Städaren Anneli tvingas äta lunch i bilen

Omeprazol och katrinplommon. Det är två medel som städaren Anneli Wiklund tar för sitt magont. Varför hon har problem med magen är okänt, men själv tror Anneli Wiklund att det beror på jobbet. 

Lunch – här är dina rättigheter

KA reder ut

Hon är en av många städare som kämpar med att hinna äta lunch, något som KA har rapporterat om. Uppdrag som går över tiden och den strama restiden mellan kunderna sätter käppar i hjulet. 

– På något sätt känns det som att man har förlikat sig med att man inte hinner äta. Till slut reflekterar man knappt över det, säger Anneli Wiklund, som jobbar med hushållsnära tjänster på företaget Hemfrid i Göteborg. 

Äter oftast i bilen

Oftast äter Anneli Wiklund ur en termos i sin bil. Ibland parkerar hon vid en skogsdunge, rastplats eller äter hemma hos kunder, men det är inte alla som tillåter det. 

– Att aldrig veta var du ska äta, och behöva leta, är ett stressmoment i sig, säger Anneli Wiklund. 

30 minuters lunch

I schemat har hon en rast på 30 minuter, men oftast äter hon på kortare tid än så. Ibland har hon har blivit sen till nästa kund när hon har tagit ut hela sin rast – och förut brukade hon jobba övertid.

– Det är ett moment 22. Väljer jag att ta min lunch blir jag jättesen, men om jag inte gör det blir jag jättestressad och får ont i magen, berättar Anneli Wiklund. 

I februari informerade hennes närmaste chef att personalen ska höra av sig om de tror att jobbet tar längre tid än vad schemat säger. Då ska arbetsgivaren ta samtalet med kunden – medan städaren slipper jobba övertid. 

Den som stannar kvar på eget bevåg får inte betalt för övertiden. Därför har Anneli Wiklund blivit hårdare när hon gör bedömningar. 

– Om det är så att Hemfrid tar diskussionen med kunden, och lyssnar på oss när vi säger att det tar si och så lång tid att städa, tror jag att det här är bra. Det blir ju lättare att hinna till nästa kund, säger hon. 

Har inga rastlokaler

Jenny Staaf är Hemfrids regionchef i Göteborg. Enligt henne är detta ingen ny rutin. I själva verket har den funnits i flera år, men med det sagt kan man ha påmint om den på lokal nivå.

– Är det så att hemfridaren upplever att hemmet är smutsigare än vad vi trodde ska man kontakta sin närmaste chef. Då kan vi till exempel skicka ut ytterligare en person för att hjälpa till, säger Jenny Staaf. 

Å andra sidan kvarstår problemet med var personalen ska äta. Enligt Anneli Wiklund hinner man sällan åka till kontoret i centrala Göteborg. Många kunder bor för långt bort. 

Problemet är långt ifrån unikt för Hemfrid, konstaterar Christian Müller. Han är skyddsombud på Kommunals sektion Väst. Enligt honom är det flera städare som mår dåligt över lunchen. 

– De större hemtjänstföretagen säger inte offentligt att personalen ska äta hos kunder, men samtidigt har de inga rastlokaler. Det är ett stort tryck på våra medlemmar att äta hos kunderna även om kunden själv visar att den inte vill det, säger Christian Müller. 

En utmaning är att få städare vågar vända sig till facket. Orsaken är att det finns en rädsla för att straffas av sin arbetsgivare, tillägger Christian Müller.

– Det är först när de är på väg att sluta som de hör av sig, säger han. 

Våga säga till

Men personalen har ett eget ansvar för att flagga om allt inte står rätt till, menar Jenny Staaf på Hemfrid. 

– Det ligger på medarbetaren också att höra av sig om man till exempel märker att restiden inte överensstämmer med verkligheten. Då får man justera det i schemat, säger hon. 

Men Christian Müller understryker att om anställda ska våga säga till, när något inte står rätt till, behöver arbetsgivaren skapa ett öppet klimat på arbetsplatsen. 

– Till viss nivå är det medarbetarens ansvar att rapportera när arbetsmiljön inte funkar, men frågan är varför företagen planerar in en ressträcka på tio minuter när de redan vet att den egentligen tar 30 minuter? Jag köper inte riktigt argumentet, säger Christian Müller.