Låg löneskillnad mellan erfarna och nyanställda skapar ilska
Kommunalare med lång erfarenhet i yrket reagerar starkt på att yngre kan komma in med nästan lika hög lön som dem som jobbat i 20-40 år.
– Man känner sig inte uppskattad, säger barnskötaren Ann Lind, som efter 43 år tjänar 30 060 kronor.
Ann Lind, barnskötare.
Glenn Nyberg, undersköterska på ett äldreboende i Västerås stad, är en av dem som har reagerat.
– Jag tjänar 28 000 kronor och jobbar heltid. Jag har jobbat sedan hösten 1998 och varit utbildad undersköterska hela tiden. Jag har också gått flera utbildningar, bland annat om demens och psykisk ohälsa, och så är jag språkombud.
Vad tycker du hade varit en rimlig lön för dig?
– Runt 31 000. Någonting där. Jag har mejlat vårt lönekontor och begärt ut lönerna, det är ju offentligt. Då såg jag hur folk ligger. Jag vet att vissa kolleger ligger tusen spänn mer och har jobbat flera år mindre. Jag tycker inte att det känns så bra.
”Hjälper att byta jobb”
Han tycker att man borde prata mer om lön på jobbet.
– Men folk skäms. Antingen för att man ligger för lågt eller för att man ligger för högt. Men jag försöker hela tiden prata om lön. Det är för att vara schyst också mot exempelvis vikarier. Då talar jag om var jag ligger.
Glenn berättar att han under medarbetarsamtal brukar säga ”nu har jag er som referens”.
– Man hotar lite, då kanske de tänker att man söker sig vidare utan att man säger att man ska sluta. Men det har inte funkat det heller.
Vad kan man göra åt orättvisa löner?
– Det enda som hjälper är att byta jobb. Men kommer jag då ha längre till jobbet? Att byta jobb är alltid en chansning.
Han jämför med strejkerna i Frankrike.
– De går ut och strejkar. Vi är för mesiga. Jag skulle vilja jobba fackligt, men jag kan inte se medlemmarna i ögonen med de dåliga lönerna som är. Men de har det väl inte heller så lätt, att hålla på och förhandla.
”Känner sig inte uppskattad”
En som också har arbetat länge är barnskötaren Ann Lind. Hon är 61 år, har jobbat 32 år i Stockholm stad och har en lön på 30 060 kronor.
– Man känner sig inte uppskattad. När de här yngre kommer ut, helt färska och inte har någon erfarenhet och ligger 2–3–4 000 under, det känns inget bra. Det borde vara ett lite större spann där.
Hon tycker att en okej lön för henne hade legat på åtminstone 33 000 kronor.
– Så man ser att det är lite skillnad på en helt färsk och en som har jobbat så många år.
Ann Lind är kritisk till fackets strategi:
– Man ska höja alla lägstalöner. Jag förstår det, det är självklart att andra ska ha bra löner. Men man säger att det skulle gynna alla, det gör det inte. För de kommer ifatt oss och de går om oss. Det känns jättetrist.
Hennes lösning på problemet är mer verklighetstillvända makthavare.
– Om man kunde skicka ut politikerna så att de fick jobba lite grann och se vad man gör, så kanske de skulle vara tysta sedan. Man ska vara man i dag om man ska ha en bra lön.
Ann Lind tycker att en rimlig löneskillnad mellan en nyanställd barnskötare och en med många års erfarent skulle vara 5 000 eller till och med 10 000 kronor.
– Så att man får känna att man faktiskt är värd sin lön efter år av slit.
Kritik mot låglönesatsning
Anette Carlsson är undersköterska på ett äldreboende i Jönköping. Hon har 40 år i yrket, som utbildad specialistundersköterska har hon en månadslön på 29 600 kronor. Nu reagerar hon starkt på att yngre med kort erfarenhet i yrket kommer in på löner mellan 24 000 och 25 000 kronor i månaden.
– Jag blir vansinnig, de har inte den erfarenheten som vi som jobbat länge, säger Anette Carlsson.
Samtidigt ifrågasätter hon Kommunals avtalskrav på en låglönesatsning där de som har löner under 27 100 kronor ska få extra löneökningar på knappt 1 200 kronor.
– Jag tycker att det är sanslöst att vi äldre alltid ska stå. När ska de satsa på oss?
Hon berättar att hon ofta får uppskattning av både sjuksköterskor och kollegor som tycker att det är tryggt att jobba med henne eftersom hon är så erfaren. Det tycker hon ska synas på lönen.
Med hennes erfarenhet är 33 000 kronor en rimlig lön, anser hon.
Trots att hon använder kunskaperna från utbildningen i avancerad omvårdnad och palliativ vård i jobbet så har hon inte en tjänst som specialistundersköterska, om titeln stod på anställningsavtalet så tror hon att lönen skulle vara högre.
– Jag har mer utbildning och mer kunskap, då borde jag ha högre lön, säger Anette Carlsson.
Går ut över brukarna
En som delar kritiken är Yar Mohammad Afghan. Han är vårdbiträde och har arbetat i hemtjänsten i Malmö stad i tolv år. Yar har en lön på 26 100 kronor. Han berättar om en kollega som bara jobbat i ett år och fick en lön på 29 000 kronor. Han menar att känslan av orättvisa kan gå ut över brukarna:
– När sådant händer tappar man lusten och känslan för att fortsätta kämpa och göra mycket mer för brukarna. Då gör man bara det nödvändiga, det obligatoriska, och kämpar inte så mycket som man borde ha kämpat.
Yar tycker att lönehöjningarna är för små.
– Jag har fått 2–300 kronor och det är liksom ingenting. Allt hänger på cheferna, det beror på cheferna om de vill ge en en bra eller dålig lön.
Han menar också att anställda med invandrarbakgrund missgynnas.
– Sanningen måste komma fram, de gör skillnad mellan invandrare och svenskar. Jag har jobbat i flera olika grupper och det har jag märkt. De som har varit svenskar har fått mycket mer lön än dem som är invandrare. Att göra skillnad mellan folk på det viset är inte okej.
