Ettan i Kommunalarbetarens novelltävling: ”Hur gör vi med raster?”
Texten som vann Kommunalarbetarens novelltävling 2023 är skriven av skolvärden Arne Wester från Kungälv.
"En formmässig triumf" står det i juryns motivering.
A:
”På morgonen är jag här, men efter klockan nio vill de att jag är på ettan.”
B:
”Hur gör vi här då?”
C:
”Vi är en kort, löser vi det?”
B:
”Kanske.”
A:
”Jag är ledsen men det kommer uppifrån, så vad ska jag göra?”
C:
”Säga att du behövs här, kanske …”
A:
”Det gjorde jag men jag ska ändå dit. De har kris.”
B:
”Och när du går blir det kris här. Problemet flyttas bara.”
A:
”Åh, jag orkar inte.”
C:
”Hur kan det vara så här? Vi är här allihop och ändå hinner vi inte med.”
A:
”För några år sedan var vi två till när alla var här. Minns du?”
C:
”Ja, då kunde man göra ett bra jobb och inte bara jaga runt hela dagarna.
A:
”Och utan att ramla ihop som en urkramad trasa varje kväll.”
C:
”Jag brukade älska att gå hit.”
B:
”Vi ska ju vara flexibla, och vända ut och in på oss själva för verksamhetens bästa.”
C:
”Vad hände med vårt bästa? Jag tycker verkligen inte du ska gå till ettan.”
A:
”Du menar arbetsvägran?”
C:
”Nej, du jobbar ju här. Vi behöver dig.”
A:
”Men jag tycker lite synd om dem där borta. E är sjuk igen så D och F har det riktigt kämpigt.”
C:
”Men det ska väl inte vi lösa, det är en ledningsfråga. Finns det inga vikarier?”
A:
”G, som var här i september vill tydligen inte komma tillbaka.”
B:
”Så förvånande …, kniven-mot-strupen-metoden lockar väl ingen direkt …”
Chef:
”Knackeli-knack, hur går det här då?”
C:
”Det går väl sådär … vi försöker få ihop dagen. A behövs här så ni får ta in någon annan till ettan.”
Chef:
”Det finns ingen att få med så kort varsel. Vi får anpassa oss och göra vårt bästa helt enkelt. Vara flexibla.”
C:
”Vi har nog överflexiblat oss för länge sedan. Systemet däremot borde vara lite mer flexibelt. Det är ju som att fickparkera med en finlandsfärja.”
Chef:
”Jag har noggrant gått igenom dagen och anser att ni ska klara det här med den personal som är på plats.”
A:
”Gått igenom det på pappret?”
Chef:
”Ja, jag har allt här.”
C:
”Allt utom verkligheten …”
Chef:
”Om det är något som ni tycker är fel så kan ni anmäla, det vet ni.”
A:
”Gud vet hur många anmälningar jag har skrivit. Är det ens någon som läser dem? Är det någon som bryr sig?”
Chef:
”Det är viktigt att de syns i statistiken så att åtgärder kan sättas in om det bedöms behövas.”
C:
”Men det är ju nu det handlar om. Här och nu.”
Chef:
”Jag förstår vad ni säger men jag kan inte trolla. I huset har vi sjukdom och några jobbar deltid på sin väg tillbaka och det är bara så det är. Vad vill ni jag ska göra?”
C:
”Om vi hade en stabil grundbemanning så skulle det inte rasa så fort någon är sjuk. Dessutom skulle troligtvis färre av oss vara sjuka.”
Chef:
”Ja, men då är det snart dags att dra i gång. Fler frågor? Det här löser ni, jag litar på er. Du som ska över till ettan får ha lite koll och hjälpa till här om det skulle behövas.”
A:
”Fast på ettan behövs någon hela tiden. Man kan inte gå ifrån.”
C:
”Och här på tvåan måste vi vara två ganska ofta. Ibland tre.”
Chef:
”Det klarar ni, jag har förtroende för er.”
B:
”Hur gör vi med femman?”
Chef:
”Där får ni sänka nivån något idag. Jag kan inte se någon annan lösning, men jag vill ändå att ni bibehåller en god kvalité. Vi har ett rykte att tänka på. Då önskar jag er alla en fin arbetsdag.”
A:
”Jag är redan trött. Snacka om att inte ha en aning om vad vi gör här.”
B:
”Måste det vara så här varje dag?”
C:
”Det är det nya, vet du. Living on the edge. Jobba utan marginaler och hoppas att du inte går sönder på vägen.”
A:
”Och gör du det så finns det alltid någon ny som är villig att fylla din plats.”
B:
”Det är väl inget nytt fenomen, eller?”
A:
”Fy, vad trött jag är på det här. Aldrig något långsiktigt, bara snabba, kortsiktiga lösningar. Spara och spara. Fattar de inte att de snart sparat bort oss allihop?”
B:
”Jag måste kissa.”
C:
”Ja, gör det nu. Sen vet du inte om du hinner.”
A:
”Men då ses vi på lunchen.”
C:
”Om vi hinner sitta ner idag …”
B:
”Just det, hur gör vi med raster?”
C:
”Skojar du? Som det ser ut nu blir de svåra att ta ut. Precis som igår och dagen innan … men vad ska man göra? Ta hand om er.”
Juryns motivering
När en vanlig dag på jobbet gestaltas är det med en stor portion humor där både det absurda och originella har en självklar plats. Novellen »Hur gör vi med raster« är en formmässig triumf som är kliniskt befriad från känslor – men som väcker starka känslor.
I juryn satt Åsa Linderborg, Cecilia Alstermark, Catarina Berglund, Johan Erlandsson och Anna Körnung.
