runt las-regler och annat. 

– Det kan ju bli väldigt, väldigt dyrt om man måste säga upp folk. Så det finns absolut en sådan risk, men det krävs ju en hel del att vara egen arbetsgivare. Det kommer inte bli en bra lösning som jag ser det att vem som helst börjar anställa sin egna personal, säger Jessica Smaaland.

---

4 Sofia sade ifrån om kränkningar och fick gå

Personliga assistenten Sofia jobbade på ett privat assistansbolag i Linköping och trivdes bra med både brukaren och sina kollegor. Men så fick de en arbetsledare som blev till ett stort arbetsmiljöproblem. Arbetsledaren favoriserade vissa anställda och gav populära arbetspass till dem, skällde ut och kränkte personal och spred lögner om anställda till brukarens anhöriga.

– Vi kontaktade facket och krävde av chefen att något måste göras. Men han sa bara att jag måste sluta bråka med alla, berättar Sofia, som egentligen heter något annat.

 Efter flera möten där Sofia och hennes kollegor vädjade till arbetsgivaren att göra något åt den ohållbara arbetssituationen, blev hon och en kollega till uppsagda tidigare i år. Ytterligare en kollega, som KA varit i kontakt med, valde att säga upp sig i protest mot hur hennes arbetskamrater blev behandlade. 

I dag jobbar Sofia inom LSS i kommunen, ett högst medvetet val för att få mer trygghet. Hon är kritisk till den svaga anställningstryggheten för personliga assistenter.

 – Det är horribelt, för man kan inte med säkerhet slappna av någonstans, ens arbetsliv är inte tryggat. Det är helt fruktansvärt.