Hon har tre barn med NPF – måste vabba
Inte ett barn med NPF, utan tre. Så är verkligheten för undersköterskan Lina Göransson. Sedan februari vabbar hon med äldsta dottern.
– Det är ju jättejobbigt. Man lägger mycket på sig själv. Och undrar.
Genrebild (den avbildade personen förekommer inte i texten.)
Hon är undersköterska på ett LSS-boende i Skåne, ett jobb hon trivs med, med en bra och förstående chef.
Men före jul fick hon ett tufft besked. Schemat ändrades så att hon, när hon kommer tillbaka, kommer att behöva arbeta fler kvällar och längre helgpass. Lina berättar att hon har ringt och försökt vädja om ett bättre schema med tanke på familjesituationen, men mötts av kalla handen.
– Det är liksom bara ”det är jobbigt för alla”.
Hon säger att den långa frånvaron från arbetet skapar känslor av dåligt samvete.
– Man vet att det är många borta och att det är mycket att göra. Och man känner press, de vill gärna veta hur länge man ska vara hemma och det är inte alltid lätt att svara på.
Nu är det dock klart att Lina att ska börja jobba igen, två pass i veckan på deltid.
– Det känns rätt så bra. Man behöver få träffa vuxna människor.
För att skapa lite struktur har hon sagt till sin arbetsplats att hon helst bara svarar i telefonen under vissa bestämda tider, en strategi som hon tycker funkar bra för det mesta.
Det är väldigt, väldigt mycket möten. Man undrar lite om man hade hunnit arbeta om man inte haft vabben.
Av de tre barnen är det den äldsta som hon får vabb-ersättning för. Dottern har ångestsymtom och självskadebeteende, något som har lett till överdoser av medicin, besök på sjukhus och orosanmälningar från socialtjänsten.
– Det är väldigt, väldigt mycket möten. Man undrar lite om man hade hunnit arbeta om man inte haft vabben.
När vabb-dagarna började ta slut fick hon kämpa för att dottern skulle benämnas ”allvarligt sjukt barn”, något som kan ge tillfällig föräldrapenning under ett princip obegränsat antal dagar.
– Först nekade Försäkringskassan två sådana intyg. Jag fick säga till läkaren på BUP vad jag tyckte att hon skulle skriva i intyget och då gick det igenom.
Man tänker att man har misslyckats. Även om jag vet att det inte är jag som har gjort någonting.
För de två yngsta barnen har hon fått så kallat omvårdnadsbidrag, men för det krävdes en fajt ända upp till Förvaltningsrätten.
– Det är en stor lättnad att jag fick det. Det underlättar ju ekonomin.
Det kan låta som att hon har mycket kraft, men det krävs också mycket att vara i en sådan här familjesituation. För Linas del har det inneburit egen sjukskrivning i perioder. Också ekonomiskt är det naturligtvis tufft.
– Att man har vabb gör ju att det försvinner tusenlappar varje månad.
Hur ser du på framtiden?
– När det nya schemat kom blev jag ganska nedslagen. Och jag undrar hur det ska gå. Jag har börjat fundera på om jag ska börja plugga så att jag kan vara hemma mer.
Hon säger att det är hårt att vara förälder i en sådan här situation, att man skuldbelägger sig själv.
– Man tänker att man har misslyckats. Även om jag vet att det inte är jag som har gjort någonting.
