”Jag ville inte vara undersköterska längre”

Undersköterskorna i sjukvården säger upp sig i protest mot arbetsmiljön. Det rapporterar fem av tio av Kommunals sektioner med medlemmar i sjukvården.

Framför allt var det den höga arbetsbelastningen som fick Lena Eriksson att sluta. I somras ansvarade hon för tio patienter tillsammans med en sjuksköterska, tidigare somrar har det varit fem eller sex patienter.

– Jag kunde inte ens hjälpa dem med det basala, som att gå på toa. Jag hade nio andra som jag skulle byta katetrar och stomipåsar på. Till slut blev jag arg när en patient bad om ett glas vatten, jag kunde inte bita ihop längre. Varje dag var jag irriterad på kollegor och patienter. Jag ville bara gråta, då kände jag att jag inte ville var undersköterska längre, säger Lena Eriksson.

”Vi kan inte se en flykt på nationell nivå”

Nyheter

Hon saknade tid för återhämtning. När hon jobbade kväll var hon ofta kvar över rapporten, en halvtimme extra, tiden blev kort för att varva ner och sova bra innan hon skulle upp vid 05.30 till nästa pass. Till slut fick hon feber och flera andra fysiska symtom. Men när hon sökte vård visade inte proverna någonting, det gjorde däremot testet för utmattningssyndrom.

– Jag hade jättesvårt att förstå det. Jag hade gått in i väggen och hade sömnstörningar. Jag är alldeles för ung för att bli sjukskriven, säger Lena Eriksson.

Det var då det blev tydligt för henne att hon inte kunde fortsätta på ett jobb hon älskade. Därför pluggar hon nu på komvux med målet att bli sjuksköterska och sedan stomiterapeut.

– Det är mag- och tarmpatienter som jag jobbat med och som jag vill hålla på med. Hade jag haft bättre lön och arbetsvillkor som undersköterska hade jag stannat kvar, säger Lena Eriksson.

Som undersköterska tjänade hon 21 900 kronor, nu hoppas hon på en sjuksköterskelön uppåt 28 000 kronor. Men annat lockar också.

– Möjligheterna att välja var man jobbar är större, man kan jobba i bemanning eller i Norge och man kan få bättre lön och arbetsvillkor. Men det är också ett sätt att komma närmare stomipatienterna, jag skulle vilja lära ut hur man tar hand om stomier och då behöver jag vidareutbilda mig.

Även från Värmland, Örebro, Jönköping och Sahlgrenska universitetssjukhuset rapporterar Kommunal att undersköterskor säger upp sig i protest. 

På Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge har flera undersköterskor, som också är fackligt aktiva, sagt upp sig. Alla pratar om att de som fackliga inte blir lyssnade på av ledningen, besvikelsen över att varslet av 157 undersköterskor låg kvar till mitten av september trots hög arbetsbelastning.

Hade jag haft bättre lön och arbetsvillkor som undersköterska hade jag stannat kvar.

En av undersköterskorna som sagt upp sig är Susanne Stenbäck på kirurgoperation i Huddinge. Det är en stor organisation med 250 anställda och många chefer. Under coronapandemin ökade antalet incidenter och bristerna i organisationen blev ännu tydligare för henne som skyddsombud.

– Cheferna har ofta lite kunskap. Så jag har fått kliva upp i hierarkin för att lag och avtal ska följas. Jag är så trött på att arbeta i motvind. Då är det bättre att sluta än att bli en bitter och tjurig tant, säger Susanne Stenbäck.

I stället går hon till barnoperation på Astrid Lindgrens barnsjukhus, som är en mindre organisation.

–Jag ser framemot att lära mig nya arbetsuppgifter och arbeta med barn, det är en utmaning och spännande. Jag fyller 60 i år, först tänkte jag att jag var för gammal och skulle vara kvar. Men så dök tjänsten upp och jag sökte den, säger Susanne Stenbäck.

Bytet ger dock inte högre lön, eftersom arbetsgivarens policy är att lönerna inte höjs om man byter tjänst inom Karolinska.

Jeanette Ahoniemi lämnar neonatalavdelningen efter 17 år. 

– Jag älskar mitt jobb, det är så fantastiskt, det är med sorg som jag lämnar det, säger Jeanette Ahoniemi och rösten spricker.

Skälen till bytet är flera.

– Förra sommaren grät folk på golvet. Jag blev facklig för att kämpa för arbetsmiljön, det gjordes en handlingsplan och vissa förbättringar. Men arbetsmiljöarbetet stannande av i samband men cornautbrottet, trots att vi på neo inte är så drabbade av pandemin så skylls det på den. Det är toppstyrt, ledningen vill inte lyssna, säger Jeanette Ahoniemi.

Fler för tidigt födda barn vårdas på avdelningen och fler är också sjukare.

– Det är för lite personal. Vi kan inte fullfölja vårt uppdrag och stå för vården. Det är fara för patientsäkerheten, säger Jeanette Ahoniemi.

Jag har ledsnat, jag orkar inte springa fortare. Jag orkar inte se mina kollegor som är så trötta.

Samtidigt berättar hon att det blivit mer regel än undantag att gå dubbla pass. Förr var det något som hände då och då. Nu läggs dubbla pass in i schemat från start och man arbetar alltså 07.00 till 21.30.

– Jag har ledsnat, jag orkar inte springa fortare. Jag orkar inte se mina kollegor som är så trötta. Jag jobbar natt och får väldigt ofta inte sitta ner på tio timmar. Äta gör man på stående fot, säger Jeanette Ahoniemi.

Missnöjet ökar med att sjuksköterskorna får dubbel ob-ersättning på natten.

I somras var gränsen nådd, för första gången på åtta år hade hon fyra veckors sammanhängande semester. Med undantag för ett extrapass. Efter två veckor var hon fortfarande stressad och hade hjärtklappning. Då började hon söka nya jobb.

– Jag börjar på iva på Södertälje sjukhus. Jag får promenadavstånd till jobbet och 2 300 kronor mer i månaden. Jag ser framemot jobbet, men det är med skräckblandad förtjusning som jag går ut ur safety boxen, säger Jeanette Ahoniemi.

Ledningen pratar bara om produktion. Men hur ska vi orka?

Carina Hultgren ska också lämna Karolinska och sin avdelning PMI PrePostOp.

– Det är jättetråkigt, det skär i hjärtat. Jag är fackligt förtroendevald, men ledningen lyssnar inte på oss på golvet, säger Carina Hultgren. 

Hon berättar om kolleger som är trötta av arbetet i covidvården och nu tvingats flytta hela avdelningen till lokaler som är mer tungjobbade.

– Ledningen pratar bara om produktion. Men hur ska vi orka? Förra fredagen var jag ensam undersköterska på elva patienter tillsammans med två hyrsköterskor, säger Carina Hultgren.

Nu har hon fått nog. 

– Jag är älskar mitt jobb, jag jobbar med mycket tung cancervård. Men nu går jag till S:t Eriks ögonsjukhus, det blir längre resväg och mindre ob. Jag får 600 kronor mer i lön. Det är tråkigt att lämna Karolinska, jag behövs i den tunga cancervården, jag har hög kompetens.