Så kunde en ny skolmatsedel väcka så mycket hat i Lycksele

”Hur kunde det bli så här?”

Den frågan ekar i huvudet på Petra Lindblom, 53, när hon är på jobbet. Det är slutet av september och doften av matos sluter sig runt henne. Det gör även ångan från kastrullerna, men det är något annat som stjäl hennes fokus. 

Ute i matsalen, bland eleverna, går det nästan att ta på föraktet. Porslinstallrikar har släppts i golvet, glåporden dansar och mat kastas i luften. Ibland brister det för en av hennes kollegor, som ryter tillbaka.

Skolmaten väcker känslor

Nyheter

Petra Lindblom har jobbat i närmare två år som kallskänka på Tannbergsskolan. Det här är första gången hon har ont i magen på jobbet. Hon vill inte gå ut i matsalen. 

– Det var lynchstämning, säger Petra Lindblom när hon blickar tillbaka. 

Öppna kartonger i stället för matlagning

Det har gått mer än en liten tid sedan den där dagen i september, då strålkastarljuset riktades mot västerbottniska Lycksele. En ganska så osynlig yrkesgrupp, och deras arbete, blev plötsligt en snackis i stora delar av Sverige. 

I dag har den värsta stormen passerat. Men värken i magen finns kvar. En del elever och vuxna är fortfarande upprörda på kökspersonalen. När vi sätter oss ned i matsalen på Tannbergsskolan flackar Petra Lindblom med blicken. 

Dagens lunch är kokt potatis och färdigproducerade biffar. Det finns även ett vegetariskt alternativ och en salladsbuffé. Petra Lindblom tänker tillbaka på hur det var förut. 

– Då var det inte alltid potatis eller ris. Vi kunde använda oss av bulgur och bovete och det var mer liv och glädje i köket. Nu ska det öppnas kartonger i stället, konstaterar hon.

Så hanterar du kritik mot jobbet

KA reder ut

Rösten blir tystare när ett par elever i en större grupp går förbi. Trots det försöker Petra Lindblom hålla humöret uppe. Hon vill ju att allt ska bli bra igen. 

– Jag älskar mitt jobb, men jag vill inte få magsår, säger hon. 

Det här är berättelsen om hur skolmaten vände upp och ned på ett samhälle. 

Mer vegetariskt – mindre halvfabrikat

”Vi tänker globalt och agerar lokalt”. 

Orden kommer från Lycksele kommuns hemsida. Precis som många andra kommuner arbetar Lycksele för att bidra till att de globala målen ska uppfyllas i till exempel Parisavtalet. 

Under våren fick kommunalrådet Roland Sjögren (KD) höra något som fångade hans intresse. Kostenheten hade förslag på hur man kunde göra en ny matsedel för förskolor, skolor och kommunala äldreboenden. 

Kockarna skulle börja tillaga maten från grunden. Dessutom skulle mycket av dagens hel- och halvfabrikat tas bort. Nu skulle måltiderna bli mer vegetariska, mer klimatvänliga och innehålla mer närproducerat, till exempel älg-och renkött. 

– När man från verksamheten lyfte fram dessa tankar sa vi att det är jättebra. Vi vill laga och köpa mer mat från grunden. Vi pratade också om en ny typ av upphandling för mindre, lokala företagare, säger Roland Sjögren. 

Stolt att servera något man gjort själv

Hjärnan bakom den nya matsedeln var kostchefen Klaus Dudenhöfer. Personalen stöttade honom. Det gjorde även lokala politiker och tjänstemän på kommunen – som gav kostenheten grönt ljus att påbörja förändringsarbetet. 

Men det fanns en gnutta oro. Åtminstone hos förskolekocken Anna Öbrand.

– Visst var det jättekul att få laga ny mat från grunden. Man är ju lite stoltare över att servera något som man har gjort själv. Jag är född och uppvuxen i Lycksele, men jag visste knappt hälften av alla lokala alternativ som finns här, säger hon och tillägger:

– Men jag förstod också att vissa maträtter skulle sticka i ögonen. 

Det visade sig att Anna Öbrand hade rätt. Redan efter en vecka kritiserade flera barn och vårdnadshavare maten. Anna Öbrand var beredd på åsikter, men hon hade aldrig trott att matsedeln skulle väcka så mycket hat. 

Plötsligt blev det tillåtet att kalla lunchen för grismat, kattmat och vidrig. I sociala medier har vuxna Lyckselebor vid olika tillfällen skrivit att skolkockarna borde bytas ut.

Ilskan stannade inte heller på nätet. 

För Petra Lindblom blev det en ögonöppnare när hon besökte tandläkaren. Personalen frågade vad hon jobbar med. Svaret var inte uppskattat. 

– Det blev knäpptyst i rummet och man kunde nästan ha skurit i luften. Ska jag inte längre kunna berätta vad jag jobbar med?, undrar Petra Lindblom.

Det kändes obehagligt. Ibland känns det som att man jobbar på Kumlaanstalten.

Anna Öbrand går i samma tankar. Det blir alltid diskussioner och kritik om hon väl säger sanningen. Ilskan har även påverkat hennes barn.

– Barnen har slutat säga var mamma jobbar. De har fått höra hur värdelösa alla skolköken är och de som jobbar i köken, säger Anna Öbrand. 

Men vad är det för mat som har väckt så mycket ilska? Bland annat linssoppa med kokosmjölk, grekiska biffar, älgköttbullar och falafel. En del vuxna tycker att barnen behöver mer kött:  

 ”Om någon ”gröna vågare” valt att börja experimentera med skollunchen i Lycksele kommun, så är det dags att denna fråntas ansvaret för den skollunch som lagas”, skriver en anonym person i lokaltidningen.

Mat slängdes på golvet

På sociala medier skriver en del föräldrar att det visserligen är bra med mat som är lagad från grunden, men att den ser alldeles för oaptitlig ut. Samtidigt har elever i årskurs sex fattat pennan och skickat in en insändare där de beskriver att maten är bättre än någonsin. 

Situationen blev som värst i slutet av september, då Västerbottens län hade sin klimatvecka. Då satsade man extra mycket på närproducerat och serverade bland annat lasagne med rotselleri, morot och picklade rotfrukter. 

Det var då som tallrikar och mat började slängas på golvet, enligt personalen. 

Det var även då som det snurrade fort i huvudet på Petra Lindblom. Det gjorde det även för Mikael Ekbäck, som är ekonomibiträde på Tannbergsskolan. Han är även skyddsombud på Kommunal lokalt. 

– Jag försökte förklara att klimatveckan bara är en vecka, men de jagade upp varandra. Det kändes obehagligt. Ibland känns det som att man jobbar på Kumlaanstalten, säger han.

Rädsla för det okända

Mikael Ekbäck är en man med skinn på näsan. Han har tidigare jobbat inom industrin. På den tiden tjänade han bättre, men det spelar ingen roll. Att få jobba nära eleverna är det som ger honom mening. 

Nu speglar de blå ögonen en stor sorg. 

Den senaste tiden har hans tålamod satts på prov. Till exempel när elever har använt nedsättande ord mot honom och kollegorna. Mikael Ekbäck känner många föräldrar på byn, men han tycker att det känns som att flera stöttar sina barn.

– Vissa har sagt att deras barn till exempel inte äter falafel. Då kan jag svara att jag har sett din unge käka falafel, men föräldrarna säger ändå att barnen inte gör det, säger Mikael Ekbäck.

Han drar ett djupt andetag.

– Man är rädd för det okända, tillägger han.

Till slut gick det inte längre. Stämningen var alldeles för hotfull och aggressiv. Kostchefen Klaus Dudenhöfer tog det svåra beslutet att återgå till den gamla matsedeln. 

– Vi satsade pengar på framtida miljö och hälsoproblem, men blev bemötta av en mobb. Att dra tillbaka matsedeln var en ren arbetsmiljöåtgärd, säger han.

Nu är den kritiserade matsedeln ett minne blott. Men kvar lämnas medarbetare med en sviktande självkänsla. Vilket stöd har Petra Lindblom, Mikael Ekbäck och Anna Öbrand fått? 

Ett demokratiskt beslut

Alla är eniga om en sak. Det är att kostchefen Klaus Dudenhöfer har fått ta den största smällen. Vissa dagar har han knappt gjort något annat än att svara på ilskna telefonsamtal från föräldrar och kommunbor. 

I slutet av oktober ställde han sig frågan om han ville bo kvar i Lycksele. Nu satsar han och kommunen på att göra en omstart.

– Den här gången ska det vara tydligt att det inte är verksamheten som har bestämt allt. Det är ju ett demokratiskt beslut som har gått igenom alla stegen, säger Klaus Dudenhöfer. 

Man går hem och gråter i stället. När man går i affären hoppas man att ingen ska komma fram.

Kommunalrådet Roland Sjögren (KD) håller med om det. Nu ska kommunen införa en kostpolicy, som tydligt visar vilka mål kommunen har när det gäller skolmaten. Till exempel att man vill servera mer klimatvänlig mat, såsom mer vegetariskt. 

– Vi måste peka ut en politisk riktning för att visa att vi backar upp förändringsarbetet. Det är viktigt att det inte bara är de som lagar maten som förstår att vi måste jobba med dessa frågor. Samhället i stort behöver få kunskapen, säger Roland Sjögren. 

Så hanterar du kritik mot jobbet

KA reder ut

Varför tog ni inte fram en kostpolicy från första början för att visa ert stöd? 

– Vi arbetade med att ta fram den parallellt med att kostchefen införde dessa förändringar. Det var nog ingen som förstod att den typen av dokument skulle behövas för det här, men med facit i handen hade det varit bra att skynda på för personalens skull. Men det är lätt att säga nu, säger Roland Sjögren och fortsätter:

– Det är djupt olyckligt att det ska vara så här. Det är taget till en nivå som är svår att förstå och omöjlig att acceptera. Vi har kontakt med ansvariga chefer och har fått till oss att man jobbar med anmälningar utifrån arbetsmiljöperspektivet. Som politiker är vi inte inne i verksamheten, men vi säkerställer att jobbet pågår. 

Tycker du att ni hade kunnat göra mer för att stötta de som jobbar på golvet?

– Jag tror nog att vi kunde ha gjort mer. Man kanske skulle ha gått ut och satt ned foten när stormen började, och kanske gjort ett omtag innan det gått för långt. Jag blev faktiskt chockad över proportionerna det fick. Som politiker känner man ett stort misslyckande när det har gått så här långt, säger Roland Sjögren. 

Funderat på att lägga skyddsstopp

Åter på Tannbergsskolan. Mikael Ekbäck söker efter Petra Lindbloms blick. De nickar samstämmigt, innan de börjar berätta om framtiden. 

– Vi har faktiskt gått i tankarna att stänga köket, säger Mikael Ekbäck.

Ett skyddsstopp menar du? 

– Ja, precis. Det är för personalens mentala hälsa. Nu har det lugnat sig lite, men om det fortsätter som när det var som värst kanske vi måste börja polisanmäla annars.

Ett stort problem är att de saknat stöd från rektorerna. En fråga som har lämnats obesvarad är hur de ska göra när eleverna blir aggressiva i matsalen. Petra Lindblom har fått svaret att det är onödigt att tjafsa tillbaka.

Nu ska Petra Lindblom börja skriva en KIA-anmälan, ett sätt att slå larm inom kommunen, varje gång något inträffar i matsalen. Syftet är att arbetsgivaren ska få insikt i hur deras arbetsmiljö ser ut. Förhoppningen är att det ska bli ett möte med bland annat rektorerna och facket. 

– Hur ska vi göra? Vi kan ju inte stå och bråka med dem. Man orkar inte det. Man går hem och gråter i stället. När man går i affären hoppas man att ingen ska komma fram, säger Petra Lindblom. 

Det finns ett före och ett efter dagen då den nya matsedeln infördes i Lycksele kommun. Förut hade Petra Lindblom, Anna Öbrand och Mikael Ekbäck aldrig gått i tankarna att byta jobb. Nu läser alla tre jobbannonser. 

– Man förlorar ju all yrkesstolthet, avslutar Anna Öbrand.