Städaren Ayan anmälde sin chef för lönefusk – tvingas leva med hot
Städfirman lovade att Ayan skulle få 23 500 kronor i månaden. Men efter fyra månader hade han bara fått totalt 10 000 kronor. Tillsammans med Kommunal stämde han sin arbetsgivare och fick rätt. Men för Ayan tog härvan inte slut där – han är fortfarande livrädd för chefen.
Ayan tog strid för att få ut sin lön – och fick rätt. Men efter det har han både blivit hotad och fått ett bildäck sönderskuret.
Ett blåmärke i hjärtat.
Så beskriver städaren Ayan, som egentligen heter något annat, minnet av sitt gamla jobb. Han sjunker ihop i den vinröda stolen och stryker handen över pannan. Utanför fönstret susar bilarna förbi. Det är en tidig decembermorgon i centrala Borås och många är troligtvis på väg till jobbet.
Men här inne – på ett av Kommunals kontorsrum – är det tyst och stilla. Trots det känner sig Ayan uppjagad. Hjärtat har börjat slå lite fortare. Minnet av hans gamla arbetsplats, ett städföretag som numera har gått i konkurs, ger honom ökad stress och ångest.
Det har gått nästan tre månader sedan domen föll. Hans före detta arbetsgivare blev tvungen att betala ut både lön och semesterersättning till Ayan, något som Borås tidning har avslöjat och granskat i flera artiklar.
Men det tar inte slut där.
– Jag måste tala från hjärtat. Varje gång jag går hemifrån är jag rädd att jag inte kommer tillbaka igen, säger Ayan, medan han sväljer en huvudvärkstablett.
Sällan hemma före kl 22
Det finns ett före och ett efter den där dagen i januari 2021, då Ayan fick anställning på ett städföretag i Borås. Han var inskriven på Arbetsförmedlingen, och myndigheten betalade ekonomiskt stöd till arbetsgivaren.
På anställningsavtalet stod det att Ayan skulle tjäna 23 500 kronor i månaden. Men för Ayan handlade det om mer än bara lönen. Han såg fram emot att ha ett jobb att gå till. Att känna att hans dagar fyllde en mening.
Men det dröjde inte länge förrän Ayan började få magont. Det började med att arbetspassen blev längre än förväntat. Vissa dagar åkte Ayan och städade i hushåll borta vid norska gränsen.
– Det här jobbet hade inga gränser, konstaterar Ayan.
Jag skrattar inte för att jag är lycklig. Tvärtom, jag är jätteledsen. Det är bara det att jag har svårt att ta in allt som har hänt.
De bruna ögonen söker kontakt, medan munnen spricker upp i ett skratt.
– Jag skrattar inte för att jag är lycklig. Tvärtom, jag är jätteledsen. Det är bara det att jag har svårt att ta in allt som har hänt, säger han.
Arbetspassen började sju på morgonen, men trots det var han sällan hemma förrän klockan tio på kvällen. Då fanns det ingen ork för att umgås med döttrarna. Sängen blev hans trygghet – fram tills det blev dags att gå upp igen.
Men Ayan behövde pengarna. Han har en familj att försörja. Det var också därför han reagerade när arbetsgivaren behöll den första lönen. Förklaringen var att Ayan skulle få pengarna när han slutar på företaget. Ungefär som en deposition.
– Glädjen försvann. Jag började dagarna med att vara ledsen. Jag visste aldrig vad som skulle hända. Ibland sa han åt mig att lägga ut för bensin, men jag fick aldrig en krona för det, säger Ayan.
Efter fyra månader hade Ayan bara fått en utbetalning på cirka 10 000 kronor. Nu hade han bestämt sig. Den här gången skulle han få varje krona han hade tjänat ihop.
Chefen bad att få 6000 tillbaka
När Ayan gick in i den vitmålade matsalen på kontoret fick han en chock. En kö på omkring 20 medarbetare slingrade sig utanför chefens rum. Han slog sig ned på en bänk och följde kön med blicken.
Det var slutet av april och alla var här för samma sak. Det var dags att få lön. En efter en kom de ut ur chefens kontor. Ayan kände hur oron växte i magen. Några grät, andra var upprörda.
Han var den sista som fick komma in till chefen.
Ryktet spred sig att chefen hade sagt åt personalen att gå till en bankomat. Väl där skulle de ta ut en del av lönen, pengar som de sedan skulle ge till tillbaka till chefen. Många gjorde som de blev tillsagda.
Chefen hotade mig genom att säga att om jag inte dyker upp på jobbet i morgon, eller om jag anmäler honom, får jag se vad som händer med mig i framtiden.
Men Ayan tänkte att om det hände honom skulle han vägra. Det gjorde han också när chefen bad honom att ge tillbaka 6 000 kronor. Vad som hände i det där rummet vet bara han och chefen, men Ayan berättar att han lämnade kontoret med en rädsla för sitt liv.
– Chefen hotade mig genom att säga att om jag inte dyker upp på jobbet i morgon, eller om jag anmäler honom, får jag se vad som händer med mig i framtiden, säger Ayan.
På kvällen snurrade tankarna fort i huvudet. Hur skulle han göra? Det var ett svårt beslut, men han lyssnade på magkänslan. Han ville kämpa för sina rättigheter.
– Jag sa till mig själv; Ayan, du lever bara en gång. Jag har jobbat hårt och förlorat tid från familjen. Det är inte bra att dö när du inte fått din lön eller dina rättigheter, återberättar Ayan.
Arbetsplatsen saknade kollektivavtal. Men Ayan var medlem i Kommunal, något som blev hans räddning. Han tog direkt kontakt med sin lokala sektion.
Med deras hjälp, och senare LO-TCO Rättsskydd, lyckades Ayan anmäla sin arbetsgivare för utebliven lön och semesterersättning.
I början av september i år föll domen. Arbetsgivaren nekade till anklagelserna, men blev trots det tvungen att betala närmare 70 000 kronor till Ayan. Eftersom chefen aldrig dök upp vid huvudförhandling blev det en så kallad tredskodom.
Kort därpå gick ägarens enskilda firma i konkurs. Därför har LO-TCO Rättsskydd ansökt om statlig lönegaranti för Ayan.
Ayan är nöjd med domen. Han är också tacksam över hjälpen han har fått av Kommunal. Men för honom är härvan långt ifrån slut.
Fick bildäcket sönderskuret
Han skulle ju bara till den lokala mataffären. Men i ingången till butiken ser han ett bekant ansikte. Det är hans före detta chef.
Ayan försöker att tränga undan rädslan. Men i stället växer den när han och familjen går tillbaka till parkeringen. Det ena bildäcket är sönderskuret.
Enligt Ayan har han blivit hotad till livet av sina förra arbetsgivare omkring sex gånger, men arbetsgivaren nekar till anklagelserna. Ayan har inte heller anmält alla tillfällen, då han är besviken på polisen.
2021 fick polisen in två anmälningar om olaga hot, men utredningarna lades ner.
Förundersökningsledaren Hans Andren fattade beslutet att lägga ned en av anmälningarna. Enligt honom är det en utmaning att det saknas tillräckligt med stödbevisning, till exempel vittnen eller skriftlig bevisning.
– Det må ha varit ett olämpligt uttalande, men vi anser inte att det är ett olaga hot. Vi är tvungna att ha stödbevisning för att kunna gå vidare, konstaterar han.
Så jobbar Arbetsförmedlingen med att kontrollera arbetsgivare
Tomas Fredriksson, sektionschef i Borås, säger att myndigheten inte uttalar sig i enskilda ärenden. Här nedanför har han svarat generellt.
Vad gör ni för kontroller av arbetsgivare?
– Innan vi beslutar om arbetsgivarstöd gör vi en kreditupplysning. Sedan gör vi en förfrågan till facket och kollar om företaget har kollektivavtal. Om det saknas säkerställer vi att försäkringar finns som motsvarar samma nivå som i kollektivavtalet, till exempel vad gäller pensionen.
Om personalen berättar att de inte fått sin lön, trots att ni betalar ut stöd till företaget, vad gör ni då?
– Vi får värdera informationen från fall till fall. Är det ett litet företag med svaga administrativa rutiner kan vi ringa och fråga. Då har de möjlighet att korrigera. Men oftast blir det en anmälan.
Kontrollerar ni under tidens gång ifall personalen har fått sin lön utbetald?
– Det ingår i vårt uppdrag. För att få stöd över huvud taget ska arbetsgivaren ha betalat ut lön till sin anställde. Sedan ska det ha registrerats hos Skatteverket i deras system. Det är först då vårt system betalar ut arbetsgivarstöd.
– Vi kontrollerar också löpande att arbetsgivaren fortsatt är berättigad stöd och uppfyller kraven. Det kan till exempel handla om att arbetsgivaren inte betalar sina skatter.
Men det finns ju fall där utbetalningar ändå har skett?
– Det borde inte vara så, men de som vill fuska, och bedriver kriminell verksamhet, ligger alltid steget före. Då spelar det ingen roll hur många lagar vi upprättar för det finns alltid kryphål, men trots det gör vi så mycket vi kan för att stoppa det.
Arbetsförmedlingen är en del av myndighetssamverkan för att stoppa arbetslivskriminalitet. Gör ni tillräckligt, tycker du?
– De senaste åren har vi påpekat för regeringen i en hemställan att vi vill ha utökade möjligheter att säga nej till arbetsgivare och neka stöd. I december trädde nya lagar i kraft som ger oss det. Det kan till exempel handla om att vi enklare kan neka arbetsgivare som har en historia av att starta bolag, lägga ner dem och ställa sina skulder.
Tillbaka på Kommunals kontor i Borås. Med en uppgiven röst säger Ayan att han har gjort allt rätt enligt boken, men trots det är han tvungen att se sig om över axeln så fort han lämnar hemmet.
Att den här arbetsgivaren skulle vara hotfull är något som Kommunal känner igen. Nu driver facket ytterligare ett ärende mot mannen, även det gäller utebliven lön.
”Vill inte att något händer barnen”
Claudia Jiménez Guala är förbundsjurist på LO-TCO Rättskydd. Hon har varit Ayans ombud under den rättsliga processen. Även hon har varit orolig för honom.
– Vi har reagerat på att polisen har lagt ner sina utredningar. Tyvärr kan Ayan inte få så mycket mer stöd eftersom han inte anses vara ett brottsoffer i en juridisk mening, säger hon.
Nu försöker Ayan på egen hand hitta en bostad i en annan kommun. Han vill komma långt bort från Borås. Men det är lättare sagt än gjort.
– Det är svårt att förklara min situation när jag ringer runt eftersom jag inte pratar språket. Jag vill inte att något ska hända mina barn på grund av mig, säger Ayan.
Ayan vann rättsprocessen mot sin före detta arbetsgivare, men han lever i rädsla.
Trots allt som har hänt vill han ge ett råd. Ett råd till andra som kanske är i samma sits som han var i tidigare.
– Håll inte inne med all oro och stress. Det är viktigt att prata. Bli medlem i facket oavsett vilket arbete du har. Det är det enda jag kan säga, avslutar Ayan.
Fotnot: Sedan vårt besök i Borås har Ayan och familjen flyttat till en annan bostad. Men de lever fortfarande i oro över hur framtiden ska bli.
