På LSS-boendet Bävervägen i Finspång jobbar personalen aldrig ensamma

På gruppboendet Bävervägen, i östgötska Finspång, är grundbemanningen en helig sak. Sedan arbetsplatsen öppnade – för mer än 20 år sedan – har ingen behövt jobba ensam. 

Genom åren har chefer försökt att rucka på det, men stött på hårt motstånd. Skötaren Ingela Dahlen berättar vad personalen brukar göra:

– Då protesterar vi, säger hon.

Kollegorna Thomas Lundberg och Robin Baranyai skrattar högt. Inne i det lilla personalkontoret gör sig doften av kaffe påmind. Ingela Dahlen håller på att brygga en ny dos för sig själv och de andra.

Natten till i dag har Ingela Dahlen haft sovande natt. Det innebär att hon har sovit över på jobbet. Samtidigt har en annan medarbetare jobbat vaken natt. Om något händer kan kollegan alltid väcka Ingela Dahlen.

Trygghet att vara två

På den här arbetsplatsen är grundbemanningen alltid två medarbetare – oavsett tid på dygnet. 

– Det är ju en trygghet för både personalen och de som bor här, säger Ingela Dahlen. 

Kollegan Robin Baranyai håller med om det. Han är även regionalt skyddsombud på Kommunal i Finspång. På flera andra boenden i kommunen förekommer ensamarbete, men inte här, konstaterar han. 

– Om en åker iväg med en boende blir den andra kvar ensam, men så ser det inte ut här. Vi är alltid minst två på plats. 

Slag och sparkar

Strax bakom Robin Baranyai, och den grå soffan, lyser ett rött ljus. Det är personalens larm som står på laddning i fönsterkarmen. Tanken är att Robin Baranyai och kollegorna alltid ska bära ett larm, som går till en larmcentral, när de vistas ute på boendet.

Den senaste tiden har en debatt blossat upp om risken för hot och våld för den som jobbar inom LSS. På Bävervägens gruppboende är man medveten om risken. 

Här finns det sju lägenheter för personer som kommer från bland annat rättspsykiatrin. En del har haft ett missbruk, andra har särskilda diagnoser, såsom schizofreni. 

Skötaren Thomas Lundberg har bland annat fått ta emot sparkar, men på sistone tycker han att det har varit väldigt lugnt på boendet. Mycket beror på vilka som bor där för tillfället. 

– Men visst är man utsatt. Det behövs ju inte mycket för att situationen ska ändras, med tanke på vad vi jobbar med. Därför tycker jag att det inte är något snack om saken att vi alltid ska vara två, säger han.

Ökad kostnad

För att få ihop bemanningen turas kollegorna om att jobba natt och helger. Dessutom skapar det en bättre stämningen i gruppen, när alla hjälps åt, tycker Robin Baranyai. 

Å andra sidan kan det vara en utmaning att alltid vara två, konstaterar Thomas Lundberg. 

– Det är ju på gott och ont kan man väl säga. Det händer ju att man kan känna sig lite instängd eftersom man inte kan gå iväg hur som helst, medger han. 

Om det händer något kan du behöva någon bredvid dig som stöttar. Det är egentligen det viktigaste argumentet.

Samtidigt innebär en grundbemanning på två en ökad kostnad. Därför gäller det att väga kostnaden mot vilka konsekvenser det kan få om personalen jobbar ensamma, enligt enhetschefen Caroline Lassander.

Hon tycker det finns flera fördelar med en grundbemanning på två medarbetare.  

– Om det händer något kan du behöva någon bredvid dig som stöttar. Det är egentligen det viktigaste argumentet. Då får man dela upp arbetet mellan sig. En behöver fokusera på brukaren och den andra kan ta kontakt med till exempel larmcentralen, säger hon.

Gynnar de boende

Åter till personalrummet. Dörren öppnas plötsligt till det lilla kontoret. Det är skötaren Robert Molnar som kliver på sitt första pass efter semestern. 

Han tycker att det är viktigt att chefer lyssnar på personalen, till exempel om de säger att det inte funkar med ensamarbete. Dessutom är det fler än de anställda som mår bra av en utökad grundbemanning. 

– De boende kan mycket lättare ta kontakt med någon om de behöver hjälp. Om man är ensam har man inte samma möjlighet att alltid vara behjälplig. Ibland är vi tre vilket är ännu bättre, säger Robert Molnar.