I senaste numret av Kommunalarbetaren finns ett antal obehagliga sidor. De handlar om mobbning. Vuxenmobbning på arbetsplatser.

Enligt KA:s egen undersökning har var fem­te kommunalare mobbats på jobbet. Den van­ligaste mobbaren är en arbetskamrat.

Jag vill tro och hoppas att inte alla män­niskor har personliga erfarenheter av mobbning. Själv har jag tyvärr tuffa minnen av att ha blivit utsatt som barn. ”Bästa” kompisen ledde drevet. Hon var smal. Jag var tjock och hade för fina kläder. Bland annat ett par blommiga stövlar som väckte ont blod. Senare när vi blev vuxna och sågs igen förstod jag att hon hade haft det riktigt svårt därhemma med en mamma som drack. Ingen ursäkt, men en förklaring.

Men de blommiga stövlarna provocerade även andra. En dag när vi var på besök i grannskolan tornade en rödhårig flicka upp sig framför mig på gården. Jag hade aldrig sett henne, men hon hade sett mig. Nu skulle jag läxas upp för att jag hade för fina kläder:

Jag tror att mobbaren fick någon form av reprimand. Det var ovanligt på den tiden, då för­ väntades barn bita ihop och lösa konflikter på egen hand. Skvaller var en dödssynd och jag teg hellre och skämdes för att vara mobbad.

”Du ska inte tro att du är någon. Alla vet att din pappa bara är skolvaktmästare. Då hjälper det inte med fina kläder.”

Hon var hotfull. Jag blev rädd. Än i dag kan jag minnas hennes namn, men också stödet jag fick av klasskamraterna runt omkring. De drog iväg med mig upp till rektorsexpeditionen och berättade vad som hänt. Jag tror att mobbaren fick någon form av reprimand. Det var ovanligt på den tiden, då för­ väntades barn bita ihop och lösa konflikter på egen hand. Skvaller var en dödssynd och jag teg hellre och skämdes för att vara mobbad.

”Man står inte bara och ser på för då är man lika mycket mobbare själv”, säger Maria, som intervjuas i senaste numret av Kommunalarbetaren. Hon grep in när hennes kollega Zenia mobbades på ett äldre­ boende.

Som chef har man ett särskilt ansvar att se det som sker bland personalen. Jag hoppas att jag har gjort mitt bästa under åren, men säker kan man inte vara. Tunga omorganisationer, besparingar, nej till människor som hoppats på befordran, allt detta kan av enskilda ha upplevts som att jag har mobbat.

Men jag har också sett chefer bli mobbade av an­ställda och kolleger. I några fall har det utvecklats till mediedrev. Journalistisk granskning har gått över styr och lett till personliga tragedier. Så låt oss alla hjälpas åt att kämpa mot mobbning i alla former.