Personalen fick lägga egna scheman – då upphörde kritiken mot dygnsvilan

Det bubblar av skratt och prat från hörnet med den mysiga soffgruppen på hemtjänstenheten i Kristinehamn. Inredningen har undersköterskorna själva varit med och bestämt, det enda som vittnar om att vi inte är ett vanligt vardagsrum är skärmen på väggen med dagens turer.

Men så här glatt har det inte alltid varit. Inför att kravet om elva timmars vila mellan arbetspassen skulle införas i höstas uppstod både oro och missnöje.

Den vanligt förekommande och populära flexibiliteten att växla mellan kvälls- och dagpass försvann och ersattes med ett mer statiskt schema med flera kvälls- eller dagpass på raken utan möjlighet att byta.

En ensamstående tvingades exempelvis lämna barn på nattis för att kunna jobba kväll.

– Det var ohållbart, alla slet och det var jobbigt. Jag som jobbar 80 procent och inte har några småbarn tyckte ändå att det var kämpigt. Jag förstår att det blir sjukskrivningar, säger undersköterskan Ulrika Beckman.

Men med en närvarande och lyhörd chef i rummet byttes frustration och ängslan snabbt mot nytänk och framtidstro.

– Vi satt några stycken här och pratade, att tänk om man kunde göra så här, eller så här i stället … Då sa Chatarina att ”nu hör jag att ni har något på gång här, ni har ju uppenbarligen goda idéer”.

Det tog fart. Enhetschefen Chatarina Östin uppmanade medarbetarna att komma med ett schemaförslag.

– Jag försöker fånga upp det här drivet som finns hos mina medarbetare, säger hon.

Kvällsskiftet har delats i två

Efter flera månaders vridande och vändande tillsammans med schemaläggaren fick de sedan grönt ljus från förvaltningschefen.

Resultatet blev att kvällspasset delades upp i två block: I stället för att alla kvällsjobbare slutar klockan 22 får en grupp sluta 19 och en annan vid midnatt.

– På så vis kan man få den här elvatimmars vilan och också byta lite med varandra, man blir inte låst i schemat på samma sätt, säger Chatarina Östin.

Sedan det nya schemat infördes i december har färre timvikarier behövts tas in utifrån, då gruppens egna poolturer kan användas mer flexibelt.

Och även om en del inte vill eller kan jobba till midnatt så går schemat ihop då andra föredrar halvnätterna, som de kallas.

– Jag älskar ju turerna till tolv. Jag börjar inte förrän fyra och tycker att jag har så mycket hemmatid, säger undersköterskan Kaisa Nyrén.

För att kunna planera mer långsiktigt schemaläggs numera åtta veckor i taget, mot tidigare fyra, vilket ökar möjligheterna till ett mer personligt schema. Men det bygger också på att de 32 i personalen är flexibla.

– I princip alla känner att de har fått mer fritid och att man hinner återhämta sig mer mellan arbetspassen än vad man annars gör, säger undersköterskan Elin Larsson, som också är huvudskyddsombud på Ådalen.

Lyssna på medarbetarna

Delaktigheten är just nyckeln till framgång, säger Chatarina Östin:
– Det tror jag har bidragit till den positiva känslan. Det här är inget som man har fått serverat, utan något man har arbetat fram.

Hon rekommenderar alla chefer att verkligen lyssna på sina medarbetare:
– Det finns så mycket kunskap och vilja att göra gott till brukarna. Man måste våga.

Någon som märker av de positiva förändringen är 84-åriga Assy Magnusson. Hon får dagliga besök från Ådalsgruppen för att få hjälp med bland annat dusch och mat.

– Jag har märkt att de mår bättre, säger hon om personalen när hon tar emot hemma i sin lägenhet.

– Jag är glad om de är glada när de kommer till mig, så är det. Jag känner så väl om det kommer någon som är jäktad och sur.

Schemat justeras kontinuerligt

Schemaförändringen startade som ett projekt i början av december och är tänkt att pågå i ett år innan det analyseras ordentligt. Men under tiden sker ständiga utvärderingar och justeringar.

Men det är inte bara personalen som har dragit vinstlotten.

Tack vare de nya midnattspassen går kvällspersonalen mer omlott med nattpatrullen som börjar 21.30. Det har lett till att brukarna kan få hjälp med att lägga sig vid tider de själva önskar.

Än så länge går Assy Magnusson och lägger sig själv, vilket sällan sker före klockan 23 då hon brukar sitta uppe och titta på kriminalfilmer på tv. Men hon anar att hon snart kan behöva hjälp om kvällarna hon också.

– Så det här är win-win för alla, säger hon. 

I och med senare läggningar för en del brukare har också frågan om sovmorgon kommit upp. Nästa idé är att se över morgonschemat.

– Alla måste kanske inte börja klockan 07 – varför göra som vi alltid har gjort, säger Chatarina Östin.

– Det är konstigt att ingen chef har knäckt den här frågan förr. Det finns bara en väg – om vi får vara med, då blir vi glada, säger Ulrika Beckman.