Almega: Vi säger nej till att de som tjänar minst ska få mer
Det finns flera skäl till att säga nej till låglönesatsningar i avtalsrörelsen, enligt Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega.
– Jag vill inte låta hjärtlös. Men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre, säger han.
Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega.
Kommunal presenterade under torsdagen sina avtalskrav som bland annat innebär låglönesatsning och 4,4 procent i snitt till alla.
Stefan Koskinen på Almega menar att de kraven är alldeles för höga och att fackens viktigaste motståndare är de egna medlemmarna, inte arbetsgivarna på andra sidan förhandlingsbordet.
– Det finns krav från medlemmarna på att få löneökningar som fullt ut kompenserar inflationen. Men det skulle bara göra situationen värre. Det gäller nu att hålla igen för att inte öka på inflationen ännu mer. Facken förstår det, men har svårt att få medlemmarna att hålla med, säger han.
Orättvist att erfarenhet inte lönar sig
Han har fyra principiella skäl till att säga nej till att de som tjänar minst ska få mest:
- Företagen i Almega, som har många lågavlönade, kommer att få betala för mycket i löneökningar. De kan bara klara det genom att säga upp anställda. Arbetslösheten kommer att öka och det blir färre jobb att söka.
- Hundratusentals saknar redan arbete. Höjda lägstalöner gör det dyrare att anställa dem. Det blir för höga trösklar in på arbetsmarknaden.
- Höjda löner för dem som tjänar minst gör att personer som egentligen skulle kunna studera på högskola för att få ett välbetalt arbete väljer att ta ett mindre kvalificerat arbetaryrke som är hyfsat välbetalt men utan studieskulder. Då tränger de undan arbetslösa som inte klarar högskolestudier men som annars skulle kunna ta dessa mindre kvalificerade arbeten.
- Höjda lägstalöner och en extra satsning på löner upp till 27 100 kommer att pressa ihop lönerna. Det finns inga pengar kvar till att höja lönen för dem som har jobbat länge i yrket. Det är enligt Stefan Koskinen orättvist att inte erfarenhet lönar sig mer.
Han vill inte säga hur stora löneskillnaderna bör vara, men nämner som ett bra exempel ett avtal med Unionen där lägsta lönen är 19 000 kronor i månaden och där snittlönen är 30 000 kronor i månaden.
Stefan Koskinen nämner också Fastighets städavtal där lägsta lönen är 24 699 kronor i månaden som ett exempel på där unga och oerfarna kommer in och tjänar orimligt mycket redan från första dagen.
Men i Kommunals avtal för äldreomsorgen med Vårdföretagarna är den lägsta lönen 19 499 kronor i månaden. Stefan Koskinen svarar lite undanglidande om han tycker att det också är en för hög lön.
– Det är på den nivån lägsta lönen ligger i de flesta av avtalen inom Almega. Om den är för hög kan jag inte svara på generellt.
Almega vill sänka skatten
Han tillägger att han inser att de med lägst lön bör få löneökning, men den ska inte vara större än vad de som tjänar mer får.
Som ett alternativ till låglönesatsning vill Almega att skatten sänks för dem som tjänar minst. Då kan de klara sig med mindre i löneökning vilket gynnar företagen.
– Det blir också en premie för dem som lever på bidrag att det lönar sig mer att ta ett arbete.
Han ser ingen risk att sänkt skatt leder till minskade skatteintäkter som i sin tur drabbar de företag inom Almega som lever på skattefinansierad verksamhet, exempelvis inom vård, skola, omsorg.
– Jag vill inte att det ska sparas inom välfärdens kärnverksamhet. Det går i stället att spara genom effektivare upphandlingar och en annan organisation med mindre administration.
Fotnot: Intervjun med Stefan Koskinen gjordes innan Kommunal presenterat sina avtalskrav, men huvuddragen i kraven var kända sedan tidigare.
