Den irländska artisten med den otroliga rösten var både punk och ballad. I dokumentären ”Nothing compares” på SVT Play står dock inte musiken i fokus utan Sinéad O’Connor som person och inte minst aktivist. Hon var en artist som inte hade pengar som drivkraft. Inte heller berömmelse och uppskattning. Hon följde sin moraliska kompass på ett sätt som få andra har gjort och levde med konsekvenserna av det.

Sinéad O’Connor stod upp mot dem som ville att hon skulle vara kvinnlig, då rakade hon av sig håret. Hon stod upp mot skivbolaget som uppmanade henne att göra abort när hon blev gravid. Och inte minst stod hon upp mot den katolska kyrkan, som hon älskade.

Rev sönder bild av påven

När hon i tv rev sönder en bild av påven, som protest mot katolska prästers våldtäkter mot barn, fick hon ta emot ett enormt hat. Ett antal år senare fick hon upprättelse då påven erkände brotten som begåtts inom kyrkan.

Som med så mycket annat var Sinéad O’Connor före sin tid. Med sin stil, sin feminism, antirasism, öppenhet med psykisk ohälsa och kritik av katolska kyrkan och förlegade lagar på Irland.

Nu sörjs hon världen över

Det är stundvis smärtsamt att se dokumentären. Som när Sinéad O’Connor blir förlöjligad av äldre, manliga programledare i tv för att hon har så kort hår. En programledare säger att hon var ett riktigt problembarn eftersom hon bytte skola gång på gång. Problembarn, det kallades barn med diagnoser för inte så länge sedan. Sinéad svarar inte. Men i nästa scen berättar hon om en uppväxt med psykiskt och fysiskt våld.

I dokumentären säger Sinéad O’Connor: De krossade mitt hjärta och dödade mig. Men jag dog inte.

Men i sommar gjorde hon det, 56 år gammal, och sörjs av många världen över.

”Sinéad O’Connor: Nothing compares” av av Kathryn Ferguson finns på SVT Play till den 30 november