Stress och arbete hör inte ihop, det är då misstag sker. 

Jag jobbar på en mindre ort. När jag är ledig och är ute på något ärende möter jag ofta kollegor, det kommer en bil i hög hastighet och jag tänker att det där ser ut som en hemtjänstbil… Och det är det ofta.

Susann Waltersson.
Susann Waltersson.

Det händer många incidenter med bilarna. Man kör på saker, hamnar i diket, backar in i allt möjligt, åker fast för fortkörning när man skyndar mellan besök.  

Restiden finns hela tiden i huvudet

Hemtjänsten har blivit något som den inte var. Jag har jobbat fem år i hemtjänsten denna omgång och jag har aldrig upplevt så mycket inre stress tidigare.

Det går inte att säga: Ni behöver inte stressa, ta det lugnt. Det går inte att stänga av när restiden hela tiden finns i huvudet.

Så fort du går på ett arbetspass så är allt du ska göra i minuter. Restiden i minuter. Arbetsuppgifterna i minuter. Hur gör man för att inte känna stress då? Allt är planerat in i minsta detalj, förutom om man behöver gå på toaletten. 

Har toapapper i bilen

Jag ser till att ha papper med mig i bilen så att jag kan stanna och kissa någonstans på vägen. Jag låter bli att dricka och planerar in när jag vet att jag kan gå på toaletten, då dricker jag innan.

Jag vet att jag dricker för dåligt, men det är ett sätt att vara trygg när jag inte har tillgång till en toalett. Då vet jag att jag inte behöver någon toa och slipper i alla fall tänka på det.

Men jag tror inte att det är bra för hälsan.

Allting är tid, det är som att livet består av att jaga tiden och klockan. Vad håller jag på med egentligen?

Den inre stressen finns inombords mer eller mindre hela tiden. Allting är tid, det är som att livet består av att jaga tiden och klockan. Vad håller jag på med egentligen?

Vi hjälper människor med olika funktionsnedsättningar och att bestämma hur lång tid en människa ska äta på, eller klä på sig, gå på toaletten? Den som sätter minuter på sådana saker har aldrig träffat en gammal människa!

Följ med oss på jobbet

Jag har jobbat i 35 år men politiker och tjänstemän bryr sig inte om att lyssna på oss som står mitt i verkligheten! Hur kan man inte ta det på allvar? Speciellt när färre och färre vill jobba inom vården. För mig är det obegripligt att ha skygglappar när man har ansvar för en sådan viktig verksamhet.

Jag vill att politiker och tjänstemän börjar lyssna och sätta sig in i vårdjobbet så att de får förståelse och insikt i vad det handlar om. Det får man inte vid ett skrivbord med stängd dörr ut till verkligheten. Ut och följ med personalen och få en annan sanning än den ni tror att ni har.