Välfärdspengar göder de kriminella – äldreministern: ”Vi måste vakna upp”
Regeringen skjuter till pengar och vill ändra lagen för att bli kvitt den utbredda välfärdsbrottsligheten. Men Kommunals ordförande menar att regeringen inte gör tillräckligt.
Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) och Kommunals ordförande Malin Ragnegård.
Skattemiljarder försvinner ner i kriminellas fickor samtidigt som personal far illa när arbetsvillkor försämras av ekonomiskt vinstintresse. Det visar KA:s granskning av den privata hemtjänsten.
– Vi är tvungna att vakna upp och se till att skattebetalarnas pengar slutar göda den organiserade brottsligheten, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M).
Problemen har varit kända i över tio år – men ännu saknar kommuner och myndigheter insyn i vad bolagen sysslar med. Bland annat omfattas inte privata aktörer av offentlighetsprincipen, som innebär att vem som helst får ta del av ett företags information.
Enligt lag får kommuner heller inte dela information med varandra om oseriösa och kriminella aktörer som i praktiken kan fortsätta sin verksamhet i en kommun trots att de slängs ut från en annan.
Men nu kan det bli ändring på det.
Regeringen har bland annat föreslagit en lagändring som ska göra det lättare för myndigheter att lämna uppgifter till varandra om det kan användas till att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda brottslig verksamhet.
Regeringens lagförslag
Sekretess ska inte hindra att en uppgift kan lämnas till en annan myndighet – om det behövs för att:
1. Förebygga eller förhindra att en ekonomisk förmån eller stöd, en skatt eller avgift beslutas, betalas ut eller tillgodoräknas felaktigt eller med ett för högt eller ett för lågt belopp.
2. Upptäcka eller utreda vad som avses i punkt 1.
3. Utreda brott eller för att motverka brottslig verksamhet.
4. Förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk eller regelöverträdelser.
5. Handlägga ärenden i författningsreglerad verksamhet.
En uppgift ska dock inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Källa: Regeringens rapport ”Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – behov och föreslagna förändringar”.
Dessutom får Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, nu omkring sju miljoner kronor per år fram till och med 2026 för deras jobb mot välfärdsbrott. Bland annat för att stärka sin tillsyn och tillståndsprövning.
”Helt oacceptabelt”
KA har genom sin granskning sett hur Ivo har nekat personer tillstånd att bedriva vård- och omsorgsbolag på grund av tidigare brott eller oseriös verksamhet – personer som samtidigt har ledande positioner i nu aktiva vårdbolag.
Dessutom kan företag som förlorat sitt Ivo-tillstånd få fortsätta bedriva verksamhet i flera månader – i bland år – om de överklagar beslutet. Det kan nämligen ta lång tid för förvaltningsrätten att besluta om ärendet ska tas upp över huvud taget.
– Det är djupt olyckligt att någon som uppenbarligen inte ska bedriva verksamhet kan fortsätta att göra det. Det är ju helt oacceptabelt, säger Anna Tenje.
Ivo har också lämnat in en begäran till regeringen om att få ta del av belastnings- och misstankeregistren samt att kunna göra köp eller bokningar under dold identitet för att få fram till exempel kontouppgifter.
Dessa metoder är i dag inte tillåtna, men Ivo anser att det här är vad som krävs för att kunna komma i kontakt med de verksamheter som i dag undviker myndigheten.
Brottsligheten förflyttar sig
Frågan är dock: hur har det ens kunnat gå så här långt?
Det korta svaret är att kriminaliteten finns där det finns pengar, menar äldreministern, som tydligt ser hur brottsligheten förflyttar sig mellan olika delar av välfärden.
– Vårt system har inte varit riggat för den här omfattande välfärdskriminaliteten, säger Anna Tenje och menar att den svenska välfärdsmodellen bygger på tillit.
Ändå värnar äldreministern de privata aktörerna. Hon poängterar att uppföljning krävs vare sig kommunen använder sig om lagen om valfrihet (LOV), upphandling (LOU) eller bedriver vård och omsorg i egen regi.
– Sedan har ju LOV stora fördelar när det gäller just valfrihet och mångfald. Vi vet att äldre personer vill välja och det tycker jag att de ska ha rätt att göra, säger Anna Tenje.
Vad är LOV och LOU?
LOV, Lagen om valfrihet, innebär att företag kan etablera sig i en kommun och konkurrera med dess egna verksamhet.
Det är frivilligt för kommunerna att tillämpa LOV. I dag gör 134 av Sveriges 290 kommuner det just för just hemtjänst. 22 kommuner har slutat med lov för hemtjänst senaste två åren.
I dag krävs tillstånd från Ivo samt att företaget uppfyller kommunens krav.
En kommun med LOV får inte neka ett företag som söker tillstånd om de uppfyller kraven, men om företaget missköter sig enligt de krav som ställs får dock kommunerna tvärt avsluta avtalet.
LOU, Lagen om upphandling, är ett alternativt till LOV och innebär att kommunerna i stället upphandlar den privata hemtjänsten.
Kommunen väljer då själva hur många företag de vill ska få bedriva hemtjänst i kommunen.
Eftersom utbudet av privata utförare kan variera är möjligheten att ställa krav på företagen ofta mindre men insynen desto större.
Kommunal skeptiskt
Malin Ragnegård, ordförande för Kommunal, är inte särskilt imponerad av regeringens arbete mot välfärdskriminaliteten och tror att mycket mer måste till. Kommunerna behöver ta mer ansvar och regeringen reglera marknaden hårdare, säger hon.
– Vem som helst kan i dag enkelt ta sig in i välfärdsbranschen och där finns väldigt mycket pengar att hämta. Men då på bekostnad av personalens hälsa, och kvaliteten på omsorgen.
Fackets insyn i de privata verksamheterna brister, konstaterar Ragnegård. De behöver personer som berättar vad som faktiskt sker på de ofta ganska tysta arbetsplatserna.
Men grundproblemet, säger hon, är att den här typen av kriminella och oseriösa arbetsgivare över huvud taget kan existera.
Vad kan ni göra för de som ändå jobbar på dessa arbetsplatser?
– Självklart ska vi finnas där för medlemmar som har det otryggt på jobbet, men här behöver vi hjälp av myndigheter, polis, kommuner och politiken. Alla de delarna måste finnas på plats – mycket mer än vad de gör i dag med den slapphänta hantering vi ser av välfärden just nu.
