”Sluta exploatera oss – gör om avtalen för personliga assistenter”
Jag har schemalagd och obligatorisk jour 48 timmar per månad. En arbetstid som inte räknas in i min sysselsättningsgrad. Efter fem års anställning ger det mer än ett helt års heltidsarbete som inte räknas. Gör om våra avtal!
Genrebild på en person som jobbar som personlig assistent och bild på Sanna Quigley.
Arbetslinjen handlar om att det ska löna sig att arbeta, men det gör det inte för tiotusentals personliga assistenter och personal i LSS-verksamheter som har obligatorisk och schemalagd jour som inte räknas in de anställdas sysselsättningsgrad.
För personliga assistenter som är anställda i privata bolag existerar inte bilaga J, som är en jourbilaga i kommunanställdas kollektivavtal. Tiotusentals av oss har obligatorisk jour upp till maxgränsen på 50 timmar per kalendermånad.
Jouren är inte frivillig
Jour är arbetstid som den anställda befinner sig på sitt arbete för att stå till arbetsgivarens förfogande. Jouren är inte frivillig, den är obligatorisk och inlagd i de anställdas scheman.
Jag har schemalagd och obligatorisk jour 48 timmar per månad. Två timmar under maxgränsen. Det motsvarar 10-11 heltidsveckor per år som jag är på arbetet utan sysselsättningsgrad i mitt anställningsavtal. Efter fem års anställning motsvarar det ett helt år och tre veckor på heltid som inte ingår i sysselsättningsgraden för mig och tiotusentals andra personliga assistenter.
Det gör att jag får lägre sjukpenning, lägre pensionsgrundande inkomst, färre semesterdagar, lägre a-kassa om jag skulle bli arbetslös.
Sysselsättningsgraden för anställda påverkar hela livet. Jag är på mitt arbete 144 timmar i månaden men har en sysselsättningsgrad baserad på 96 timmar i månaden. Sysselsättningsgraden är 60 procent när den i själva verket skulle vara mycket högre.
Det gör att jag får lägre sjukpenning, lägre pensionsgrundande inkomst, färre semesterdagar, lägre a-kassa om jag skulle bli arbetslös. Listan är lång på allt som berövas mig och tiotusentals andra personliga assistenter.
Håller nere statens utgifter
Verksamheterna skulle inte fungera rättssäkert eller hälsosäkert utan personal för brukarna dygnets alla timmar och året runt. Försäkringskassan följer LSS-lagstiftningen som beviljar assistans till brukarna som har fått LSS-beslut, och Försäkringskassan delar ut ofantligt många jourtidstimmar.
Jag menar att den statliga myndigheten Försäkringskassan bryter mot anställdas arbetsrätt. Arbetstid är sysselsättning och ska inte användas som beredskapstid. Det är ett godtyckligt sätt att hålla nere statliga utgifter eftersom jourtimmar kostar betydligt mindre för staten och därmed används i stor utsträckning till brukarna. För varje jourtimme finns en personlig assistent som inte får lön.
För varje jourtimme finns en personlig assistent som inte får lön.
Det är dags att jour som är likställt med arbetstid inte längre ses som ”beredskap” utan som vanlig arbetstid. Jour är inte vila där anställda kan disponera sin tid. De befinner sig obligatoriskt på arbetet. Jämfört med ”beredskap” som inte räknas som arbetstid och bara övergår till arbetstid när man får ett uppdrag och gör en insats.
Jag vill se att Kommunal inte tillåter denna systematiska diskriminering av en yrkesgrupp på cirka 100 000 personliga assistenter och förhandlar om nya kollektivavtal.
Politikernas ständiga mantra ”det ska löna sig att arbeta” gäller inte för oss personliga assistenter.
Staten och arbetsgivarna kan inte längre exploatera hela yrkesgrupper genom ett joursystem som tvingar in oss att vara deltidsanställda med arbetsmarknadens sämsta löner. Som skapar fattiga pensionärer av människor som arbetat ett långt yrkesliv i vård och omsorg.
Vi ska inte vara fattiga arbetare
Vi gör ett viktigt välfärdsarbete som kräver kompetens, mycket ansvar och stor empati. Ett meningsfullt arbete. Utan oss blir det ingen assistans och LSS-reformen går sönder. Så ställ inte människor mot varandra. Brukarnas behov och assistenternas behov hör ihop.
Vi ska inte vara fattiga arbetare eller som man säger på engelska ”working poor”. Politikernas ständiga mantra ”det ska löna sig att arbeta” gäller inte för oss personliga assistenter.
