Jordgubbsplockare fick slåss för att få ut sin lön

Den 20 maj landade Volodymyr med sin fru Yuliia och barndomsvännen Yevhen på Göteborgsflygplatsen Landvetter. Det var resultatet av en lång jakt på jobb utanför Ukraina där lönerna sjunkit under lång tid.

–  Jag jobbade på ett värmeverk med underhåll och reparation av pannorna. För det fick jag 300 euro i månaden.

Trots att lönerna är så låga är hyror, gas och en del mat nästan lika dyrt som i Sverige. Lönen räckte helt enkelt inte att leva på. Volodymyr började googla efter arbeten i andra länder och fastnade snart för Sverige.

–  Coronarestriktionerna var inte lika hårda som i många andra länder. Det är ett land där det är ordning och reda med lagar och regler.

”Det är lite vilda västern”

Avtal

Han hittade Arbetsförmedlingens webbplats och sökte arbete åt både sig själv, Yuliia som arbetade som parkarbetare i Ukraina och Yevhen som var chaufför.

–  Vi kan ju inte svenska, så vi tänkte att vi kunde plocka jordgubbar och grönsaker.

De sökte hundratals jobb och fick napp hos en lantbrukare som erbjöd dem en garanterad lön på 19  900 kronor, nästan sju gånger så mycket som Volodymyr tjänat på värmeverket. Sedan gick det fort. De blev en del av de 6  000 personer som fram till augusti i år beviljats arbetstillstånd i Sverige för att plocka bär eller arbeta inom lantbruk.

Bara tre dagar efter att de landade i Göteborg var de inkvarterade i en av lantbrukarens stora villor och rensade ogräs på jordgubbsfält inför säsongen.

–  När bären mognat fick vi plocka i  stället, då började vi ofta klockan 4.00 på morgonen och det hände att vi jobbade fram till 18–19 på kvällen, säger Yevhen.

–  Och sedan upp igen nästa morgon tidigt, säger fyller Yuliia i.

4.00 börjar arbetsdagen

Ett jordgubbsfält på en stor odling kan bemannas av närmare hundra plockare. Det är ett intensivt arbete och för odlaren gäller det att se till att de känsliga bären plockas och når kunden innan de blir gamla. Kanske är det därför det är vanligt att plockare får betalt efter hur mycket de plockar, förklarar Volodymyr.

–  Att plocka jordgubbar var lite som en tävling. Ett OS. Det gällde att plocka så mycket och så fort som möjligt. 

När de  arbetat i tre veckor fick de veta att de inte skulle få den där grundlönen som stod på kontraktet de fick när de var kvar i Ukraina.

–  I  stället blev det 3 kronor litern i ackord.

Jag tar fram min mobil och visar dem en bild. Jag har fotat av några lådor jordgubbar som säljs i min närmaste Ica-butik i Stockholm.

Jevhen skrattar igenkännande när han ser namnet på lådorna.

–  Det där är ju våra jordgubbar! Det var där vi arbetade.

Sedan ser han priset – 129 kronor kilot.

–  Otroligt!

När vi sade att vi gärna ville vara lediga någon dag ibland för att kunna vila upp oss, sade de att det är bättre för oss om vi jobbar i stället. Att vi får mer i lön då.

Om det var ett bra fält där mycket var moget kunde de plocka runt 30 liter på en timme. Men det fanns lika ofta dagar när det inte fanns tillräckligt med bär. Och det fanns inga garantier för att de skulle få lön alls om det inte fanns något att plocka.

–  Och ingen övertidsersättning och inga lediga dagar, säger Volodymyr.

Jevhen tittar upp.

–  När vi sade att vi gärna ville vara lediga någon dag ibland för att kunna vila upp oss, sade de att det är bättre för oss om vi jobbar i  stället. Att vi får mer i lön då.

Volodymyr tyckte inte att det stämde med vad han hört om Sveriges lagar om arbetsmarknaden.

–  Jag arbetade fackligt i Ukraina och var skyddsombud på värmeverket så jag tog reda på hur det fungerar här innan vi kom hit.

De jobbade ändå på tills arbetsgivaren förklarade att det var problem med Volodymyrs bank. Att det inte gick att betala ut lönen dit. Trots att han ringde och mejlade administratören på kontoret blev det inga pengar

–  Det är ett stort företag med många anställda så jag kan förstå att de inte har tid att hjälpa varje person. Men jag fick ingen lön. Det var ju problem för mig.

Jag blir förbannad att folk blir utnyttjade i ett land som Sverige. Vi behöver ta ett krafttag och se till att fler arbetsgivare tecknar kollektivavtal.

Det var då han bestämde sig för att kontakta Kommunal. De blev tillfälliga medlemmar och fick hjälp av två sektioner i Skåne. Sedan gick det fort.

–  Kloink, kloink, kloink – det gick slag i slag, plötsligt klickade allt, säger Jevhen.

Kommunals lokala sektion tog kontakt med arbetsgivaren som betalade ut lönen.

Therese Ekelöv, sektionsordförande, håller med om att det gick lätt.

–  Vi fick det vi bad om. Efter avdrag för skatt och 1  260 kronor för boende hos arbetsgivaren fick de nu ut mellan 22  491 och 24  751 kronor var för det de arbetat under maj och juni.

–  Det känns så bra! Fast jag har inte fått någon lönespecifikation så jag vet inte vad jag fått betalt för, säger Jevhen.

Men alla vet inte om att de kan få hjälp. Så var det för ukrainska Anita som Kommunalarbetaren tidigare skrivit om. Precis som Jevhen, Volodymyr och Yuliia fick hon en mycket lägre lön på plats än hon lovats innan hon kom hit. Anita kände sig lurad, men vågade inte göra något eftersom hon också bodde i arbetsgivarens lokaler.

–  Du är ju där hela tiden när du jobbar. Du kan inte göra något, inte åka någonstans. Sätter man sig upp mot chefen är man helt utlämnad. Det är en svår position.

Riksrevisionsverket gjorde förra året en rapport om hur framför allt utländska arbetare exploateras i Sverige. De kom fram till att det är vanligt att de blir lurade på lön och inte får de villkor som lovats, men också att de inte vet hur de ska få stöd.

Framför allt inom lantsektorn gör språksvårigheter och att man ofta bor långt från städer isolerade på gårdar hos arbetsgivaren att det är svårt att få reda på och kräva sin rätt. 

Riksrevisionsverket menar också att det helt enkelt saknas regler i Sverige som skyddar utländska arbetare från att få fel lön och att arbetsgivare i  dag inte riskerar något om de betalar en annan lön än utlovat.

Therese Ekelöv som arbetar mycket med lantarbetare och säsongsanställda är upprörd över hur det går till.

–  Jag blir förbannad att folk blir utnyttjade i ett land som Sverige. Vi behöver ta ett krafttag och se till att fler arbetsgivare tecknar kollektivavtal.

Att arbetsgivarna har kollektivavtal och att arbetarna blir medlemmar ser hon som nyckeln till förändring.

–  Det är då vi kan komma in på gårdar och få insyn. Många gårdar tar in utländsk arbetskraft för att de vet att de kan dumpa lönerna för dem efter-som de inte protesterar.

Samtidigt menar hon precis som Riksrevisionsverket att det krävs stora förändringar på hela arbetsmarknaden.

–  Vi har medlemmar som kommit hit för att arbeta men inte fått ta ut semester och då blir de utvisade. Det borde vara arbetsgivaren som straffas. Hela systemet behöver ses över. Det kan inte vara arbetaren som straffas om arbetsgivaren gör fel och inte följer svenska regler. Det är helt uppåt väggarna.

Det är lite vilda västern. Jag trodde att det skulle vara mer ordning på arbetsgivarna här i Sverige.

Jevhen är glad att de fick hjälp av Kommunal och menar att det finns många arbetare i branschen som har problem med sina arbetsgivare. 

–  Jo, de skulle behöva hjälp men de vill inte ha den. De vill inte bråka.

Själv är han noga med att jag inte ska kontakta arbetsgivaren och skriva vem det är.

–  Min bild av honom är att han är en schyst kille, men att han inte riktigt vet hur det fungerar. Jag vill inte att du skriver namnet på företaget därför. Vi vill inte ställa till problem för honom.

Han, Volodymyr och Yuliia tycker ändå att de haft det ganska bra. Att det finns andra som haft det värre. De har tjänat bra med pengar jämfört med i Ukraina. Men de har också förstått att få svenska anställda skulle ha blivit behandlade som de.

Att få olika uppgifter om vilken lön du ska få, att inte ha några lediga dagar på schemat och att ha svårt att få betalt är ingenting som de väntade sig, förklarar Volodymyr.

–  Det är lite vilda västern. Jag trodde att det skulle vara mer ordning på arbetsgivarna här i Sverige.