”Skammen över en låg pension”
Det är med en skamkänsla som jag plockar ut min pension varje månad. Jag skäms när samhället visar vad min insats är värd. En skam som människor med Timbros Kajsa Dovstads värderingar spär på, skriver Agneta Thomasin Svensson.
Agneta Thomasin Svensson.
”Har man garantipension har man inte ”byggt upp landet”. Punkt.”
Så twittrar Kajsa Dovstad samtidigt som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet enas om att höja garantipensionen. Dovstad bevakar välfärdsfrågor för Timbro, en marknadsliberal tankesmedja.
Dovstad har haft fler synpunkter på människor med låga pensioner. ”Fattigpensionärer är inga hjälplösa offer”, lyder rubriken till en krönika publicerad tidigare i år. Det har hon rätt i. Vi som arbetat som undersköterskor, skötare och vårdbiträden är inga offer. Tvärtom. Vi har under ett helt yrkesliv visat handlingskraft och gett prov på ansvarsförmåga, slitstarkhet och flexibilitet.
Hon refererar till ett reportage där reportern valt att belysa begreppet ”fattigpensionär” med en hemlös och skuldsatt kvinna. Ett tragiskt människoöde men inte alls representativt för oss som kan komma i fråga för en garantipension.
Det hindrar inte Dovstad att dundra på. Hon efterlyser kritiska motfrågor till samhällets svaga. Hon har sannerligen fått verkligheten helt om bakfoten. Vi är samhällets starka, de allra starkaste. Vi som behöver en bra garantipension har burit samhällsbygget på våra axlar genom våra yrkesliv.
Vad gör vi då, kvinnor inom vårdyrken med skamliga pensioner? Vi gör det vi alltid gjort, vi fortsätter jobba, även efter pension. Själv numera pensionär arbetar jag halvtid som bemanningsanställd…
Våra löner har alltid varit låga och detta avspeglas i vår pension. Annat som speglas i vår pension är det faktum att många av oss är kvinnor, vi har varit föräldralediga, vi har vabbat och skaffat oss yrkesutbildningar, sällan på betald arbetstid. Timanställningar är fortfarande vanligt inom vårdyrket, ännu vanligare förr och då genererade den anställningsformen ingen pension att tala om. Deltidsanställningar har också varit vanligt vilket ger en lägre pension.
Ändå är det med en skamkänsla som jag plockar ut min pension varje månad. Jag skäms när samhället visar vad min insats är värd. När andra människor frågar hur mycket jag får ut vill jag inte berätta, skammen är för stor. En skam som människor med Dovstads värderingar spär på.
Vad gör vi då, kvinnor inom vårdyrken med skamliga pensioner? Vi gör det vi alltid gjort, vi fortsätter jobba, även efter pension. Själv numera pensionär arbetar jag halvtid som bemanningsanställd och varje arbetsdag möter jag andra pensionerade kollegor som fortsätter jobba.
Det ligger nära till hands att se Dovstads fördomsfulla Twitterkommentar som ett uttryck för klassförakt. För mig framstår den främst som ett uttryck för bristfällig allmänbildning.
Det ligger nära till hands att se Dovstads fördomsfulla Twitterkommentar som ett uttryck för klassförakt. För mig framstår den främst som ett uttryck för bristfällig allmänbildning. Med sin bakgrund som läkare kunde Dovstad ha visat större intresse för sina kommunalanslutna vårdkollegors villkor.
En pensionär som har rätt till garantipension är sällan hemlös, missbrukare eller misskötsam i största allmänhet. Vi är de vanligaste tanterna som finns därute. Det är vi som snyter barnbarn, betalar våra räkningar, virkar och stickar, tittar på allsången på tv och bidrar till samhällsbygget genom yrkesarbete. Punkt.
