”Dags att byta ut minutstyrning och ohållbara scheman mot tillit och handlingsutrymme”
Medarbetarna i äldreomsorgen borde få rätt förutsättningar att utföra sitt jobb och ge en god omsorg. Men detta är långt ifrån självklart, skriver Malin Ragnegård, förbundsordförande, och Johan Ingelskog, avtalssekreterare i Kommunal.
För att kunna skapa en god omsorg krävs det att medarbetarna i äldreomsorgen får rätt förutsättningar att utföra sitt jobb. Ett tydligt handlingsutrymme och mandat borde vara en självklarhet. Tyvärr är det här ofta långt ifrån hur verkligheten ser ut. Det är något som Kommunal uppmärksammar i en reklamfilm som syns bland annat i TV4.
När tidningen Arbetet granskade scheman inom äldreomsorgen ger de följande exempel: ”07:38–07:48: Morgonhjälp, hushållsgöromål, dela ut mediciner. Restid: 3 minuter. 07:51–07:58: Dela ut mediciner. Restid: 1 minut. 07:59–08:09: Morgonhjälp, dela ut mediciner.” Och tyvärr är det inte ett unikt exempel.
Mekanisk syn på människan
De senaste åren har vi sett en skrämmande utveckling där olika typer av upphackad arbetstidsförläggning, minut- och konsultscheman, används som ett sätt att kompensera en alldeles för låg grundbemanning. Arbetsgivarna pressar sina kostnader med hjälp av mer eller mindre sofistikerad teknologi och det sker på bekostnad av arbetstagarna.
Synen på människan som finns bakom schemaraden är mekanisk och instrumentell. Man hackar, pressar och delar för att spara pengar och reflekterar inte alls över om schemat passar den som ska arbeta på det. Allt för ofta blir lösningen att medlemmen går ner på en ofrivillig deltid. När kroppen inte orkar och schemat inte är hållbart ser många ingen annan möjlighet.
Då arbetsgivaren inte tar sitt arbetsmiljöansvar blir effekten att medlemmarna tvingas betala för sin egen återhämtning. Det är inte hållbart och det behövs därför en förändring.
Då arbetsgivaren inte tar sitt arbetsmiljöansvar blir effekten att medlemmarna tvingas betala för sin egen återhämtning. Det är inte hållbart och det behövs därför en förändring. Många menar att svaret måste bli att förhandla fram ett lägre arbetstidsmått. Kortare arbetsvecka för samma lön, med andra ord.
Problemet är bara att den lösningen kostar. Inget i en avtalsförhandling är gratis och en förkortning av arbetstidsmåttet skulle kräva att medlemmarna i Kommunal avstod från löneökningar.
Inga löneökningar på tio år
Om man skulle avstå alla löneökningar till förmån för kortare arbetsvecka skulle den vara 30 timmar om 10 år. Det skulle innebära en reallönesänkning med 11,3 procent. Om hela utrymmet istället används till löneökningar skulle reallönen under samma period öka med 10,8 procent.
Inga löneökningar på tio år alltså – för den grupp på svensk arbetsmarknad som behöver löneökningar allra mest. Konsekvensen blir att medlemmarna i Kommunal inte kan stå på egna ekonomiska ben, vilket får stora konsekvenser hela livet, alltifrån att man inte kan skilja sig till att en redan allt för låg pension blir ännu lägre.
Arbetet ska inte vara så slitsamt och orimligt organiserat att det inte går att jobba heltid. Den typen av arbete hör inte ett modernt samhälle till.
Medlemmarna i Kommunal ska inte själva behöva betala för sin återhämtning eller arbetsmiljö, genom att ofrivilligt gå ner i arbetstid. Det är och måste förbli arbetsgivarens ansvar.
Ska vi få fler att söka sig till detta samhällsviktiga arbete måste vi komma åt roten till problemet. Arbetet ska inte vara så slitsamt och orimligt organiserat att det inte går att jobba heltid. Den typen av arbete hör inte ett modernt samhälle till.
Går att öka bemanningen
Yrkena är förvisso slitsamma och utmanande, men de som har sökt sig dit vill jobba med människor, använda sin yrkeskompetens och vara delaktiga i verksamheten. Men de vill inte göra det på vilka villkor som helst.
Det är dags att byta ut minutstyrning och ohållbara scheman mot tillit och handlingsutrymme. Med de växande budgetöverskotten finns det marginal att öka bemanningen, det underlättar även för cheferna i verksamheten.
Så bygger vi en bättre och mer hållbar äldreomsorg. Därför är det dags för politikerna att ta sitt ansvar.