”Ge oss ett skobidrag!”
Under en vanlig arbetsdag går jag 10 000 steg. En delad tur brukar landa på 16 000 steg. Åtskilliga gånger per dag så tas skorna på och av – vilket sliter. Det borde vara självklart att vi inte själva ska betala våra skor, skriver Charlotta Lindgren.
Trots all extra stress för både våra brukare, deras närstående och vi vårdpersonal i och med covid-19 pandemin som härjar i världen just nu, så tycker jag att mitt jobb i hemtjänsten är fantastiskt. Men det finns en sak jag vill uppmärksamma. Och nej, nu tänker jag inte klaga på låga löner, munskyddets obligatoriska vara eller icke vara, eller applåders oförmåga att betala våra räkningar. Jag vill tala om rätten till subventionerade arbetsskor.
Under en vanlig arbetsdag går jag 10 000 steg. En delad tur brukar landa på 16 000 steg. Detta ser jag som positivt. Frisk luft och motion på arbetstid. Ska vi längre sträckor finns självklart cyklar eller elcyklar och bilar att tillgå, men just min grupp är inom gångavstånd.
Åtskilliga gånger per dag tas skorna på och av. Detta sliter enormt på våra skor. Särskilt på hälkappan. Jag ser till att köpa fotriktiga skor efter säsong. Under vår, sommar och höst använder jag gymnastikskor. De senaste jag köpte kostade drygt 1000 kronor. Under vinterhalvåret använder jag vattenavvisande, fodrade stövlar, också dessa i tusenkronorsklassen. De ska vara lätta att ta av och på, vara sköna och stå emot alla sorters väder och oväder.
Mina sommar/höst/vårarbetsskor är efter ett enda år helt utslitna och trasiga i hälkappan. Mina vinterskor som jag endast använt under en säsong, är redan nötta i hälen av flitigt av och påtagande.
Åtskilliga gånger per dag tas skorna på och av. Detta sliter enormt. Särskilt på hälkappan. Jag ser till att köpa fotriktiga skor efter säsong. /…/ De senaste jag köpte kostade drygt 1000 kronor.
Sedan två år tillbaka betalar kommunen våra arbetskläder. Arbetskläderna består av icke personbundna tunikor och byxor. Vi har även regnkläder, cykelhjälm samt reflexväst bekostade av kommunen. Tack för det. Men varför får vi inte arbetsskor? Mitt förslag är att ge alla som arbetar inom vård och omsorg ett skobidrag på 1000 kronor per år. Då kan vi själva välja rätt sko för just min fot och min arbetssituation.
Vi alla står och går mycket under ett arbetspass på olika sorters underlag som kräver rekorderliga skor. Det känns trist att kosta på mina fötter flera tusen per år ur egen ficka när skorna slits ut och måste bytas ut så ofta för att mina fötter ska må bra och kunna fortsätta vandra mellan alla fantastiska brukare i det viktiga arbete jag älskar. Det borde vara en självklarhet att räkna in skor i kategorin betalda arbetskläder.