I dag är det lika självklart att varje patient på intensivvårdsavdelningen får en dagbok som att de träffar välutbildade läkare. Det har hänt under de senaste tio åren och vinsterna är många eftersom patienterna ofta varit med om svåra olyckor eller akuta sjukdomsförlopp.

– De kan vara nedsövda eller chockade när de kommer hit, många minns inte ens efteråt att de varit här. Då är det bra att dagboken finns, säger Jeanette Svensson.

Dagboken blir både ett sätt att berätta för patienten och de anhöriga om vilka vårdåtgärder som sätts in. Men lika viktigt är att det står om att någon fått håret tvättat eller att nattpersonalen vänt på patienten för att sömnen varit orolig.

– Det är vanligt med mardrömmar och då försöker vi lugna genom att göra det.

Kanal för anhöriga

Men dagboken finns också för personalens skull. Den blir en kanal där anhöriga och vänner kan berätta vad den nedsövda patienten tycker om; alltifrån vad de har för intressen till om de är nattmänniskor eller gillar tidiga morgnar.

– Det gör att vi vet hur de vill bli behandlade. 

Hon berättar om en patient som varit sövd och just vaknat.

– Han hade varit nersövd och var på bättringsvägen och kunde lyssna på radio och titta på TV. När frun fick veta det sa hon: ”Ni har väl inte satt på sportprogram! Min man tycker inte om sport”, sådant är bra att skriva i dagboken.

Ofta är det sjuksköterskan som skriver in patienten som skriver första sidan i boken. Hon skriver om vad som gjorde att personen kom hit och vad vi gjorde då. Efter det är det oftast undersköterskor som skriver. Det blir några rader om dagen. 

En person som skriver i en dagbok med en penna, med tryckt text på sidan till vänster.
I dag är det lika självklart att varje patient på intensivvårdsavdelningen får en dagbok som att de träffar välutbildade läkare. Bild: Joachim Grusell

En påminnelse om att ha överlevt

– Om vi får, tar vi bilder också, som när anhöriga och vänner besöker så att patienten ska veta att de inte har varit ensamma här, säger Jeanette Svensson.

Det finns forskning som visar att dagboken är en viktig hjälp för många patienter att bearbeta och förstå vad de varit med om.

– En del kommer aldrig att vilja öppna den. Men andra läser den om och om igen. Det blir en påminnelse om att ha överlevt.

Det är en orsak till att dagböcker finns på flera ställen inom intensivvården på landets sjukhus. Jeanette Svensson tror att fler branscher skulle ha nytta av den. Kanske inom demensvården eller förskolan.

– Fler borde pröva.