”På vems sida står Kommunal?”
När flera förtroendevalda lämnar facket verkar Kommunal nonchalera deras rop på hjälp. Vågar jag som nyvalt fackombud försäkra mina kollegor om att Kommunal står på deras sida, undrar undersköterskan Sonja Höök.
Jessica Leiding, Malin Ragnegård, Barbro Andersson och Johan Ingelslkog leder Kommunal.
För en tid sedan läste jag ett debattinlägg här i KA, ”Alla i styrelsen lämnar sina uppdrag”. Debattartikeln var skriven och undertecknad av samtliga ledamöter och suppleanter i styrelsen för Arbetsplatsklubb Umeå Trafik.
Här berättade en hel styrelse att de ska avgå, vilket är allvarligt. I den välskrivna artikeln redogör de för varför de fattat detta beslut.
Inget stöd från Kommunal
De upplever inget stöd från Kommunal, de har i åratal försökt att få gehör för sina krav om pauser för förarna, och för möjligheten att få starta och sluta sina pass där det fungerar bäst för dem. I dagsläget jobbar de i princip gratis när de måste ta sig till vissa platser innan arbetspassen börjar.
De har dock upplevt att Kommunal inte har tagit upp deras krav i förhandlingar utan ignorerat dem, och att de i många fall blivit direkt motarbetade från organisationen när de kämpat för bättre villkor.
Här beskriver en hel styrelse att de ska avgå. Det är en allvarlig sak. En sådan debattartikel borde väl Kommunal svara på?
Här är det är något som är fel. Om de inte känner att de får stöd för sitt fackliga arbete uppifrån i organisationen, vad beror detta i så fall på och hur kan det ens vara möjligt?
När jag läste detta blev jag väldigt undrande: Här beskriver en hel styrelse att de ska avgå. Det är en allvarlig sak. En sådan debattartikel borde väl Kommunal svara på? Beklaga åtminstone, att denna styrelse valt att ta detta steg.
Inget svar
Men det är tyst. Inget svar på artikeln. Den bara står där helt för sig själv och ignoreras av dem som den talar om. Hur kan det vara så?
När jag börjar leta i tidningens tidigare nummer hittar jag ett tiotal artiklar från de senaste åren, från olika bussförare, och även arbetsplatsombud och skyddsombud, som på olika sätt tar upp de problem de har när det gäller scheman, dåliga löner, arbetstider och arbetsmiljö.
Rop på hjälp
Matilda Sennerfeldt, bussförare, arbetsplatsombud och skyddsombud på Gamla Uppsala Buss skrev tidigare i år debattartikeln med den talande rubriken ”Överge oss inte Kommunal!”. Hon berättar hur medlemmarna lämnar Kommunal då de upplever att deras fack inte gör något för dem.
Hon skriver att hon får allt svårare att säga emot dem, eftersom hon också ser att de problem som de tar upp och ber om hjälp med från Kommunals sida förblir olösta och till och med obehandlade.
Här kommer alltså ett direkt rop på hjälp från en förtroendevald som ser hur fler och fler lämnar facket, då de inte känner sig lyssnade på i frågor om arbetsmiljö och lön.
Är detta sätt att nonchalera förtroendevaldas rop på hjälp något som bara ”råkat” tillämpas på bussförarna, eller kommer det även att användas mot stora yrkesgrupper som oss undersköterskor?
Är det då inte rimligt att Kommunal svarar på detta rop? Att de i alla fall visar deltagande för denna förtroendevalda vars uppdrag blivit allt svårare att utföra, och att de åtminstone beklagar att så många i denna fackklubb valt att sluta?
Men inget svar här heller.
Vad säger jag till kollegorna?
Är detta sätt att nonchalera förtroendevaldas rop på hjälp något som bara ”råkat” tillämpas på bussförarna, eller kommer det även att användas mot stora yrkesgrupper som oss undersköterskor?
Jag blir lite orolig och en obehaglig känsla smyger sig på. Som nyvalt arbetsplats- och skyddsombud på mitt jobb ska jag försöka se till att vi blir fler. Jag vill då kunna försäkra mina kollegor om att Kommunal slåss för dem och står på deras sida i den många gånger tuffa verklighet som omger dem.
