Mindre stress när hemtjänsten i Mörbylånga får lägga scheman själva
Tryggare vårdtagare och en personal som inte längre är stressad. Det blev resultatet när hemtjänstpersonal började lägga scheman själva och slapp minutstyrningen.
– Schemat är beräknat på att du ska hinna göra vad du ska, säger undersköterskan Caroline Sabelström, undersköterska i Mörbylånga.
Anders Engkvist är glad över att slippa träffa så mycket olika personal. ”Nu är det tjejer som jag känner igen som kommer hit”, säger han.
Solen glittrar över Kalmarsund, men en kylig morgonluft vittnar om annalkande höst. Undersköterskan Caroline Sabelström parkerar bilen längs gatan och visar oss in i hemtjänstlokalen. Hon stannar vid en svart dosa på väggen i hallen.
– Då ska jag ha en bil…, säger hon och knappar in en kod.
Det här är enda gången under förmiddagen som någon digital teknik gör sig märkbar. Hemtjänstgruppen Färjestaden söder använder pappersschema. Telefoner har de för att öppna hos vårdtagarna, och ringa kolleger. Men insatser registreras inte längre. Minutstyrningen är borta.
Schemat är beräknat på att personalen ska hinna göra vad den ska. Tiderna som är satta hos varje vårdtagare är den tid ungefär då personalen ska komma dit. Till exempel:
- Vårdtagare A: Ta på stödstrumpor, cirka 07:30
- Vårdtagare B: Morgonbesök + dusch, cirka 9:00-10:00
- Vårdtagare C: Promenad, förmiddag
Kommunen kallar det Mörbylångamodellen (se faktaruta längre ned). Vad det betyder är lika enkelt som ovanligt – en tilltro till att hemtjänstpersonalen själva bäst kan planera sitt jobb. Arbetssättet bygger på att hela gruppen hjälps åt. Det går inte att komma till jobbet och bara ta sitt schema och åka i väg, som Caroline Sabelström uttrycker det.
– Vi har fått mer ansvar men det har svetsat samman arbetsgruppen.
Personalen kommer i tid
Caroline sätter sig i bilen med kollegan Lina Åsenius och rullar i väg till dagens första besök i Eriksöre, en by några kilometer söderut. Här ligger husen tätt, slåss om utsikten mot havet och silhuetten av Kalmar på andra sidan. Parkinsonsjuka Gunilla Sjöqvist, 70, är sommarboende med sin man i en enplansvilla med loft.
– Det är jättestor skillnad på hemtjänsten nu mot förra året, säger dottern Sofie Sjöqvist som tittar in med en kopp kaffe i handen.
Den förbättrade kontinuiteten är en trygghet. Men personalen har också blivit mindre stressad, berättar Sofie medan undersköterskorna hjälper Gunilla upp ur sängen.
– Förut var det bara chop chop upp ur sängen och i väg.
Gunilla Sjöqvist har svårt att prata men gör tummen upp för att visa att hon håller med där hon sitter i sin rullstol och väntar på att Caroline Sabelström ska sätta i gång morgonens sondmatning.
Familjen Sjöqvist upplever också en kanske mer oväntad effekt av att hemtjänstens minutstyrning har slopats: Personalen kommer i tid. Något som är viktig för en vårdtagare med mediciner som ska tas vid bestämda tider.
– Det är skönt för det har gjort att vi har kunnat slappna av, säger Sofie Sjöqvist.
Intervjuer med vårdtagare
Att få slippa minutstyrningen är många hemtjänstanställdas dröm. En friare hemtjänst får både personal och vårdtagare att må bättre. Det visade en studie som utvärderade Skönsmon, hemtjänsten utanför Sundsvall som för tio år sedan blev uppmärksammad för ett liknande arbetssätt. Skönsmonmodellen lyftes fram av Kommunal som ett föredöme. Men efter det har larmen från hemtjänster runt om i landet snarare vittnat en fortsatt plågsam minutstyrning.
I Mörbylånga var det stressen hos personalen som fick enhetschef Jenny Westerlund att söka pengar för att ta fram en ny arbetsmodell, med Färjestaden söder som pilotgrupp. En konsult togs in, men det var personalen själva som skulle ta fram ett bättre arbetssätt. Lina Åsenius minns att det var en ovan känsla – skulle de bestämma?
– Men det var bara att börja prata om hur vi ville ha det.
Personalen gjorde intervjuer med vårdtagarna och de flesta svarade att de ville slippa träffa alltför många olika personer. I dag planeras schemat så att de gamla som mest behöver träffa två till tre olika personal per dag. På en hel månad ligger snittet kring nio.
– Vi är samma personal från morgonen till eftermiddagen tills kvällspersonalen tar över och sedan är det en och samma på kvällen, säger Caroline Sabelström.
Biståndsbeslut direkt till personal
Städningen är ett annat exempel på vad som förändrats. Tidigare fick vårdtagarna en större städning var tredje vecka. Men de gamla ville hellre ha en mindre städning varje vecka.
– Det är bara att gå till sig själv. Man vill ju städa undan när det behövs, och inte behöva vänta, säger Caroline Sabelström.
Vi är samma personal från morgonen till eftermiddagen tills kvällspersonalen tar över och sedan är det en och samma på kvällen.
Biståndsbesluten går direkt till personalen och om en insats behöver ändras kan de mejla biståndshandläggaren David Olsson, eller ringa om det är bråttom.
– Hemtjänstpersonalen är ändå de som känner vårdtagaren bäst och det har funkat jättebra, säger David Olsson.
Han upplever att de gamla blivit tryggare och tycker sig se att inskrivningarna på sjukhus har minskat.
– Personalen har bättre koll och kan snabbare kontakta mig så att vi kan åtgärda ett problem i tid.
Det halverade antalet larm bekräftar den ökade tryggheten. Snittet på upp emot 40 larm per vecka har minskat till cirka 15. Lina Åsenius berättar om en demenssjuk kvinna som tidigare blev så stressad och irriterad när personalen skulle hjälpa henne att de ibland fick ge upp och åka därifrån. Kvinnan larmade ofta. I dag har det minskat betydligt.
– Nu kan vi vänta in henne och då går det bättre.
Mörbylångamodellen
- Biståndsbesluten går direkt till hemtjänstpersonalen som planerar insatserna och lägger schemat.
- Om det behövs ändringar kontaktar personalen biståndshandläggaren.
- Fast rullande treveckorsschema där rundorna alltid ser likadana ut.
- I dag används ett pappersschema men tanken är att det ska digitaliseras.
- Insatserna behöver inte registreras. Det viktiga är att vårdtagarna får den hjälp de fått beviljad av kommunen.
- Kontinuiteten har förbättrats och antalet larm minskat.
- Enligt personalen har vikariebehovet också minskat då personalen hjälps åt vid sjukdom.
- Målet är att modellen vid årsskiftet ska användas av samtliga kommunens hemtjänstgrupper.
- Andra kommuner där hemtjänstpersonalen får styra jobbet mer själva är Västervik, Piteå och Sundsvall.
Roligare att jobba
Tillbaka i Färjestaden stannar undersköterskorna till hos Anders Engkvist, som i dag ska få hjälp med bäddning och en promenad ner till havet. Han är en av dem som var missnöjd med vården tidigare. När vi satt oss vid köksbordet berättar han om nya ansikten som dök upp i hemmet hela tiden.
– Jag är van att leva ensam och plötsligt kunde det stå två okända personer i hallen. Nu är det tjejer som jag känner igen som kommer hit. Det är en väsentlig skillnad.
Den tidigare minutstyrningen ger han heller inte mycket för.
– Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan tidsbestämma den här typen av tjänster.
I september hade fem av kommunens sju hemtjänstgrupper börjat jobba enligt Mörbylångamodellen. Målet är att den ska tillämpas i hela kommunen. Sofi Ludvigsson Ferm, verksamhetschef för äldreomsorgen, berättar att medarbetarna känner mer arbetsglädje.
– När vi ger ett större ansvar och handlingsutrymme till medarbetarna då tycker man att det blir roligare att jobba.
Stressen har också minskat när personalen slipper registrera varje insats. Bilden bekräftas av Kommunal.
– Personalen har varit väldigt involverade och är jättenöjda, säger sektionsordförande Mattias Nilsson.
Utmaning att lämna det gamla
Mörbylångamodellen ger inte personalen mer tid att utföra sitt jobb. Men det blir fler luckor när arbetet är effektivare.
– Tidigare kunde vi vara tre bilar samtidigt i Vickleby. Nu samordnar vi det bättre, säger Lina Åsenius.
För första gången på alla år har vi fått säga hur vi vill ha det. Det är det som varit så kul.
Verksamhetschefen Sofi Ludvigsson Ferm medger att det är en utmaning för kommunens chefer att lämna det gamla sättet att arbeta. Det kan också finnas en rädsla för att kostnaderna ska öka.
– Men i stället för att koncentrera oss på det mätbara försöker vi utöka dialogen med medarbetare och brukare, säger hon.
Undersköterskorna Caroline Sabelström och Lina Åsenius hoppas att arbetssättet är här för att stanna. Även om det skulle visa sig bli lite dyrare.
– Man kanske kan satsa lite på vården, kan man tycka. För första gången på alla år har vi fått säga hur vi vill ha det. Det är det som varit så kul, säger Lina Åsenius.
Så funkar det omtyckta schemat
