”Delade turer” – ord som döljer dåliga arbetsvillkor
Delade turer, sovande jour och valfrihet. Sluga ordakrobater använder språket för att normalisera orättvisa, skriver Fatmir Llehshi.
Man reflekterar inte så ofta över ord, uttryck och definitioner som egentligen oupphörligen funnits omkring en och som påverkat många människors liv men som man sällan undrat hur de kommit till. Eller varför de skapades i just en sådan särpräglad skepnad.
Alla fattar vad den nakna sanningen betyder men få känner till att uttrycket kommer från en fabel om hur lögnen och sanningen badade tillsammans. Lögnen gick upp först ur vattnet och tog på sig sanningens kläder, men sanningen ville inte bära lögnens kläder. Därför är sanningen naken.
Arbetsmiljö som i tredje världen
Så kan det te sig i fablernas värld. I verkligheten pågår en annan process, ibland av ett ytterst dunkelt slag. För inte så länge sen läste jag om busschaufförernas arbetsmiljö, hur de i vissa fall måste avstå toabesök för att kunna hinna i tid till nästa arbetspass. Man blir nuförtiden aldrig överraskad när arbetsmiljön står som tema, men vid liknande artiklar drabbas jag ändå av en osäkerhetskänsla och hamnar lätt i Kafkastämning: handlar berättelsen om något land i tredje världen eller rör det arbetarna i Sverige för hundra år sedan?
Delade turer? Visst låter det oförargligt för att handla om en arbetsform som leder till långa arbetsdagar, stress och trötthet?
I samma veva fastnade blicken och hjärnan på de så kallade delade turerna, på en arbetsolycka som busschaufförer delar med många andra inom vården. Delade turer? Visst låter det oförargligt för att handla om en arbetsform som leder till långa arbetsdagar, stress och trötthet? I vilket syfte har en utomordentligt taskig styckning av vardagen (vissa saker bör kallas med sitt rätta namn) fått en så neutralt teknisk definition?
I en av mina tidigare kolumner skrev jag om sovande jour, hur dess förskönande uttryck döljer tvångsövernattning på en arbetsplats med risk att bli väckt när som helst (allt för en spottstyver). Och då får jag absolut inte glömma valfriheten, eufemismens okrönte konung, som grovt översatt betyder smygande segregering och rejäl vinst för privata skol- och vårdföretag för våra skattepengar.
Vem tjänar på friheten?
Som alla andra älskar jag friheten men sedan valfriheten introducerades i svensk politik blir jag perplex, misstänksam och frågvis så snart någon piper om denna oinskränkta människorättighet: är det någon som ska tjäna storkovan på friheten som serveras och trumpetas?
Någonstans i auktoriteternas tjusiga lokaler sitter alltså slugt kreativa ordmästare som använder för fullt sin språkförmåga för att lansera uttryck som ska mildra och normalisera orättvisan. Dålig arbetsmiljö, ohälsa och kass lön måste ursäktas på något vis, därav all denna ordakrobatik med sovande, delade och frihet.