Städare känner sig osynliga på jobbet

Julmaten från cateringfirman frestade flera anställda på det västgötska företaget. Under fjolårets julfirande fylldes matsalen med kollegor som ville äta och umgås med varandra.  

På en av stolarna satt städaren Louise, som egentligen heter något annat. Till en början försökte hon att hålla tillbaka tårarna, men till slut gick det inte längre. Hon reste sig upp och började plocka undan skräpet.

– Alla var så uppe i sina gäng, ingen pratade med mig. Jag satt där helt osynlig, säger hon.

Hälsar inte

Louise är en av många städare som är ensam på sin arbetsplats. Resten av personalen har andra yrkesroller. När Louise dammsuger golvet, eller rengör borden, händer det att personalen går förbi henne utan att hälsa.

– Vissa hälsar på mig medan andra är lite svårare. Men det kanske är så överallt i arbetslivet. Men ibland får jag känslan att det kanske beror på min yrkesroll, säger Louise och tillägger att hon tror att självkänslan har påverkats.

Har du tagit upp att du känner dig osynlig med arbetsgivaren eller facket?

– Nej. 

Varför inte?

– Jag skäms över det. Man ska ju inte gråta på jobbet. Man ska försöka vara tuff och bita ihop. Ibland har jag önskat att jag hade en arbetskamrat som också var lokalvårdare, som jag kunde bolla med, säger Louise.

”Helt annat klimat”

För Peter Norin, som jobbar som städare i Delsbo i Hudiksvalls kommun, var det ingen självklarhet att börja jobba som städare. Egentligen var han simlärare på kommunens badhus, men när pandemin gjorde sin entré försvann hans arbetsuppgifter. 

Att vara lokalvårdare känns betydligt mer osynligt. Ibland känns det som att man bara ska sköta sitt jobb och inte synas.

Därför erbjöds han att hoppa in som städare i kommunen. Sedan dess har han hunnit bli tillsvidareanställd. Precis som Louise tycker Peter Norin att städare behöver bli mer uppmärksammade för sitt arbete.

– När jag jobbade som siminstruktör kände jag mig direkt som en i gänget och det var ett helt annat klimat. Att vara lokalvårdare känns betydligt mer osynligt. Ibland känns det som att man bara ska sköta sitt jobb och inte synas, säger Peter Norin.

Ny forskning om städare

Att jobba som städare innebär på många sätt att jobba i det tysta. Det menar Maria Thulemark, lektor i kulturgeografi vid Högskolan Dalarna. Hon är en av flera forskare som i ett nytt projekt ska undersöka arbetsmiljön för städare. 

Maria Thulemark konstaterar att städare är ett lågstatusyrke internationellt. Arbetet ska oftast ske i det dolda, förslitningsskador är vanliga och personalen befinner sig oftast långt ner i hierarkin på arbetsplatser. 

– Städjobb har oftast setts som ”smutsiga jobb”, säger Maria Thulemark och tillägger:

– När man kollar på forskning om städare ser man att det finns otroligt lite. Det säger ändå något; att städare inte bara är osynliga på arbetsplatserna utan även i andra sammanhang, säger hon. 

Bjud in till möten

Peter Norin i Hudiksvall trivs bra på sin nuvarande arbetsplats. Dock har han tidigare hoppat in på arbetsplatser i kommunen som haft ett sämre klimat. I en debattartikel i KA skriver han att städare gör så mycket mer än att bara tömma papperskorgen.

Han uppmanar till att bjuda in städare till personalmöten.

– När man samlar all personal tycker jag att även lokalvårdare ska vara inbjudna. Då kan vi presentera oss och komma med synpunkter. Då får resten av personal se våra ansikten och vi slipper den där vi och dem-känslan, säger Peter Norin, och tillägger att det även gäller sociala aktiviteter.