I sin replik till min debattartikel ”Skammen över en låg pension” uttalar Kajsa Dovstad en rädsla över att bli utsatt för personangrepp och ett drev efter reaktioner på en twitterkommentar om garantipension.

Här behövs några enkla klargöranden. Ett drev innefattar flera personer som uppbådar och jagar ett ensamt villebråd. En ensam undersköterska i Göteborg utgör knappast något drev. 

Kajsa Dovstad personifierar inte heller det ensamma villebrådet. Dovstad är anställd på en av Sveriges mest resursstarka tankesmedjor, Timbro. Där är hon anställd för att skriva om välfärdsfrågor utifrån ett marknadsliberalt perspektiv, opinionsbildande artiklar och kortfattade tweets som är avsedda att nå ut till allmänheten. Reaktioner från läsarna ingår i det konceptet.

Dovstad uttrycker i sin replik också en rädsla över att någon nu ska behöva vara tyst i fikarummet därför att vederbörande har borgerliga värderingar. Vilket fikarum är det som Dovstad har i åtanke? Timbros? 

Låt mig återkomma till drevet. Vem jagar här och vem är villebråd?

Hon upplever sig också orättvist anklagad för klassförakt. Ingenstans i min text anklagar jag Dovstad för klassförakt. Jag skriver ”det ligger nära till hands att se Dovstads fördomsfulla Twitterkommentar som ett uttryck för klassförakt. För mig framstår den främst som ett uttryck för dålig allmänbildning”.  Det vill säga, för mig är inte ett eventuellt klassförakt min primära invändning, utan bristen på allmänbildning. 

Låt mig återkomma till drevet. Vem jagar här och vem är villebråd? Timbro skriver regelbundet om välfärdsfrågor med olika författare som avsändare. Artiklar som lovprisar New Public management i vården, förordar privata vårdlösningar och med egen framtagen statistik försöker Timbro övertyga läsarna om att äldrefattigdomen minskar. Det finns statistik och undersökningar som tydligt visar motsatsen. Men när inte verkligheten passar Timbro tar de fram egen statistik som bekräftar en blåögd världsbild. Som kvinna, pensionär och vårdarbetare känner jag mig ifrågasatt och jagad. 

Privilegierade människor har i alla tider ansett att vi som är mindre bemedlade ska visa tacksamhet och inte klaga så mycket över vår enkla lott. Kajsa Dovstad ingår i en gammal fin tradition när hon menar att vi ska vara tacksamma över vår pension.

En sak kan jag säga. Jag är tacksam över mycket i mitt liv, men inte över min pension.