Ann Söderlund har alltid många järn i elden, tv-program, böcker och så hennes fem söner. Kanske är det inte så förvånande att hon har adhd men faktum är att hon hann bli 49 år innan hon fick diagnosen. 

Vi gör intervjun per telefon medan Ann sitter i en skolkorridor i Stockholm, en av hennes söner behöver just nu extra stöd. ”Jag är här älskling”, säger hon med mammarösten. 

Om en timme ska Ann iväg och läsa in ljudboksversionen av sin nya bok ”Handbok för kvinnor med eller utan adhd”, som hon skrivit tillsammans med Fi Lindfors. Ljudboken är efterfrågad eftersom många med adhd kan ha svårt att fokusera på att läsa.

Till skillnad från undersköterskan Åza Lundqvist, och många andra med adhd, tänkte inte Ann på att hon var annorlunda som barn. Hon minns en barndom full av lek och kreativitet. 

– Jag fick en örfil av en lärare i fyran, i övrigt stack det inte ut. Min syster städade mitt rum och jag inser att mamma drog ett stort lass när jag tog hem fiskar eller maskar och andra upptåg. Jag har nog inte förstått att det varit ett tungt jobb för andra att låta mig vara i min fulla kreativitet.

Hormoner påverkar kvinnors adhd

Hos kvinnor med adhd spelar hormoner in. Forskning visar att kvinnor med adhd verkar ha svårare pms och klimakterium och drabbas oftare av förlossningsdepression. Det är inte ovanligt att kvinnor får adhd-diagnos i förklimakteriet. Fram till dess har de lyckats dölja sina problem för att passa in i normen för hur en kvinna ska vara.

– Jag hade nog inte skaffat fem barn om jag inte haft adhd, det har varit tyngre än vad jag velat erkänna. Det hade nog varit annorlunda om jag fått en diagnos före 49.

Det som gjorde att det tippade över för Ann var hennes pappas dödsfall, hennes skilsmässa och ekonomiska strider. När Ann fick diagnosen kom en sorg snarare än lättnad. Inkassokrav ramlade in, hon köpte ett lantställe, sålde sin bil.

– Jag har gått på feeling och de som jag levt med har fått städa upp. Hela mitt liv har varit en pågående dopaminjakt.

Söker snabba belöningar

Personer med adhd har just underskott på dopamin och söker därför belöning, samtidigt som de har jättesvårt att ta sig an allt som känns tråkigt.

– Jag insåg att jag måste ta ansvar för min bulldozer-stil. Man kan inte bara gömma sig bakom en diagnos. Alla har dragits in i min tornado och det är min stora sorg. Samt att människor i min närhet inte varit ärliga. 

Svårt att berätta på jobbet

I arbetslivet har Ann haft svårt att sitta i möten och hon har undvikit och blivit uttråkad av sina chefer, vilket ibland fått stora konsekvenser. Hon önskar att det fanns en större öppenhet på arbetsplatser så att fler vågade berätta vad de kämpar med.

– Det finns en rädsla att säga på jobbet att man har adhd för man vet att man blir bemött på ett annat sätt och får en stämpel och inte samma chanser som andra.

I dag medicinerar Ann för sin adhd och mycket har blivit bättre. Men inte allt.

”Kan gå till kaffeapparaten fyra gånger”

– Det är så många saker som jag fortfarande har svårt med, det är en jävla sorg. Folk går upp på morgonen, tar hand om disken och går till bussen. Jag kan gå fram till kaffeapparaten fyra gånger men så ser jag något annat på vägen som gör att jag tappar fokus.

– Det spelar ingen roll hur många supertalanger jag har om inte vardagen fungerar.

Det har gått drygt en timme i stället för en halvtimme. Ann kommer på ännu fler saker hon vill säga men ska skynda iväg för att läsa in ljudboken. Först ska hon följa sonen till matsalen.

 5 tips från Ann Söderlund

  1. Prata med någon som är ”före” dig. Som redan har fått sin diagnos och kan guida dig kring allt från utredning till copingstrategier. Det finns lika många olika adhd-diagnoser som det finns människor. Bara för att du var bra i skolan eller inte ramlar av stolen varje gång du ska betala en räkning, betyder det inte att din känsla är fel eller en ursäkt.
  2. Om du skulle få en diagnos, var snäll mot dig själv. Vissa kanske känner att ”allt faller på plats”, men för många är det en sorg över allt som kanske inte blev.
  3. Var så ärlig du kan med dina nära och kära. Kanske har du försökt maska dina utmaningar i många år, men våga berätta hur du känner och hur du mår. Ställ krav på att få stöd och förståelse!
  4. Vad är problemet egentligen? Är det adhd? Är det hormoner eller kanske en ickestöttande omgivning eller en arbetsplats där kunskapen och förståelsen för adhd är begränsad?
  5. Adhd är ingen sjukdom, men du har utmaningar som både du och samhället måste börja ta på allvar. Kunskap är nyckeln till ditt bästa liv.  Se en eventuell diagnos som början till en bättre vardag där du kan vara stolt över vem du är, för du är fantastisk!