Lena gick vid 61 – fick livet tillbaka

När Lena Borgenstrand tackade ja till ett nytt jobb på en förskola i grannkommunen Mora var hon full av entusiasm. I arbetslaget fanns både driv och arbetsglädje. Men förutsättningarna var tuffa. Lokalerna var slitna och i barngruppen fanns flera barn med svårigheter. Samtidigt var det svårt att få vikarier och enligt Lena var tiden för planering, förberedande och reflektion alldeles för knapp.

– Ur en pedagogisk synvinkel var det en helt galen arbetsmiljö, säger Lena Borgenstrand.

Efter en tid lät kommunen bygga om en lokal intill skolans gympahall dit verksamheten fick flytta. Den var ljus och ny. Men inte särskilt passande för en grupp med 18 barn i åldrarna ett till fem.

– Det var trångt, ingen golvyta till de små barnen och en ständigt hög ljudnivå.

Personalen tog upp kampen för en bättre arbetsmiljö, men varje steg krävde en strid. Ljudisolering saknades, hallmöbler ock klädkrokar var i vuxenstorlek och det saknades inomhusgrindar. Detaljer för en utomstående, men handfasta saker som gjorde arbetsmiljön tuff.

– Vi skrev tillbud så att de rasade in till chefen, men jag upplevde att hon sket i dem, säger Lena.

Höjd pensionsålder

Här får utslitna gå i pension

Nyheter

När kommunen tog bort den person som skötte städningen och tog emot maten, fick Lena som också var skyddsombud, hota med en anmälan till Arbetsmiljöverket. Till slut sinade orken. Lena Borgenstand beskriver en förlamande trötthet. Det värkte i leder och rygg. Valet stod mellan att gå in i en sjukskrivning, eller ta ut pension.

– Att fortsätta kriga, slita och vända ut och in på mig i fem år till hade varit helt förödande, säger Lena.

Så hon satte sig vid datorn och gjorde en pensionsberäkning. Om hon gick vid 61 skulle hon förlora flera tusenlappar i månanden. Men tack vare att hon sparat pengar de sista åren och att maken Göran fortfarande jobbade, hade hon råd. I dag har hon varit pensionär i ett år och har aldrig ångrat sitt beslut. Behovet av sömn har minskat, liksom vikten.

Jag kanske kan jobba 15 timmar i veckan. Som vikarie har man inte samma ansvar för verksamheten och det gör ju att stressen försvinner.

– Jag går upp på morgonen, dricker mitt kaffe och gör yoga innan jag tar en promenad. Jag bakar som besatt och hinner hämta barnbarnen på skolan. Jag orkar till och med vara trevlig med min man över ett glas vin på fredagskvällen. Förut däckade jag vid sju, säger Lena med ett skratt.

Värken i ryggen finns kvar, liksom artrosen i knän och höft. Och tinnitusen.

– Nog är jag sliten, men jag kommer kunna vara en ganska pigg pensionär. Yogan är kung! Nu kan jag till och med sitta på golvet med min mina barnbarn.

Även om det är härligt att vara ledig så är det tufft ekonomiskt. Lena får ut 7800 kronor i månaden efter skatt, mindre än 40 procent av vad hon fick ut när hon jobbade.

– Det är otroligt kärvt. Hade jag varit ensamstående hade jag aldrig kunnat gå tidigare.

Kommunal: Ett svek mot arbetare

Politik

När coronapandemin är över planerar hon att gå in och vikariera för att dryga ut pensionen.

– Jag kanske kan jobba 15 timmar i veckan. Som vikarie har man inte samma ansvar för verksamheten och det gör ju att stressen försvinner.

Lena Borgenstrand tycker att pensionssystemet är grymt orättvist. De som har tunga jobb ska inte behöva känna en press att jobba längre för att inte gå under ekonomiskt. Om anställda i förskolan ska klara att jobba längre måste arbetsmiljön förbättras rejält. Både facket och de anställda behöver tuffa till sig tycker Lena, som har slutat följa Förskoleupproret på Facebook.

Hon orkar inte se ”allt elände”.

– Jag tror att Förskoleupproret påverkar, men det går så långsamt. Facket måste sätta ner foten och stänga verksamheten när det är riktigt illa. Och vi anställda måste sluta ställa upp. När vi gick kort ledde det till att man jobbade med alvedon många gånger för att orka. Ibland är vi så lojala att vi är dumma i huvudet.

Kommunalarbetaren har sökt arbetsgivaren Mora kommun för att ge dem möjlighet att kommentera kritiken mot förskolans arbetsmiljö.

Katarina Fridén, rektor för den förskola där Lena Borgenstrand arbetade, skriver i ett mejl att det är ”beklagligt när en medarbetare upplever en jobbig arbetssituation.” Men enligt rektorn arbetar man ständigt med det systematiska arbetsmiljöarbetet. Tillbudsrapporter följs upp, men åtgärder kan ta olika lång tid beroende på vad som behöver åtgärdas. De senaste enkätundersökningarna har enligt rektorn visat ”positiva resultat när det gäller medarbetare och vårdnadshavare”.