Fritids och skola blir vägen till Sverige för barnen som flytt Ukraina

Det sitter teckningar av ukrainska flaggor och välkomnande texter på ukrainska och svenska lite här och där på Lunneviskolan i Grästorp. Det är lågstadieleeverna som har gjort dem för att välkomna de ukrainska barn som de hoppas ska börja.

De har väntat länge på sina nya klasskompisar. Redan innan kommunen i mitten av mars åkte ner med två bussar till polska gränsen för att erbjuda krigsflyktingar att komma hit, började snacket gå om att de nog skulle få nya ukrainska kompisar i flera klasser.

– De är vana vid att det kommer nya barn här, säger Karina Svensson som är barnskötare i förskoleklassen och arbetar på fritidshemmet.

De senaste tio åren har elever från många krigsdrabbade platser börjat skolan här.

– Vi har tagit emot elever från Syrien, Jemen och Afghanistan bland annat.

Får kompisar snabbt

Planeringen för att ta emot barnen från Ukraina har gjorts på samma sätt som den gjorts för dem.

– Det gäller att få in dem i klassen först, få barnen att vara med. Det brukar gå snabbt att få kompisar som de leker med på rasterna.

Det mesta som händer både på skoltid och fritids blir vägar att lekfullt hitta in i ett språk som de flesta aldrig har hört förut.

– De lär sig hela tiden nya ord genom att titta och lyssna på klasskompisarna när de pratar och genom att försöka förklara saker själva. Sedan tittar vi i böcker och sjunger. Jag och lärarna jobbar med bildstöd också, vi visar bilder på saker för att lära dem enstaka ord. 

Digital undervisning

Karina och alla andra i skolan är lite extra på tårna i dag. Det är öppet hus för barnen från Ukraina och deras föräldrar. 72 personer har kommit hit till Grästorp. Ett drygt tjugotal av dem är grundskolebarn. Men än så länge har ingen dykt upp och oron börjar sprida sig, eleverna frågar lärarna: var är barnen? 

Fast att ingen har kommit är inte riktigt sant, en vuxen är på plats. I lärarrummet sitter Halyna Nedychalova. Hon knappar på mobilen och väntar lika spänt som de andra gör. För några veckor sedan visste hon inte att Grästorp fanns, hon kom själv med en av bussarna tillsammans med sina två barn.

Eftersom hon är en av de få av de nyanlända som pratar engelska ska hon översätta åt de föräldrar och barn som kommer till skolan i dag. Hon är den som förstår varför ingen har kommit ännu. Eftersom det pågår krig stora delar av Ukraina så gick skolan i hela landet snabbt över till digital undervisning precis som under coronapandemin.

– Det var inte säkert att skicka eleverna till skolbyggnaderna under beskjutningarna. Så många av barnen går redan i ukrainsk skola fast de inte är kvar i landet. De känner kanske inte att de behöver den svenska, förklarar hon.

Jag tror att den svenska skolan är viktig ändå. Barnen behöver den sociala delen. De måste få glömma kriget ibland och träffa andra barn.

Hon hoppas ändå att många kommer och själv tänker hon att hennes barn ska börja i den svenska skolan.

– Jag tror att den svenska skolan är viktig ändå. Barnen behöver den sociala delen. De måste få glömma kriget ibland och träffa andra barn, säger hon och tittar på mobilen igen.

Sverige ett ”skyddsrum”

Mobilintresset förklaras snabbt av att hon är inne i en tråd på messenger. Ukrainare som kommit till staden har en Messengergrupp tillsammans och hon skriver i den för att få föräldrar att komma med sina barn. Flera svarar, men ännu har ingen kommit.

Rektorn Anette Nilsson menar att det är annorlunda att ta emot barnen från Ukraina än barn från andra konfliktområden.

– Tidigare har det ofta varit människor som har varit i konflikter länge innan de kommer, de har velat vill starta om här och bygga nya liv. Det som har hänt nu har gått så fort. De flesta tror att kriget tar slut snart och vill tillbaka hem så fort som möjligt. Sverige blir ett skyddsrum för dem ett ställe att gömma sig tills kriget är slut. Och det gör att de behöver stöttning på ett annat sätt, säger hon.

En tanke som hon och personalen jobbar med är att se till att det finns en plats i skolan där de som vill kan sitta och göra sitt skolarbete. Det försvåras av att man inte alltid vet när undervisningen sker. Det kan vara på olika tider beroende på var läraren finns, hur internet fungerar där och hur ofta läraren behöver ta skydd i skyddsrum förklarar Halyna.

– Då avbryts undervisningen. 

Provisorisk lektionssal

Samtidigt som skolbarnen väntar på skolan, sitter elvaåriga Darja och trettonåriga Maxim ovetande om det i en lägenhet i centrala Grästorp och pluggar. I ena änden av vardagsrumsbordet har de gjort en provisorisk lektionssal. Lägenheten skulle egentligen bli kontor till banken och några stora kontorstextilväggar skärmar av bordet de sitter vid.

Deras lärare i Ukraina hjälper till med dagens ämnen när de är uppkopplade, men en hel del av undervisningen är läxor som de gör själva. Natalja Kralevytj ropar på Maxim.

– Vi ska till skolan och träffa rektorn och en lärare, förklarar hon på ukrainska och Darjas mamma Svetlana Kozatjysjtjeva som kan lite engelska översätter.

Öppet hus-dagen är inte det enda tillfället att bekanta sig med skolan. Alla skolbarnen som har kommit får enskilda möten där en tolk är med. Dels för att tillsammans bedöma barnens kunskapsnivå och vilken klass de ska gå i, dels för att barn och föräldrar ska kunna ställa alla frågor de har.

Sveriges rykte har inte varit så bra i Ukraina de senaste åren och det finns bland annat en oro över om det finns skolaga – alltså om lärarna får slå barnen i skolan berättar rektorn Anette Nilsson.

– De blir lugna när jag berättar att det är olagligt sedan många år.

Börjar skolan efter påsk

Efter alla möten är det klart att alla barnen som kommit till Grästorp efter påsklovet ska börja skolan och lära känna sina svenska klasskompisar. De enda som inte gör det är några barn där familjen valt att återvända till Kiev efter att Ryssland dragit tillbaka sina trupper.

För att skolstarten ska gå lättare kommer fyra av kvinnorna som kommit och kan engelska troligen få anställning i skolan. Deras uppgift blir att hjälpa till och navigera i språk och kulturskillnader. Halyna är en av dem och hon har redan lärt sig en del om läroplanen.

– Den svenska skolan snäll och är rätt lik den ukrainska. Vi har rätt lika ämnen, säger hon.

Men distansundervisningen kommer inte att sluta. De flesta av barnen kommer att fortsätta ha kontakt med sina lärare från Ukraina även om många kommer att titta på inspelade lektioner efter skoltid. Väldigt lite av det här kommer att påverka Karina. Hon får inga nya barn i förskoleklassen, däremot blir det några fritidsbarn till.

– Det kommer att bli bra. Fritids är ett bra ställe att hitta kompisar på, säger hon.