Marika Sundberg.
Vår hälsa och våra liv är inte något som ska ifrågasättas när det kommer till något så självklart som skyddsutrustning. Det är vi nog alla rörande överens om.
När vi jobbar utsätter vi inte bara oss själva och våra brukare för risk, utan vi utsätter även de vi äter middag med när vi kommit hem efter en dag eller natt på jobbet. Många av oss har personer i vår närhet som tillhör riskgrupperna. Kanske lever några av oss med någon som riskerar att dö om de smittas.
Det som skrämmer nu är att det anses vara okej att kravet på skyddsutrustning blir mindre strikt. Trots att vi fortfarande inte har tillräcklig med kunskap för att garantera att vi som personal, våra äldre och de i riskgrupperna klarar det. Men i dag kan jag som skyddsombud inte säga att risken är minimerad.
Vem kan då tänka sig stå som ansvarig?
Vi jobbar under ständig oro och vi gör allt vi kan. Men vad händer när vi inte får tillgång till allt vi behöver för att undvika smitta?
Varje dag får vi höra att vi måste göra allt för att se till att smittan inte slår till allt för snabbt. Att vi ska släta ut kurvan, hjälpa till att se till att akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar inte blir överbelastade. Alla måste ta ansvar, alla måste tänka på att skydda de som är svaga i vårt samhälle.
Där kommer vi in. Vi har ett enormt ansvar på oss nu, vi som jobbar ute på boenden och i hemtjänsten. Vi är de som med största sannolikhet kommer möta covid-19 från start. Vi är de som kommer få vårda alla de som inte kräver sjukhusvård, och i värsta fall vårda de som inte kan tas emot då överbelastning kan bli ett faktum.
Varje dag och natt möts vi av människor med symtom. Just nu cirkulerar influensor, förkylningar, snuvor, pollenallergier … Mitt i allt detta har vi covid-19. Vi utsätts ständigt för risk att bli smittad och riskerar samtidigt att föra smittan vidare. Det är omöjligt för oss att veta om det är covid-19 eller något annat virus de som uppvisar symptom har. Vi jobbar under ständig oro, och vi gör allt vi kan. Men vad händer när vi inte får tillgång till allt vi behöver för att undvika smitta?
Det finns arbetsgivare som låter personal vårda bekräftade covid-19 fall helt utan skydd. Det enda de har är instruktioner om handtvätt och handsprit.
Borde inte vi som är trappsteget under sjukvården prioriteras när det kommer till skyddsutrustning? Samhället riskerar att kollapsa om många blir hemma samtidigt. Ändå finns det arbetsplatser som inte ser till att de anställda har fullgod skyddsutrustning. Trots att hemtjänstpersonal möter flera brukare varje dag och där emellan rör sig ute i samhället och därför borde vara prio ett när det kommer till skyddsutrustning.
Det finns arbetsgivare som låter personal vårda bekräftade covid-19 fall helt utan skydd. Det enda de har är instruktioner om handtvätt och handsprit. Vilken annan yrkesgrupp skulle gå med på detta?
Jag vill att det vi använder är godkänt och testat. Jag vill att alla ska veta att det vi sätter på oss är säkert och att de stoppar virus och partiklar.
Prata med skyddsombuden, se till att arbetsgivaren tillsammans med skyddsombuden gör riskbedömningar, arbetsgivaren ska se till att personalen som utför arbetsuppgifterna arbetar under så säkra förhållanden som möjligt. Skriv avvikelse, tillbud och arbetsskador.
Se till att allt blir dokumenterat, så att vi sedan kan påvisa hur illa det faktisk varit på många ställen. Och för att vi i framtiden ska förstå hur viktigt det är att samhället är bättre förberett när sådant här händer. För alldeles säkert kommer det att hända igen.
