”Bussförare – den moderna tidens statare”
Modellen med årsarbetstid och timbank gör bussförarna till den moderna arbetsmarknadens statare. Vi ska alltid finnas tillgängliga, men när arbetsgivaren inte hittar jobb som motsvarar vår anställningsgrad en vecka blir vi skyldiga företaget dessa timmar. Hur kan det ha blivit så här? undrar Stefan Christensen.
Stefan Christensen, bussförare.
Tänk dig att du har en fast anställning på 50 procent men du förväntas jobba mellan 85–100 procent varje vecka.
Lön får du bara för 50 procents arbetstid, resterande timmar läggs i en timbank som regleras en gång per år. Då får du antingen ut lönen som ledighet eller som pengar lite beroende på hur mycket av mertiden arbetsgivaren har lyckats fördela ut över helger, lov och studiedagar.
Skulle företaget av någon anledning inte lyckas hitta arbete till dig så att du kommer upp i din 50-procentiga anställningsgrad en vecka så blir du skyldig företaget dessa timmar då de läggs som negativ tid i din timbank.
Välkommen till en busschaufförs anställningsvillkor!
Hur kan det ha blivit så här?
Livegenskapen är återinförd med Kommunals goda minne för enligt bussbranschavtalet § 3 moment 4, har arbetsgivarna sin fulla rätt att göra på detta vis. Man är den moderna tidens statare.
Som bussförare har man ingenting extra för den ”mertid” man jobbar utöver sin anställningsgrad, inga extra timmar eller högre ersättning för att man lånar ut sin lön till företaget under 12 månader.
Man kan inte heller själv bestämma när man ska ta ut sin intjänade ledighet eftersom företaget leder och fördelar arbetet. Man får ledigt när det passar företaget men givetvis kan ledigheten ställas in med kort varsel om företaget helt plötsligt får in en massa nya uppdrag. Så det gäller att sitta beredd hemma när husbonden kallar…
Vem lockas av en dålig lön, ett uselt ob-tillägg och en livegenskap till företaget – allting signerat och godkänt av Kommunal?
Nu tänker den smarte här – jag fixar en annan anställning på 50 procent i någon butik eller liknande så att jag kommer upp i full lön.
Nix, man ska utöver sin anställningsgrad finnas tillgänglig för att köra eventuell mertid utöver sin anställningsgrad. Den här ”tillgängligheten” är dock ingenting man har någon ersättning för.
Hur kan det ha blivit så här?
Svårt att locka nya medlemmar
När jag började köra buss 1990 så var det på gamla SJ-Buss som sedan blev Swebus.
Då var vi med i Statsanställdas förbund, de som körde lokaltrafiken var oftast organiserade i Kommunal medan resterande busschaufförer var med i Transport. LO beslutade att alla busschaufförer – något överraskande – skulle tillhöra Kommunal.
Farhågorna som uttrycktes då var att vi skulle bli en väldigt liten del i ett väldigt stort förbund, så blev det också. I dag är bussförarna en väldigt liten del i Kommunal och de flesta upplever inte att Kommunal bryr sig eller intresserar sig för våra frågor. Där jag jobbar i dag är anslutningsgraden runt 30 procent och de flesta är med för hemförsäkringens skull. Som skyddsombud försöker jag locka nya medlemmar men det är svårt, för att inte säga omöjligt.
För vem lockas av en dålig lön, ett uselt ob-tillägg och en livegenskap till företaget – allting signerat och godkänt av Kommunal?
