8 av 10 kommunalare har värk.
– Det är en hög andel. Det ger en tankeställare, säger ergonomen och forskaren Charlotte Wåhlin.
Hon arbetar vid kliniken för Arbets- och miljömedicin vid Universitetssjukhuset i Linköping, där hon utreder orsaker till arbetsmiljörelaterad ohälsa.
Kommunalarbetaren har gjort en enkät som besvarats av drygt 3 000 medlemmar i Kommunal. Vi har frågat hur många som har värk respektive svår värk i kroppen, och hur många som på grund av detta tar värktabletter för att klara jobbet.
Resultatet syns i detalj i grafiken. Sammanfattningsvis visar enkäten att kommunalarna har mycket mer ont än svenskarna som helhet, när man jämför med enkät från Statistiska centralbyrån som ställt samma frågor.
Vad beror det då på att kommunalarna har så mycket värk? Värk kan förstås orsakas av sjukdomar eller saker man gör på fritiden – men arbetet är en stor del av livet och ofta finns åtminstone en del av förklaringen där.
74 procent av kommunalarna som har ont anser att värken har uppstått på grund av arbetet.
Ett fysiskt tungt arbete kan ge värk i kroppen. Vetenskapliga studier visar att man kan få ont av att exempelvis lyfta tungt, dra och skjuta saker, arbeta i obekväma ställningar eller upprepa samma rörelse under lång tid. Och många av kommunalarnas arbeten innehåller dessa moment.
Att sitta still länge utan att kunna ta paus kan också ge värk. Bussförare är ett exempel på ett sådant yrke.
Även stress kan orsaka värk. Särskilt mental stress, förenat med höga krav och brist på kontroll. Så ser situationen ofta ut i omsorgen, där dem man tar hand om har stora behov samtidigt som man inte har tid att tillgodose behoven.
Men man ska inte behöva få ont av jobbet. I arbetsmiljölagens andra kapitel står det:
”Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll ska utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall”.
Om någon alltså får ont av arbetet så betyder det att det finns problem som måste åtgärdas.
Charlotte Wåhlin.
Det är inte bara ett problem för den som har ont. Det är dåligt för arbetsgivaren och för hela samhället om människor måste sluta arbeta för att de har för ont.
– Vi kommer att kliva in i framtiden med brist på personal. Hur behåller vi vår kompetenta personal, hur ska de orka efter 61, efter 65, 67? säger Charlotte Wåhlin.
Hon understryker att arbetsgivaren är den som har ansvar att åtgärda problem på arbetsplatsen. Men det krävs samarbete med skyddsombud och anställda för att få till bra lösningar.
– Man klarar sig inte utan enskilda medarbetares engagemang, säger Charlotte Wåhlin.
På varje arbetsplats måste man analysera vad problemen är just där, och hitta de lösningar som passar. Är arbetet tungt kanske man kan skaffa hjälpmedel, som patientlyftar. Är arbetet ensidigt kan man rotera uppgifter, så att samma person inte måste upprepa samma rörelser under lång tid.
I vård och omsorg är det särskilt viktigt att göra riskbedömningar återkommande.
– En gammal människa kan vara pigg ena dagen och rasa i golvet nästa, säger Charlotte Wåhlin.
Samtidigt som man undersöker den fysiska belastningen måste man jobba med stress och arbetsklimat.
– Det är viktigt att man jobbar med den fysiska och mentala belastningen ihop, att man ser helheten, säger Charlotte Wåhlin.
En del kan känna att de inte har något stöd. Man kommer tillbaka efter sjukskrivning och får kämpa med sin värk och smärta och sin egen rehabprocess.
Många av problemen går att komma åt genom sådant systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna, men inte alla. Det kan helt enkelt vara så att för mycket arbete ska utföras av för få personer. Att resurserna inte räcker till. Då är det ett problem med systemet och måste lösas på högre nivå, genom politiskt arbete för att påverka till exempel kommunernas budgetar och reglerna för upphandling.
– Det kan vara upphandlingar som gör att man har väldiga produktionskrav. Hur går upphandlingarna till, är det lägsta pris som avgör? Det är viktigt att Kommunal driver dessa frågor som grupp, säger Charlotte Wåhlin.
Charlotte Wåhlin understryker att det viktigaste är att ordna arbetet så att det inte orsakar besvär och skador. Men det är också viktigt hur man på arbetsplatsen tar hand om dem som redan har fått ont.
– En del kan känna att de inte har något stöd. Man kommer tillbaka efter sjukskrivning och får kämpa med sin värk och smärta och sin egen rehabprocess, säger Charlotte Wåhlin.
Det behövs genomtänkta och samlade åtgärder. Arbetet behöver anpassas så att man kan fortsätta jobba. Man behöver också hjälp att lära sig hantera smärta, och hjälp att hitta ett sätt att exempelvis anpassa den fysiska aktiviteten så att den inte ökar smärtan. Arbetsgivaren bör ta hjälp av företagshälsovården, som har ergonomer, fysioterapeuter och andra experter på rehabilitering.
– Arbetsgivaren är ofta rädd för att det kostar eller tar tid, men att vara professionell lönar sig i slutändan, säger Charlotte Wåhlin.
Kommunalarbetarens undersökning visar också att 17 procent tar värktabletter varje dag för att klara jobbet. 21 procent tar värktabletter flera gånger i veckan. Det är en hög siffra jämfört med liknande undersökningar av svenskar i allmänhet.
Charlotte Wåhlin tycker att man bör få stöd i andra åtgärder eller behandlingsalternativ än att bara ta värktabletter för att klara av att utföra sitt arbete.
En vanlig strategi för att klara sitt arbete är troligen att arbeta deltid. En rapport från Kommunal 2017 visar att nära 40 procent av de kommunalare som jobbar deltid anger att huvudskälet till det är antingen att jobbet är fysiskt eller psykiskt tungt, eller att hälsan inte tillåter att de jobbar mer.
– Det känns sorgligt att man inte ska kunna arbeta heltid, särskilt när man tänker på vilka konsekvenser det får för pensionen, säger Charlotte Wåhlin.
