Vi undersköterskor anses vara både det ena och det andra: outbildade, ointelligenta, lata, stryk­tåliga, änglar, superhjältar med mera. Fördomar sprids och befästs. Det är hög tid att vi själva tar tillbaka beskrivningen av vad vi gör på våra arbetsplatser, vår vikt i patienters, brukares, vårdtagares vård, tillfrisknande och livskvalitet. 

Vi behöver ta tillbaka beskrivningen av vilka vi undersköterskor är. Det är så mycket vi vill berätta, som ingen annan riktigt lyckats med tidigare. För det behövs något större än utspridda debattartiklar. Vi undersköterskor behöver en egen ”Pridevecka”.

En vecka med föreläsningar, mingel med allmän­heten, pepp och stärkt självbild där vi blir synliga för allmänheten. Där vi får berätta vår version av vilka vi är och vår version av vårt arbete. Lek och mingel med ett seriöst mål. Pepp och politik.

Jag är ny i yrket och ser hur fel allmänheten har om vilka vi är. Kanske är detta också ett sätt att försvara mitt yrkesval. Jag har bara ett drygt år under sandal­erna. Jag är omskolad mitt i livet från ett helt annat yrke (inom media).

Mina ögon är ännu inte cyniska, min tro på positiv förändring har ännu inte svalnat. Min självbild som undersköterska har ännu inte fördunklats av hur man från media, allmänhet och politiker beskriver och behandlar denna yrkesgrupp.

Vi behöver en förändring nu! Det är allmänheten som röstar i kommunalval, regionval och riksdagsval. De har möjlighet att påverka våra arbetsvillkor.

Det är hög tid för förändring. Vem ska i framtiden välja att bli undersköterska med den bild som nu kablas ut om yrket? Att vara undersköterska är fantastiskt. På ett själviskt plan ger det så mycket tillbaka att få stödja, hjälpa, guida, ge av sig själv och bidra till det goda i samhällsbygget.

Yrkes­gruppen undersköterskor behöver ett uppsving och att allmänheten blir serverad sanningen om vad vi egentligen gör på våra arbetsplatser! 

Vi är hundratusentals undersköterskor i Sverige – landets största yrkesgrupp. Vi jobbar inom kommuner, regioner, privata vårdföretag. Det är vi som arbetar närmast dig om du är patient, vårdtagare eller brukare.

Jag är inte politiker, jag kan ingenting om hur man arrangerar en festival – men jag vet att förändring alltid börjar med en tanke, en önskan. 

Likt HBTQI-personer så omringas vi undersköterskor av så många fördomar att man inte längre ser verkligheten. Därför tycker jag att en lill-kopia av Prideveckan med information, pepp och politik vore en bra idé. En öppen festival där vi kan upplysa allmänheten om vilka vi är och vad vi gör. Allmänheten informeras samtidigt som vi som undersköterskor stärks.

Vi behöver en förändring nu! Det är allmänheten som röstar i kommunalval, regionval och riksdagsval. De har möjlighet att påverka våra arbetsvillkor.

Jag hoppas att facket vill vara med och arrangera festivalen eller veckan. Starkare fack, starkare gemenskap, starkare grupp.  

Susanne Fransson Kane

Yrke: Under­sköterska inom psykiatrin. 

Bor: Stockholm.

Hoppas på inför hösten: Kul på jobbet, fred på jorden och att arbets­givarna stoppar ”hälso­scheman” innan det är för sent.